Tyst

När jag vaknade i morse så märkte jag att jag hade tappat rösten.
Du vet, när man har lite lite röst kvar, ibland. Så när man pratar så kommer ungefär vart annat ord fram, i varierande volym.
Så jag viskade i morse (jo jag vet, det är INTE bra), vilket i sin tur gjorde att Lillgrisen också viskade. Gulligt.
Hon är inte direkt lågmäld annars, om man säger så...

Torsdagar är min "telefondag" på jobbet, men det var ju bara att glömma. Och jag ringde chefen för att hon skulle få höra, oj vad hon fnissade!

Det mest frustrerande med att ha tappat mycket av rösten, det är just att man inte kan prata med någon som är längre ifrån en än max 2 meter.

Sedan när jag kom ut till bilen så märkte jag att det hade varit minusgrader (och innan det slask). Så låset hade frusit totalt på förardörren. Och på passagerarsidan finns bilstolen. Så det var bara att krångla sig in via baksätet. Tjoho! Och sedan när jag väl åker, så inser jag att jag måste tanka. Så det var bara att krångla sig ut via baksätet igen.
Men medan jag tankade så lyckades jag få upp dörren! Tack till 5-56! 5-56 är banne mig första hjälpen till bra mycket! (inte bara på bilen)

Undrar just hur rolig jag såg ut när jag krånglade mig genom baksäte till framsäte, jag är inte direkt i miniformat (ganska lång) och bilen är liten. Och samtidigt viskandes svordomar. Tur att det inte var någon vid bensinstationen när jag kom dit!