Barn

När jag var 25 år så sa min dåvarande sambo helt plötsligt att han ville ha barn med mig. Och gravid blev jag, just den där gången.
Jag själv kan inte komma på att jag ens funderat på det där med barn, jag blev lite överrumplad och framförallt smickrad. Och i och med att jag blev gravid på en gång, så hann jag inte tänka så värst mycket på det.
Det bara blev så helt enkelt.
Tvillingflickor blev det. De snällaste små flickor man kan tänka sig som förstagångsförälder.
Tvillingar skulle ju födas för tidigt, vara små, ha kolik och allergier.

Efter mycket om och men (igångsättning pga havandeskapsförgiftning, tre försök krävdes)så födde jag två stora fina barn, 3,4 kg och 3,6 kg tunga.
Perfekta.
När vi kom hem från BB så sov Katten i 6 timmar i sträck, och personalen på BB hade ju sagt att "barn som väger under 4 kg skall äta var 3'dje timma".
Och som osäker nybliven förälder så hängde jag nervöst på hennes säng och jag vet att jag tänkte "Tänk om hon är så hungrig så att hon inte vaknar!"
Räkan hade lite ont i magen någon timma på kvällen i början, men hennes pappa gjorde "Sol och månemassage" och då pruttades det så det stod härliga till, och sedan var det bra med det. Men det fungerade bara om pappa gjorde.
Dom sov bra, växte bra och fick sin första förkylning först när dom var 7 månader gamla.
När dom var två veckor gamla så åkte vi in på Göteborgskalaset, det var lite kaos för det skulle ammas än hit och än dit, men det gick bra. Och vi var i väg rätt ofta, alltid fullt upp.

När dom var 5 månader så började jag jobba 2 dagar i veckan, för jag klättrade på väggarna hemma.

Åtta år senare så blev jag gravid med Lillgrisen. Så otroligt efterlängtat. För samma år så hade jag haft ett missfall (missed abortion) och bara någon vecka tidigare hade jag opererats för utomkvedshavandeskap. Enligt läkaren så var graviditeten med Lillgrisen (enligt henne) Omöjlig.
Så hon blev lite av ett medicinskt under.
Och väldigt efterlängtad. Katten och Räkan längtade och planerade.
Efter en väldigt smärtsam förlossning så kom hon då äntligen, 4375g tung, och jag fick skickas på operation omedelbart. Den där känslan att bara få lämna sin nyfödda bebis i, vad som blev, 2 timmar, var otroligt jobbigt.

Föräldraledigheten vad underbar. Jag njöt av fulla drag, njöt av att ha en (en!) liten bebis, njöt av att vara där när Katten och Räkan kom hem från skolan. Och när hon var 8 månader så började jag jobba och pappan tog över under lika lång tid.

Denna gången.
Pja, det började ju väldigt annorlunda och oväntat. Och oroligt.
Men det lite fantastiska är att samma dag som min älskade mormor gick bort, så insåg jag lite vagt att jag kanske är gravid. Det var på väg från sjukhuset, efter vi tagit farväl som det slog mig. Ett liv släcktes och ett tändes känns det lite som.

Jag var orolig över vad Katten och Räkan skulle säga. Men dom blev glada och jag fick höra av deras lärare igår att dom pratar väldigt ofta om den lilla bebisen.
Men dom vill ha en lillebror, helt klart.
Jag frågade Räkan vad hon tyckte, ska vi (som förra gången) kolla upp vad det är för sort, eller ska det bli en överraskning?
Hon funderade en stund och sa "Jag tycker nog att det ska vara en överraskning!" och jag håller med henne.

Lillgrisen är inte riktigt med på att det är en bebis i mammas mage än. Men namnet har hon bestämt!
Bebisen skall heta Voff-Voff. Det borde väl Skattemyndigheterna godkänna va?