Dag 4 - England

Tredje dagen var det dags att hälsa på min andra kusin ute vid havet i Weymouth.
Vi fick inte alla plats i bilarna, så vi var några stycken som åkte tåget.
Å du milde vilken tågresa... Det var någon sorts rälsbuss, och dessa gick inte ofta. Samtidigt så var det varmaste dagen på året, och många längtade ut till havet.
Man skulle kunna säga att tåget var packat. Och med packat menar jag som sillar. Bokstavligen.
Största delen av de resande var halvfulla tonåringar. Efter den resan så AVSKYR jag halvfulla tonåringar i grupp. Högljuddare och störigare människor får man leta efter.
Till och med Räkan var förbannad efter resan.
Nåväl, den tog nästan dubbelt så lång tid (typ 3 timmar) så rälsbussen tappar fart ju mer folk som är på den...
Väl framme, vilket fantastiskt ställe, stranden såg ut som vilken grekisk strand som helst. Och med värmen så kändes det så med. Ja värmen i luften alltså. 31,5 grader i luften.
16,5 grader i vattnet... Atlanten är härlig!

Vi började med att gå en promenad längs stranden, helt otroligt vad turister, och vilka fantastiska hus som låg längs promenaden!

Tillbaka på kusinens hotell så blev vi bjudna på en gigantisk buffé. Allt från kyckling- och räkspett till varmrökt lax och korvrullar. Smaskens!

Sedan drog vi över vägen ner till havet. Som låg ett stenkast bort. Ett riktigt stenkast.

Om jag njöt?
Det var några år sedan jag var på stranden utan småbarn, att vara på en strand och kunna sluta sina ögon för en stund. Finns det något härligare?

Det kastades med rugbyboll, badades, snattrades, tjafsades och solades.
Mousserande vin kom fram. Hembakad chokladkaka hämtades och avnjöts på stranden.

Och senare gick vi och köpte fish and chips (med vinäger på, så klart) och satt och åt. Vansinnigt gott!

Sedan var det dags att sätta sig, eller vänta, STÅ, på tåget och åka hem till Bradford.