Var på MVC-besök igår.
Vecka 33 (32+1)
Sf 32 cm
Vikt 8 kg upp totalt (mkt nöjd!)
Hb 104
Blodtryck 120/80 (woop woop!)
Urin +1 (som alltid)
Hjärtljud 130
Och bebisen låg med huvudet ned
Men jag är sjukt nervös.
När Lillgrisen föddes så var hon helt torr, hon hade inget fosterfett kvar.
Ja, det gör ont att föda barn, förjävla ont, men lägg då på att klämma ut en TORR bebis. Det gör så obeskrivligt ont att jag inte finner ord.
Och då har jag ändå fött tvillingar, med en timmas mellanrum, utan bedövning och när jag skulle få ut Räkan (tvilling 2) så hade jag inga krystvärkar plus att ömt ömt klipp som hängde och gjorde ont. Ja och tänk då att jag redan klämt ut en unge precis innan.
Det var INGENTING jämfört med att föda ett torrt barn...
Så jag ska få träffa en läkare i övermorgon och se om det finns någon som helst möjlighet att få bli igångsatt runt BF-datumet.
Jag är inte hoppfull, alls. Men jag ska iaf göra mitt bästa. Att vara på gränsen till hysteriskt rädd är inte min grej, och det är inte direkt något man bör bära med sig in på en förlossning, det kan liksom inte riktigt sluta väl...
Så fingers crossed för mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar