Att ha helt miffade vanor

Igår morse vaknade jag kl 6 på morgonen.

På madrassen på golvet sussade Katten helt invirad i sitt täcke.

Bredvid i sängen (på tvärsen, så klart) snarkade (Snarkade!) Lillgrisen.

Och bredvid henne storsnarkade hennes far.

Jag försökte somna om, det gick så där. En halvtimma senare upptäckte hunden att jag var vaken, vilket resulterade i "klapper klapper" (dags att klippa hans klor) smågny och mycket svansviftningar. Även han är van vid att gå upp tidigt, vilket har stört hans "kissevanor". Så i stället för, att som vanligt, gå upp uschligt tidigt med Lillgrisen, så fick jag istället gå upp med hunden!

Galet!

Men visst, kvällen innan (lördag!) så gick vi och lade oss klockan 22. Vi släckte 22:15, how about that! Det är ju näst intill pinsamt...