Google+ Followers

onsdag 12 januari 2011

Det där med genus...

.. tycker jag börjar bli mer och mer viktigt!

Och det är mycket prat om det nu, kanske mest för att det är sådana bloggar (och människor) som jag uppskattar att läsa (om).

Men jag är allergisk emot när det går för långt. Dvs när ett barn önskar sig något specifikt i födelsedagspresent t ex ett Pippihus, men istället får en riddarborg. "Bara-för-att". Same, but diffrent.

Som igår så var jag och skulle köpa lite kläder till en kollegas nyfödda pojk (vi hade en insamling på jobbet) och jag känner dem inte så väl, och då har jag ingen större lust att sticka ut nacken så där. Så det blev en röd tröja blå byxor och strumpor. (det fanns bara rött och blått att välja på i just de (Spöket Laban) kläderna).

Bara det störde mig...

Tjejen som slog in paketet och skulle välja snören frågade då "Är det till en pojke eller till en flicka?". Och bara där vet man ju, och det STÖR mig!
Så jag svarade "Det är till en pojke, så rosa blir bra!". Hon blev lite spak, märkligt nog.

Min lilla dotter hade faktiskt cerisa kläder på sig på ett kalas rätt nyss. Det är första gången! Hon har ytterst sällan rosa. Och JAG köper _väldigt_ sällan rosa till henne (aldrig?). Fast det är inte så konstigt, hon ser hellustig ut i rosa kläder. Som en liten barbapapa, så det är inte så konstig egentligen ;)

Hon har väldigt mycket brunt och grönt i sin garderob, och jadå, det är rätt många som tar henne som pojke. Men so what egentligen? När dom säger det så är det ju för att ge henne en komplimang, att hon är en söt pojke eller att hon är en pojke med vackra ögon. Det kan hon leva med ;)
Hennes pappa hade lite svårt för det i början, men även han har vant sig och insett att "vem fan bryr sig?".

tisdag 11 januari 2011

Misstag/Missfall/Missbedömning

Jag har haft några missfall.
Det senaste hade jag nu i oktober.
Graviditeten var verkligen inte planerad, alls.
Men ibland blir det ju som det blir.
Och just för att jag fått missfall tidigare så började jag ju att oroa mig, inte glädja mig.
Oroade mig för hur det skulle bli med fyra barn, hur vi skulle hinna med, om vårat förhållande skulle klara det, vad folk skulle säga (idiotiskt, för egentligen bryr jag mig inte, faktiskt) och när(inte om) jag skulle blöda.

Den dagen då jag bestämde mig för att "let it all go" och faktiskt se fram emot det och njuta. Då, precis då, började jag blöda.
Och så gick det som det gick, och det gjorde ont. På alla plan. Så klart.

Denna gången var jag hemma en vecka. För det gjorde ont (mest fysiskt) och jag blödde mycket. Och jag ville ge MIG tid, pausa lite. Sedan var det tillbaka till vardagen igen.

Jag tror väl lite att jag förträngde det denna gången.
För jag kommer inte längre ihåg vilket datum jag var beräknad till.
Och jag kommer inte ihåg vilket datum jag fick missfall. Jag måste faktiskt tänka efter för att komma på vilken månad det var.

Jag tänker inte ens på det varje dag. Ibland går det flera dagar utan att jag ägnar det en tanke.
Men så t ex läser jag att en bekant skall få barn i juli. Och just precis när jag läser det så flimrar det till för mina ögon och jag känner ett hugg i magen.
SÅ ont! Och bara så där.
Det blir lite chockartat, ja inte att hon ska få barn, det är ju jätteroligt, men att det gör så ont...

måndag 10 januari 2011

Jag hjärta chips

Jag älskar chips, så är det bara. Det är min enda last.
Men den är STOR!
Och nu börjar jag komma upp mig i åren något, och min kropp är inte lika förlåtande mot intaget som den har varit *gråter*. Så jag försöker dra ner det hela till en dag i veckan.
Ni kan inte ana hur svårt det är! (eller så kan ni det...)
EN dag i veckan! Kontra cirkum 5. Usch...
Men jag har klarat första veckan, så jag är otroligt stolt över mig själv (samtidigt som jag skäms lite över att det ska vara så himla svårt...).
Nu ska jag bara börja träna också! (fast kanske bli frisk först...)

tisdag 4 januari 2011

Dagis

(Förskola...)
Var och lämnade lillgrisen på dagis idag (hennes första dag efter inskolningen var igår).
Redan i kapprummet så åkte tungan ut, så där lite illmarigt och lurigt (och förtjust).
Hon verkligen älskar sitt dagis! Och det är SÅ härligt att märka. Men visst bröt hon ihop när jag gick (i 15 sek, jag hörde till och med när hon tystnade).

Och idag skall morfar premiärhämta henne, och jag märkte på honom att han var lite nervös *ler*.
-Tänk om hon inte känner igen mig? (Pfff, eller hur...)
- Jag får i alla fall inte ha min hatt på mig (hon glodde nämligen på den konstant sist han var här)

Gulligt att han nästan planerar lite. Kommer gå hur bra som helst, hon kommer att bli jätteglad!

lördag 1 januari 2011

Nytt år!

Ett (gott?) nytt år som inleddes med en krånglig bebis och totalt igenmurade äckliga ögon (mina). We are not happy...
Men visst, klockan är 7, lillmonstret sitter på golvet med en sådan där (eller två var det visst) partytuta, undrar just om hon själv kommer att inse hur dom fungerar. Eller om hon bara kommer att smula sönder dem.

Inget som vill ge mig ett par nya ögon och ögonlock? Nu har jag tagit dropparna (som jag fick utskrivet) i 1 ½ dygn. Och det är typ lite värre... *suck*