3 december

Idag, strax innan halv åtta i morse, så gick mormor bort.
Jag och min syster hann inte fram, men dom sa att hon inte var rädd. Hon var fortfarande varm när jag tog på henne.
Man brukar säga att döda ser så fridfulla ut, jag vet inte.. Men det var skönt att se hennes gamla tunna kropp stilla, inget kämpande med andningen. Bara stilla. Med några vita plastrosor i sina knäppta händer.

Det känns bra, hon var jättegammal och nu sedan i onsdags var hon jättesjuk. Det gick fort.

Men mamma hann givetvis inte hem. Min stackars mamma som tagit hand om mormor i alla år. Mormors 'nummer ett'.

När jag och min syster varit där i en halvtimma så kom min moster med man och två av sina barn, mina kusiner. Den ena har inte hälsat på hos mormor på nästan 7 år. Trots att hon bor knappt 4 km bort.
Men nu kom hon.
Nu när dom ringde från sjukhuset och så att vi måste komma med en gång. Sista chansen.

Men hon hann inte, och jag hoppas att det känns lika mycket för henne, som de 7 åren gjorde för mormor.

Mormor fattas oss något ohyggligt, men det var dags nu.
3 december 7.25 så var det dags.

Men vem ska vara vår mormor Elsa nu?