Idag var det dags för ett besök på Madame Tussauds. Vi hade bokat biljett, och tack och lov för det!
Vi hade bokat in oss på en tidigt timeslot och lyckades komma in en kvart efter att det öppnat.
Mycket bra drag!
För nu hade det inte hunnit komma in så mycket folk än.
Vi fotograferade varandra bredvid Charlie Chaplin, Lady Gaga och ET.
Vaxfiguren av Madonna var fruktansvärt verklig, det såg verkligen ut som om det var hon som stod där.
Vi åkte taxituren genom Londons historia, den var rätt tråkig, dem berättade inget, så för en annan var det väl ok. Men barnen, som fick åka i en egen taxi, så missade dom en del på grund av detta.
I slutet så hade dem Marvel Super Heroes i 4D, det var verkligen roligt!
Men åh så jobbigt! Det blåste på benen och i nacken, petades i ryggen, man var på helspänn!
Väl ute så såg vi långa lämmeltåg av folk välla ut ur tunnelbanan på väg mot Madame. Vilken tur vi hade!
Vi låg rätt bra till i tid så vi passade på att åka till
Primark som jag hört så väldigt mycket gott om. Hörde talas om det för första gången i maj när vi var på Kanarieöarna, och sedan så såg jag programmet när Ola-Conny och Morgan var där.
Så vi åkte till Marble Arch och klev in på detta enorma ställe. Och jodå, där fanns det grejor, billiga grejor. Jag hittade ursnygga strumpor (regnbågar, moln etc) till mig själv för £2,50. Köpte lite smågrejor, bland annat en mustaschkasse.
Katten fick upp ögonen för deras onepiecar. Och jodå, hon köpte sig en zebra onepiece för £12. Nöjdare tjej finns inte!
Sedan gick vi över gatan till
Claires, lite som Glitter, fast med ännu roliga grejer. Där köpte vi lite allt möjligt.
Efter det (och en kik inne på Marks & Spencers, är ni ute efter kläder till ganska små barn, åk dit, hur mycket fint som helst!) så drog vi oss inåt mot Holborn, där vi skulle möta upp syrran och hennes barn för att äta lunch.
Vi åt på Wagamama, en japans restaurang, och vilken mat! Rejäla portioner, otroligt fräsch mat. Sedan tycker jag väl att japansk mat har lite väl slätstruken smak, men mätta och belåta blev vi.
Sedan passade vi på att kika in på The British Museum. Vilken byggnad! Jag tänkte att det kanske inte är så mycket folk där med tanke på hur varmt det är, plus att jag tänkte att det nog är ganska svalt där inne.
HA och HA!
Hur mycket folk som helst, och det fanns knappt någon luft där inne, och det måste varit runt 30 grader. Underbart! Men vi fick tittat på mumierna i alla fall, väldigt intressant! Man hade lätt kunnat gå en hel dag inne på detta museum, hur mycket fakta som helst. Sedan att britterna mer eller mindre har stulit en stor del av det som finns där, det är väl en annan historia.
Mumierna var, som sagt, intressanta, dom hade röntgenbilder på dem också.
Sedan tog vi oss en glass och styrde kosan ner mot Themsen och The Londoneye. Min syster och hennes son avstod turen (höjdrädda) men vi andra fyra ställde oss i kön, som jag trodde skulle ta drygt 2 timmar.
30 minuter senare så stod vi inne i en bubbla och turen började. Själva hjulet stannar enbart när rörelsehindrade ska ta sig av och på, så man fick gå i rask takt in i bubblan.
Vilken utsikt! Man såg verkligen allt, kändes det som. Fantastiskt! I max 10 minuter.. Hjulet tog 40. Jag hade sagt detta till mina tjejer innan, att det faktiskt ÄR ganska tråkigt. Men dom ville inte lyssna på det örat.
Min kusin Vicky hade sagt till mig att vi inte fick missa 4D bion där, så den letade vi upp (hade missat den om hon inte nämnt det för oss, det ingår alltså i biljetten). Och där var det ingen kö, så vi kom rätt in.
Där fick vi vara en fågel som flög över London, vinden blåste i håret, vi fick känna duggregnet i ansiktet. Härligt! 4D är verkligen speciellt.
Trötta och med ömma fötter och ben, tog vi oss sedan tillbaka till våra hotell vid Glochester Road. Vi möttes upp senare och tänkte äta en pubmiddag, men det var väldigt fullt så vi tog det lätta och gick till BK istället. Deras dryckesval var verkligen gediget! Valde "Cola" på BK's dryckesmaskin och fick då upp sex olika val. Bland annat Cola Rasberry, det fick man ju prova! Helt ok.
Sedan så traskade vi gatan upp så att jag kunde visa vart jag bodde och jobbade för 15 år sedan. På håll såg jag ena dottern i familjen låsa upp dörren, pratandes i telefon, hon borde vara runt 26-27 år nu. Roligt att se henne, men vi knackade inte på. Utan vi strövade upp mot Kensington Gardens.
Där vimlade det av ekorrar, tjejerna var överförtjusta. Och vi gick upp och förbi Kensington Palace, där Prinsessan Diana brukade bo, och där nu Prins William bor med sin lilla familj.
Härligt och lite märkligt att gå på gator som är så bekanta, trots att det var så många år sedan. Känns fortfarande som hemma, på ett sätt.
