Vardagsdrama

Ni vet när relativt små saker blir stora, bara för att man inte säger ifrån.
Man blir irriterad för att sedan låta det växa tills att man blir förbannad, och är man förbannad så är det inte direkt lysande att föra en diskussion.

Så vad gäller det då?
Jo, det är i hallen på förskolan. Där ska man ju antingen ta av sig skorna eller ta på sig sådana där blåa "tossor". Det säger ju sig självt egentligen.
Men då är det en mamma som ALDRIG gör detta. Varken när det är slask eller ösregn, och hon har alltid så himla bråttom.

Nu har jag inte stött på henne på ett bra tag, men M har, och han blir så irriterad så han kan inte säga något.

Och idag när jag lämnade Lillgrisen så spöregnade det och jag tänkte för mig själv att bara nu inte hon är där och har klafsat in. Men givetvis hade hon det.

Lite lustigt hur man kan bli så fruktansvärt irriterad för en sådan grej.
Men saken är ju den att barnen (och vuxna som tar av sig skorna) blir blöta om fötterna! Och är det något som denna förskolan har, så är det kalla golv, you do the math.
Jag kan inte fatta hur man kan vara så egoistisk (dum?) att man på daglig basis stressar som en galning för att lämna sitt barn (åk hemifrån 3 minuter tidigare, hur kan man vara sen VARJE morgon?) kliver över "Inga skor efter denna gräns" och bara låtsas som ingenting.

Men nu ÄNTLIGEN så gör jag det, andas djupt för att lugna ned mig och för att låta trevlig.
För jag tror verkligen inte på det där att skälla på någon första gången, hon kanske är såpass dum att hon inte fattar just detta. Vad vet jag! Ibland tänker man inte på saker.

Men i alla fall så sa jag lugnt och stilla att "Du måste ta av dig skorna, eller ta på dig tossor nästa gång, för barnen blir blöta om fötterna annars!".
Hon bara tittade rätt ner i golvet och "mmade".
Händer det igen blir jag dock arg.

Vardagsdrama på hög nivå!