För 12 år sedan blev jag mamma för första gången.
Enligt läkaren så skulle det vara en pojke, men det var det inte, utan ut kom en dotter som hade sin pappas mun.
Helt tyst var hon, blinkade lite, men inte ett ljud.
3565 gram tung var hon och tvilling nummer 1. Min lilla Katten.
Hon sov inte så mycket när vi var kvar på BB, utan hon var vaken, och ville titta på lampor. Så hennes far vankade upp och ner i korridoren så hon kunde titta på dem.
När vi kom hem så sov hon 6 timmar på raken, och jag var orolig för att hon var för hungrig för att vakna (barnmorskan hade sagt att hon behövde äta var tredje timma ).
Hon älskade att ligga och fladdra med armar och ben under babygymmet, och helt plötsligt kunde hon somna. Och när hon vaknade så fortsatte hon att fladdra med armar och ben.
Världens lättaste bebis var hon.
Nu 12 år senare är hon en viljestark, envis, fantasifull, temperamentsfull och snäll tjej.
Grattis på födelsedagen, min älskade unge, och tack för att jag får vara just din mamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar