Undervikt

Katten och Räkans viktkurva har sluttat nedåt det senaste 1 ½ åren, ja inte går dom ner i vikt. Men inte upp heller, utan skär nedåt i kurvorna.
Räkan ligger nu under den understa kurvan i vikt.

Vi har pratat mycket om det där, och det där ämnet är ju lite delikat som förälder. För det första så är det ju, i vårat fall, tvärtom mot allt som står i tidningar om barnfetma, övervikt, bantning och så vidare.
Sedan vill jag ju absolut inte förstöra något av det finaste som finns (tycker jag iaf); matglädjen!

Jag (och deras pappa så klart) köper hem mellanmål som dom själva önskar (och det är inte lätt att få fram), dom får vara med och planera och laga mat. Den ena får man nästan alltid tjata om att hon ska äta mer till middag, men då är hon inte hungrig. Bara för att 30 minuter senare vara sugen på något... Så det har blivit en del duster.

Vi har pratat om näring, vad man behöver för att växa ordentligt, och att det också kan vara skillnad mellan barn och vuxenkost (att man som vuxen har lättare, oftast, att gå upp i vikt). Och att inte lägga på sig fula ovanor (småäta).

Nu var jag och Räkan hos barnläkaren igår, fast i ett annat ärende. Och hon mindes just att hon sett Räkans och Kattens viktkurvor veckan innan. Och sa:
-Ja ska man utgå från själva kurvan, så ser det ju ut som om dom får för lite mat.

FÅR för lite mat, aj, det där gjorde ont!

Inför kommande läkarbesök (provtagning för att utesluta någon ämnessättningsrubbning eller annat) så ska dem föra matdagbok som sedan en dietist ska räkna på.
Katten är INTE glad.
Räkan åt däremot kvällsmat igår, helt frivilligt. Så det bådar ju gott!