Ångest

Åh vad jobbigt det är just nu!
Min mormor är 96 (och ett halvt), och är väldigt pigg för sin ålder! Underbar tant.
I förrgår så ringde dom på kvällen, från hemmet där hon bor, och sa att hon blivit dålig.
Jag och min syster åkte dit direkt. Och där låg hon.
Första gången jag såg henne utan löständerna.
Liten som en fågel, tunn, med täcket upp till näsan.
Och så lycklig för att vi var där. Hon spann nästan!
Började bli lite bättre.
Var där i morse innan jobbet, och när jag kliver in genom dörren och ser henne så stannar jag bara till.
Hon ser så trött ut.
Så trött, så trött, så trött.
Jag fick bädda ner henne sängen och hon andades otroligt tungt, blev anfådd när hon pratade.
"Det blir bättre när jag sovit en stund!".

Intalar mig det.
Ringer sköterskan för 10 minuter sedan, hon måste lägga på för mormor har nästan svimmat inne på toaletten. Så jag måste ringa tillbaka om en liten stund. Fattar ni hur långsamt tiden går nu?

Och min stackars mamma som är bortrest... Idag är INTE en bra dag att dö på!