Lillgrisen är lämnad på förskolan, och jag hade kallt räknat med att lilla M skulle somna på hemvägen.
Men icke!
Nåväl då kör vi lite soffhäng, hon med leksaker och jag med senaste avsnittet av Hart of Dixie och ett stort glas mangosmoothie!
torsdag 28 februari 2013
Förmiddagsmums
tisdag 26 februari 2013
Tisdag
Hälsade på mina föräldrar efter vi lämnat Lillgrisen på förskolan, himla trevligt, just bara att hälsa på lite spontant och kort.
Lilla M satt på köksbordet och var allmänt nöjd!
Sedan drog vi vidare ner till föräldragruppen där det talades om olycksfall, inget som man inte hört förr, men ack så bra att få påmint!
Nå nu sover Lilla M (varit vaken sedan 7 i morse, hon brukar annars sova på förmiddagen) och jag ska nu ta och äta lite lasangerester framför senaste avsnittet av "Girls".
Är "Girls" så bra som det sägs?
Det är den faktiskt, smått briljant, till och med!
Lilla M satt på köksbordet och var allmänt nöjd!
Sedan drog vi vidare ner till föräldragruppen där det talades om olycksfall, inget som man inte hört förr, men ack så bra att få påmint!
Nå nu sover Lilla M (varit vaken sedan 7 i morse, hon brukar annars sova på förmiddagen) och jag ska nu ta och äta lite lasangerester framför senaste avsnittet av "Girls".
Är "Girls" så bra som det sägs?
Det är den faktiskt, smått briljant, till och med!
söndag 24 februari 2013
Melodifestivalen
Jag har, sedan ett år tillbaka, börjat att titta på Melodifestivalen.
Detta efter att jag skytt den som pesten i flera år, och nog säkerligen hånat den också.
MEN!
Det jag insett är att det är ett ypperligt familjekoncept. Det funkar för alla i vår familj.
Man lyssnar på musiken, har sina favoriter och de som inte är så stora favoriter ("Jag älskar inte dem", som Lillgrisen säger när hon inte tycker om något/någon), pratar om kläder, fnissar över frisyrer, äter popcorn, dricker läsk. Ja ni fattar. Det är ett familjeevent.
Känner mig lite dum över att jag inte fattat det innan... Men sent skall syndaren vakna!
Ser redan fram emot nästa deltävling (DET trodde jag nog aldrig att jag skulle säga...).
Detta efter att jag skytt den som pesten i flera år, och nog säkerligen hånat den också.
MEN!
Det jag insett är att det är ett ypperligt familjekoncept. Det funkar för alla i vår familj.
Man lyssnar på musiken, har sina favoriter och de som inte är så stora favoriter ("Jag älskar inte dem", som Lillgrisen säger när hon inte tycker om något/någon), pratar om kläder, fnissar över frisyrer, äter popcorn, dricker läsk. Ja ni fattar. Det är ett familjeevent.
Känner mig lite dum över att jag inte fattat det innan... Men sent skall syndaren vakna!
Ser redan fram emot nästa deltävling (DET trodde jag nog aldrig att jag skulle säga...).
Helt ärligt
Jag var inte helt ärlig...
När dom varit borta 3 timmar i fredags, så var jag tvungen att bläddra fram bilder på lilla M i telefonen...
Så illa var det alltså.
Influensan
I onsdags morse så vaknade och trodde nästan att jag skulle avlida på studs.
Jag hade så vansinnigt ont i kroppen, vi snackar så ont så att jag nästan grät...
Så det var bara för maken att stanna hemma från jobbet, för frugan var sjuk. Riktigt sjuk. För första gången på nästan 10 år, hade till och med 39,5 i feber.
Så jag har legat till sängs de senaste dagarna, och maken har fått smaka lite på sin föräldraledighet.
I fredags så var han och småtjejerna iväg på ett lekland, och var borta i 3 timmar. Jag trodde jag skulle längta ihjäl mig efter lilla M, så det var väldigt klart då, klart att jag måste träna inför att jag börjar jobba (om EN månad!).
Nåväl, idag är jag frisk och idag ska jag även hämta hem de stora tjejerna, äntligen!
Jag hade så vansinnigt ont i kroppen, vi snackar så ont så att jag nästan grät...
Så det var bara för maken att stanna hemma från jobbet, för frugan var sjuk. Riktigt sjuk. För första gången på nästan 10 år, hade till och med 39,5 i feber.
Så jag har legat till sängs de senaste dagarna, och maken har fått smaka lite på sin föräldraledighet.
I fredags så var han och småtjejerna iväg på ett lekland, och var borta i 3 timmar. Jag trodde jag skulle längta ihjäl mig efter lilla M, så det var väldigt klart då, klart att jag måste träna inför att jag börjar jobba (om EN månad!).
Nåväl, idag är jag frisk och idag ska jag även hämta hem de stora tjejerna, äntligen!
söndag 17 februari 2013
Baby foot
Har precis dragit på 'baby foot' påsar på mina hemska hemska fötter.
Meningen är ju att det gamla skinnet skall börja att trilla av efter 3-7 dagar.
