Tuffingar

Vad är det med människor som gör oss (?) så otroligt tuffa när vi sitter gömda bakom våra skärmar och tangentbord.

Som får oss (?) att skriva saker som vi (?) aldrig skulle drömma om att säga till personen om vi stod öga mot öga med dem?

Jag försöker fostra mina barn till att just inte skriva saker per sms/facebook (eller andra medier) som dom just inte skulle våga att säga direkt till personen i fråga. Och givetvis har jag lösenord och annat till mina stora tjejers konton, och dom vet att jag kan gå in och kika.

En gång fick jag säga till min ena tjej att hon gått över gränsen, att det hon skrivit till en klasskamrat INTE var ok.

Hon svarade då att hon hade känt det själv och hade bett om ursäkt i skolan samma dag.

Det gjorde mig stolt.

För nog gör man misstag, men hon lärde sig, och hon lärde sig själv. Underbara unge!

Varför är det då så otroligt svårt för vuxna? Om man inte har samma åsikt som någon annan så betyder det inte att den andra (eller du själv) är dum i huvudet, ful eller äcklig. Det tror jag egentligen att de flesta håller med om. Men tittar man runt i bloggar och annat så dyker sådana kommentarer upp relativt titt som tätt.

Folk är förvånade över att rutiner för kommentarer har ändrats på t ex Expressens och Aftonbladets sajter. Det ropas om att det är censur.

Men kom igen! Att skriva anonyma nedsättande kommentarer är knappast yttringsfrihet.

Skriv dom under ditt egna namn, och vi börjar närma oss.

Uttryck dig vettigt, och vi är där!