Google+ Followers

onsdag 28 september 2011

Idag, 28 september

är dagen då jag helt plötsligt inser att det är rätt troligt att min ena dotter har dyslexi.

Och det känns, helt ärligt, faktiskt riktigt skönt!
Utredning med skolan är inledd.

Och jag sitter här med lite dåligt samvete...

.

tisdag 27 september 2011

Genus - lite mer komplext än vad man tror (fast egentligen inte)

Bloggkommentatorerna  nämner idag ett blogginlägg av Amanda Schulman där hon (Amanda) "Herregudar" sig över Genusdagis och "blir så trött på allt dravel".
Att hennes dotter givetvis väljer hennes klackskor och halsband framför pappas skor och portfölj.

Jag känner så väl igen mig, mitt gamla jag dvs. För drygt 8 år sedan så hade jag en något hetsig (hon hetsade) diskussion med min dåvarande svägerska gällande genus (vilket vi inte kallade det då). Saken var då att mina tjejer (då runt 2 år) hade upptäckt nattlinnen. Vi hade fått kläder av min syster (urväxta) och ungarna hade rotat fram dessa nattlinnen och vägrade från och med då sina pyjamaser. Jag själv har aldrig nattlinne, så det kunde ju inte komma från mig=medfött. Så naiv var jag då.
Svägerskan blev helt skogstokig, vilket i sig var oerhört onödigt, jag vet nämligen att vi var tvungna att åka hem då hon vägrade hålla sig till samtalston och ungarna blev mer än lovligt oroliga.

Svägerskan hade studerat genus, men saknade tyvärr förmågan att föra vidare det hon lärt sig. Väldigt synd tycker jag nu!

Det är ju nämligen väldigt troligt att jag, när barnen tog på nattlinnena och kom till mig, utbrast "Men åååååh vad FINA ni är!!!" och att dom där och då (bl a utifrån det) gjorde sina val.

Många verkar tro att det hela med genus är att tvinga pojkar att ha klänning och tvinga flickor att vara fula (rent krasst). Då vet man verkligen inte vad man pratar om och det kanske då är dags att ta in lite information.
Det handlar alltså om att ge sina barn möjligheter!
Att ge en pojke möjligheten att få måla naglarna, måla sig, bära rosa och ha klänning, utan att bli retad eller kallad för bög.
Att ge en flicka möjligheten att ha kläder som hon får smutsa ner (praktiska kläder), att vara högljudd och ta plats, att låta henne prova att klättra upp på den stora stenen själv. Och att slippa vara en liten söt docka, att älska sig själv som hon är!

Men från att ha kommit från "andra sidan" så kan jag för mitt liv inte förstå hur man kan bli upprörd över att en kille har sk flickiga kläder eller målade naglar. What's the fucking deal about that? VEM skadar det? Vem bryr sig, egentligen?

 

fredag 23 september 2011

Hur är det möjligt att tortyr är tillåtet?

Läser här om våldssexmålet där en 16-årig flicka skrivit på ett "slavkontrakt" för en 32-årig man, som då utnyttjat henne fullkomligt. Låste in henne i en hundbur, piskade henne osv.
Mannen blev friad både i Tingsrätten och nu senast i Hovrätten  . Och det har skrivits om det på många ställen.

Är det verkligen okej att utnyttja en (såpass ung) person pga av ett sk "slavkontrakt", är det okej att förnedra och plåga en uppenbart självdestruktiv person? Lägg där till att utnyttjaren är dubbelt så gammal.
Skall lagen inte kunna skydda detta?
Det påtalas om att lagarna är allt för gamla. Att detta självdestruktiva beteende hos unga tjejer ökar. Att det inte är fråga o någon njutning, alls. Utan bestraffning.

Kommentaren till en av artiklarna var att:
"Det faktum att flickan fick utlopp för sina sexuella känslor kanske hindrade ett självskadebeteende? Kan ni tänka så?" 
Ursäkta, men hur insatt är man då?

Men på tal om insatt, nej jag har inte haft det självskadebehovet själv, och jag vet inte heller vem som anmälde. Var det hon själv?

Och sist, hur fan är det möjligt för en man att göra så här mot en ung tjej, med armarna fulla av ärr, som uppenbart har fruktansvärda problem? Att njuta av att göra så mot henne. Vad fan är det för fel där?



Fredagsmys

Under uppväxten så hade vi alltid fredagsmys, bara att det inte hette så då.
Klassikern var;
En påse chips (200 gram, så klart).
En (glas)flaska Coca Cola (den var väl ev på 75 cl eller 1 liter).

Detta delade två vuxna och två barn på. Och så tittade vi på "Dallas".

På lördagen tror jag att vi hade lite godis istället.

Nu för tiden har vi givetvis också fredagsmys. Fredagsmys framför lördagsgodis anytime!
Fast nu finns det ju inga 200 grams chipspåsar (om man inte handlar på Tappen (=bensinmacken, för er som inte bor i Gbg-området)). Och ja, vi äter mer, och Colaflaskan är ofta en 2 litare.
Och en "liten" chipspåse bland 5 chipsälskare försvinner snabbare än ett glas vatten i Sahara!

Vad brukar ni ha på helgen? Är det fredagsmys och lördagsgodis, eller både ock?

Här brukar vi ha chips ena dagen och lite godis andra.


torsdag 22 september 2011

Dagens Awww

Fick precis mail om att man kunde gå in och titta på Lillgrisens dagisfoton.
Jag var först nöjd med att hon faktiskt gick med på att vara med på korten, det gjorde INTE Räkan när hon var i samma ålder.