Väntar med spänning, och viss äckelkänsla.
onsdag 13 februari 2013
Undervikt
Katten och Räkans viktkurva har sluttat nedåt det senaste 1 ½ åren, ja inte går dom ner i vikt. Men inte upp heller, utan skär nedåt i kurvorna.
Räkan ligger nu under den understa kurvan i vikt.
Vi har pratat mycket om det där, och det där ämnet är ju lite delikat som förälder. För det första så är det ju, i vårat fall, tvärtom mot allt som står i tidningar om barnfetma, övervikt, bantning och så vidare.
Sedan vill jag ju absolut inte förstöra något av det finaste som finns (tycker jag iaf); matglädjen!
Jag (och deras pappa så klart) köper hem mellanmål som dom själva önskar (och det är inte lätt att få fram), dom får vara med och planera och laga mat. Den ena får man nästan alltid tjata om att hon ska äta mer till middag, men då är hon inte hungrig. Bara för att 30 minuter senare vara sugen på något... Så det har blivit en del duster.
Vi har pratat om näring, vad man behöver för att växa ordentligt, och att det också kan vara skillnad mellan barn och vuxenkost (att man som vuxen har lättare, oftast, att gå upp i vikt). Och att inte lägga på sig fula ovanor (småäta).
Nu var jag och Räkan hos barnläkaren igår, fast i ett annat ärende. Och hon mindes just att hon sett Räkans och Kattens viktkurvor veckan innan. Och sa:
-Ja ska man utgå från själva kurvan, så ser det ju ut som om dom får för lite mat.
FÅR för lite mat, aj, det där gjorde ont!
Inför kommande läkarbesök (provtagning för att utesluta någon ämnessättningsrubbning eller annat) så ska dem föra matdagbok som sedan en dietist ska räkna på.
Katten är INTE glad.
Räkan åt däremot kvällsmat igår, helt frivilligt. Så det bådar ju gott!
Räkan ligger nu under den understa kurvan i vikt.
Vi har pratat mycket om det där, och det där ämnet är ju lite delikat som förälder. För det första så är det ju, i vårat fall, tvärtom mot allt som står i tidningar om barnfetma, övervikt, bantning och så vidare.
Sedan vill jag ju absolut inte förstöra något av det finaste som finns (tycker jag iaf); matglädjen!
Jag (och deras pappa så klart) köper hem mellanmål som dom själva önskar (och det är inte lätt att få fram), dom får vara med och planera och laga mat. Den ena får man nästan alltid tjata om att hon ska äta mer till middag, men då är hon inte hungrig. Bara för att 30 minuter senare vara sugen på något... Så det har blivit en del duster.
Vi har pratat om näring, vad man behöver för att växa ordentligt, och att det också kan vara skillnad mellan barn och vuxenkost (att man som vuxen har lättare, oftast, att gå upp i vikt). Och att inte lägga på sig fula ovanor (småäta).
Nu var jag och Räkan hos barnläkaren igår, fast i ett annat ärende. Och hon mindes just att hon sett Räkans och Kattens viktkurvor veckan innan. Och sa:
-Ja ska man utgå från själva kurvan, så ser det ju ut som om dom får för lite mat.
FÅR för lite mat, aj, det där gjorde ont!
Inför kommande läkarbesök (provtagning för att utesluta någon ämnessättningsrubbning eller annat) så ska dem föra matdagbok som sedan en dietist ska räkna på.
Katten är INTE glad.
Räkan åt däremot kvällsmat igår, helt frivilligt. Så det bådar ju gott!
fredag 8 februari 2013
Den lilla
För första gången på jätte jätte länge så har den lilla sovit hela tiden sedan jag nattade henne.
Jag har alltså gått och lagt mig för att jag vill! Minns knappt när det hände senast.
Hoppas att det inte var en engångs företeelse.
Japp, hon sover i min säng, trots att spjälsängen står intill vår.
Mitt lilla gosedjur, eller om jag är hennes...
torsdag 7 februari 2013
Fotbollscup
I helgen som var så hade vi fotbollscup på orten.
Det gick så där för tjejernas lag. MEN!
Räkan gjorde (äntligen! Det har varit SÅ nära förr) sitt första mål!
Och var någonstans var mamman när det hände?
Hemma och ammade... Grrrr!
Det gick så där för tjejernas lag. MEN!
Räkan gjorde (äntligen! Det har varit SÅ nära förr) sitt första mål!
Och var någonstans var mamman när det hände?
Hemma och ammade... Grrrr!
Om två månader
Om två månader så sitter jag på mitt jobb igen, då är föräldraledigheten över, för alltid.
Det känns inte så värst roligt faktiskt.
Jag trivs ju egentligen med mitt jobb, men för tillfället så ges det inget utrymme att göra det som jag trivs bäst med. Vilket gör att det lockar inte, som det borde.
Kommer att åka kollektivt, vilket gör att jag blir borta ännu längre. Barnen är det ju inget synd om, dom är ju hemma med sin pappa, värsta lyxen. Men fatta vad synd om MIG! Gah!
