Alltså, även om det är sant det jag skrev nedan så låter det ju för jävla trist. Jag älskar mina kids mer än livet självt. Och även om man vet att dom måste ta en del av livets smällar själva, så vill jag ju egentligen inget heller än att ta dom själv. På ett sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar