Att hennes dotter givetvis väljer hennes klackskor och halsband framför pappas skor och portfölj.
Jag känner så väl igen mig, mitt gamla jag dvs. För drygt 8 år sedan så hade jag en något hetsig (hon hetsade) diskussion med min dåvarande svägerska gällande genus (vilket vi inte kallade det då). Saken var då att mina tjejer (då runt 2 år) hade upptäckt nattlinnen. Vi hade fått kläder av min syster (urväxta) och ungarna hade rotat fram dessa nattlinnen och vägrade från och med då sina pyjamaser. Jag själv har aldrig nattlinne, så det kunde ju inte komma från mig=medfött. Så naiv var jag då.
Svägerskan blev helt skogstokig, vilket i sig var oerhört onödigt, jag vet nämligen att vi var tvungna att åka hem då hon vägrade hålla sig till samtalston och ungarna blev mer än lovligt oroliga.
Svägerskan hade studerat genus, men saknade tyvärr förmågan att föra vidare det hon lärt sig. Väldigt synd tycker jag nu!
Det är ju nämligen väldigt troligt att jag, när barnen tog på nattlinnena och kom till mig, utbrast "Men åååååh vad FINA ni är!!!" och att dom där och då (bl a utifrån det) gjorde sina val.
Många verkar tro att det hela med genus är att tvinga pojkar att ha klänning och tvinga flickor att vara fula (rent krasst). Då vet man verkligen inte vad man pratar om och det kanske då är dags att ta in lite information.
Det handlar alltså om att ge sina barn möjligheter!
Att ge en pojke möjligheten att få måla naglarna, måla sig, bära rosa och ha klänning, utan att bli retad eller kallad för bög.
Att ge en flicka möjligheten att ha kläder som hon får smutsa ner (praktiska kläder), att vara högljudd och ta plats, att låta henne prova att klättra upp på den stora stenen själv. Och att slippa vara en liten söt docka, att älska sig själv som hon är!
Men från att ha kommit från "andra sidan" så kan jag för mitt liv inte förstå hur man kan bli upprörd över att en kille har sk flickiga kläder eller målade naglar. What's the fucking deal about that? VEM skadar det? Vem bryr sig, egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar