The hills are alive...

... with the sound of music.

Igår så gick Sound of Music (igen) på tv. Och jag lyckades få Räkan (och till viss del Katten) att se på denna med mig.

Åh vad jag älskar den! Kan nästan alla låtar och har sett den otaliga gånger på tv.

Såg den på teater när jag var liten, minns att jag blev livrädd när soldaterna marscherade in. Och jag var med en kompis och min syster på en sing-a-long uppsättning för ett gäng år sedan.

Allt detta berättade jag för Räkan, troligtvis var det därför hon fastnade. Men det är ju så fruktansvärt trallvänliga visor också. Katten och Lillgrisen tyckte däremot att de sjöng så himla konstigt.

Sedan blev det lite diskussioner när det protesterades emot att soldater kom för att hämta pappan "För om man inte vill så slipper man!". Men då fick vi rett upp lite av vår släkthistoria också, då min morfar, precis som von Trapp, blev hämtad i sitt hem.

Räkan ger filmen tummen upp!
Filmen är förresten 3,5 timmar lång...