Jodå, jag hade lätt kunnat tänka mig att "ta" hela föräldraledigheten. Men den är inte bara min. Snart är det M's tur att njuta och lida (hehehe).
Nu gäller det bara att inte tänka på det hela tiden, att det snart är över, utan ta vara på tiden.
På tal om det så är det sportlov nästa vecka, och stora tjejerna är här då. Helt underbart!
Det känns inte så värst roligt faktiskt.
Jag trivs ju egentligen med mitt jobb, men för tillfället så ges det inget utrymme att göra det som jag trivs bäst med. Vilket gör att det lockar inte, som det borde.
Kommer att åka kollektivt, vilket gör att jag blir borta ännu längre. Barnen är det ju inget synd om, dom är ju hemma med sin pappa, värsta lyxen. Men fatta vad synd om MIG! Gah!
Jodå, jag hade lätt kunnat tänka mig att "ta" hela föräldraledigheten. Men den är inte bara min. Snart är det M's tur att njuta och lida (hehehe).
Nu gäller det bara att inte tänka på det hela tiden, att det snart är över, utan ta vara på tiden.
På tal om det så är det sportlov nästa vecka, och stora tjejerna är här då. Helt underbart!
Syskon
Det är ganska exakt 3 år mellan Lillgrisen och Lilla M.
Och vi var förberedda på att det skulle bli mycket "blod, svett och tårar" när Lilla M föddes. Ja alltså inte själva förlossningen, utan med Lillgrisen.
Nu har det då gått 6 månader, och hon (Lillgrisen) har höjt rösten åt Lilla M EN gång. Och det är det enda. Än så länge.
Jag är så otroligt fascinerad av denna kärlek dem emellan. Som häromdagen så sov Lillgrisen över hos farmor och farfar. När hon kom hem så öppnade jag och Lilla M dörren för henne och hon (Lillgrisen) bara tjuter av glädje över att få se sin lillasyster, och vice versa. Hon rimmar på hennes namn, säger heeeeeej, och berättar hur mycket hon har saknat henne och Lilla M sprattlar som en galen sprattelgubbe och bara skrattar och ska nypa hennes kinder.
Lillgrisen har rivmärken på kinder och hals efter Lilla M's "ömsinta" behandlingar. Inte ett ljud!
Sedan får man ju säga till henne att ta det lite lugnt med lillasyster ibland, speciellt när det brottas i soffan. Men nästan alltid så är det jag som klagar, och inte Lilla M.
Fantastiskt!
Nu inser jag ju att nu när Lilla M blir lite större, och börjar att ta för sig lite mer, ja då kommer det säkert bli annat ljud i skällan. Men ändå. Detta trodde jag aldrig!
Sedan blir ju Lilla M otroligt väl omhändertagen av sina stora storasystrar med, så klart. Men det visste jag ju redan innan.
Och vi var förberedda på att det skulle bli mycket "blod, svett och tårar" när Lilla M föddes. Ja alltså inte själva förlossningen, utan med Lillgrisen.
Nu har det då gått 6 månader, och hon (Lillgrisen) har höjt rösten åt Lilla M EN gång. Och det är det enda. Än så länge.
Jag är så otroligt fascinerad av denna kärlek dem emellan. Som häromdagen så sov Lillgrisen över hos farmor och farfar. När hon kom hem så öppnade jag och Lilla M dörren för henne och hon (Lillgrisen) bara tjuter av glädje över att få se sin lillasyster, och vice versa. Hon rimmar på hennes namn, säger heeeeeej, och berättar hur mycket hon har saknat henne och Lilla M sprattlar som en galen sprattelgubbe och bara skrattar och ska nypa hennes kinder.
Lillgrisen har rivmärken på kinder och hals efter Lilla M's "ömsinta" behandlingar. Inte ett ljud!
Sedan får man ju säga till henne att ta det lite lugnt med lillasyster ibland, speciellt när det brottas i soffan. Men nästan alltid så är det jag som klagar, och inte Lilla M.
Fantastiskt!
Nu inser jag ju att nu när Lilla M blir lite större, och börjar att ta för sig lite mer, ja då kommer det säkert bli annat ljud i skällan. Men ändå. Detta trodde jag aldrig!
Sedan blir ju Lilla M otroligt väl omhändertagen av sina stora storasystrar med, så klart. Men det visste jag ju redan innan.
onsdag 6 februari 2013
Amning
Amning är så jävla bra! Passar verkligen en latmask som mig.
Smidigt, man har alltid med den, inga förberedelser krävs. Yey!
Lilla M är nu, ganska exakt, 6 månader, och de finns nog inget som jag längtar efter så mycket som att SLUTA AMMA!
Jag blir galen! Sista månaden(månaderna?) blir jag misshandlad. Hon nyper mig med sina pyttesmå SVINSTARKA nypor, som toppas av småsmå sylvassa naglar. Min mage och mina bröst är täckta av rivsår. Jag filar och biter dom små naglarna, men det hjälper inte.
Sedan låser hon sina käkar om bröstvårtan, vrider huvudet, och draaaaar. Och det gör förbannat ont!
Så ja, amningen har blivit en plåga, tortyr till och med. Och jag längtar verkligen tills det är över!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)