Spänning i förorten

Klockan 23 igår kväll vaknade jag av att Lillgrisen kräktes ner hela våran säng...
Sådant är lite ovant, så i stället för att bära iväg med henne till toaletten, så sprang jag upp för att leta efter något hon kunde kräkas i=hon kräktes ÄNNU mer i vår säng...

M sanerade grisen och jag sängen. Alla kryper ner igen och vi släcker lampan. Då slår det mig.. Tänk om detta har något med skadan på hennes huvud att göra. För ingen i omgivningen är magsjuk, och dagis har hon inte varit på. Så jag ringer 1177, som säger; Åk in!

Så vid midnatt åker vi in till sjukhuset, jag och grisen. När vi kommer innanför dörrarna så kräks hon, i matlådan som tagit med i detta syfte *pust*. Hon blir kollad; blodtryck, puls och pupiller. Och sedan säger dom att med tanke på hur hon är (hon ville springa och gunga på en häst 10 sek efter hon hade kräkts) så är det minimal risk att det har något med skadan att göra. Skönt!

Så idag har vi varit hemma, givetvis. Trötta, och Grisen äter ju inget. Men vi har spännande ändå!

För jag går ut för att hämta posten, och känner en liten olustkänsla i magen. Då hör jag ljudet av ytterdörren som stängs. Och låses. 2½ åringen är alltså helt själv inlåst i huset. Hjälp! Lugn och samlad så knackar jag på lite försiktigt (måtte hon kunna låsa upp, måtte hon kunna låsa upp, måtte hon kunna låsa upp!)
Och pratar med försiktig röst. Får jag komma in?
Och dörren låses upp. Megapust!

Men då har man fått lära sig något idag med!