Dagispersonalen sa att problemet vid fotograferingen var att hon skulle ha ute tungan hela tiden.
Men nu fick jag se bilderna och jag bara sitter och leeeer. Helt underbara!
Men å andra sidan, hur kan man ens misslyckas när man tar kort på en Lillgris?

onsdag 21 september 2011

Chips Chips Chips

OLW gör det som dom har gjort förr, dvs dom har en tävling där man skall skicka in förslag på kryddning av chips för att få fram nya succeer.
Förra gången vann "Vilda Western" som är mycket mycket god, kryddad med American BBQ, Sourcream och Onion. Mums!
Nu finns det tre nya finalister ute:
Kebabdrömmen (Kebabkrydda), Sourcream and Italian Cheese (Parmesan, Sourcream och en gnutta svartpeppar) samt Salt &Vinegar.

Jag älskar chips, det finns egentligen ingen chipssort eller smak som jag ratar. Tills nu... Kebabdrömmen var verkligen fruktansvärd! Jag är SÅ besviken. Köpte den och Italian Cheese till fredagsfikat på jobbet. *POFF* så var Italian Cheese slut, Kebabchipsen fick vi slänga på måndagen...

Italian Cheese och Sourcream, OMG (för andra gången idag) så otroligt goda! Vore otroligt förvånad om dom inte vann, men det återstår att se! Jag såg på OLW's hemsida att många har väldigt dålig smak...

Salt & Vinäger är ju egentligen inget nytt, skillnaden är väl att det är Maltvinäger, och det är ju alltid gott. Men det är ju som sagt inget nytt. Been there osv.

Föräldramöte

Igår var jag på Föräldramöte på skolan. OMG vad jag avskyr det!

Det finns personer där som går mig på nerverna mer än vad jag trott varit möjligt.
Så jag är sur redan när jag kommer dit...

Som Katta Kvack skrev tidigare ikväll så har även mina ongar tur som har MIG till förälder... (fast det var ju inte ordagrannt det hon skrev)

Som t ex. en av mammorna slängde ur sig precis när man hade börjat hoppas på att få gå hem:
Alltså, den har nya slöjdläraren... Är hon verkligen utbildad slöjdlärare? (rösten gick upp när hon sa 'utbildad'). För sedan hon började och den gamla slöjdläraren slutade så har kvaliteten på det XX tar hem blivit sååå mycket sämre! (där vänder hon sig till väninnemammorna och nickar lite för att få medhåll).

Där kände jag att det räckte, så jag reste mig, tackade klassföreståndaren, och gick hem.

tisdag 20 september 2011

Fuck Facebook

Igår lämnade jag Facebook, lite otippat faktiskt för jag brukar verkligen hylla stället (i alla fall gentemot pessimisterna). Men nu har även jag fått nog.

Varför?

Av den märkliga (enligt mig själv) anledningen att jag faktiskt inte mår bra av det stället, jag ifrågasätter lite för mycket. Jag gillar att läsa om vad folk pysslar med och så, och kommenterade rätt flitigt. Bra och så där.
Men sedan så har även en ful ful avundsjuka börjat krypa fram.
Varför svarar hon inte på mailet, jag vet ju att hon varit inne och läst det?
Jaha, ska dom hitta på något, varför blev inte jag tillfrågad?
Känner mig otillräcklig över att en del verkar hinna med ALLT.
Blir avundsjuk på gamla barndomsvänner som umgås, fast jag helt ärligt inte VILL vara med dem...

Jag tycker själv att jag är en tönt som känner så. Men det är fakta. Så jag lämnade Facebook cold turkey. Vilket tyvärr gör att man kommer tappa kontakten med en del. Men jag gissar på att de flesta (inte bitter!) inte ens märker att jag är borta.

Jag har varit med Facebook i snart 4 år, så det kanske känns lite tomt. Men hellre känna att man inte vet vad som händer. Än att känna sig utanför.

Jag finns ju fortfarande kvar, och vännerna med (tror jag!). Man kan ju faktiskt hålla kontakten på annat sätt, har jag hört...

måndag 19 september 2011

lördag 17 september 2011

Söndag

Klockan är 7 och jag sitter under en filt i soffan och blir matad med ostbollar.

Lördag

Idag var jag med Katten och Räkan på bio.
Åh vad roligt det var! Det är härligt att bara umgås med de stora tjejerna ibland.
Innan bion så var vi på Mc Donalds (usch...) vid Scandinavium och precis utanför fönstret (fast på vägen då...) så hade det skett en olycka mellan en MC och en bil. Brandkåren om, ambulans och polis (och bärgare). MC-föraren satt på trappen utanför, så förhoppningsvis var det ingen större fara. Men ambulanspersonerna monterade upp honom på en sådan där brits för att skydda om han nu fått rygg/nackskador (hoppas inte).
Det sanerades, bärgades och poliser intervjuade folk. Katten är en stort fan till programmen "112 - på liv och död" så detta var verkligen både skrämmande och fascinerande. Håller tummarna för att MC-föraren klarade sig bra!

Sedan var vi och såg Poppers Pingviner, mycket trevligt! Hade väl föredragit den engelska versionen, men Katten hänger inte riktigt med än och det ska ju vara roligt att gå på bio!
Det sprutade nästan popcorn och baconchips ur öronen på oss...

Hemma så hade lillgrisen fått provsitta på en MC och var i lilla himmelriket. Och nu sitter Räkan vid datorn, Katten har en kompis här och dom tittar på film, och lillgrisen hon tittar på Tingeling (som vanligt) och äter chips. "Mamma sitta här!" *pekar* Dags för mig att jobba, dvs sitta i soffan och ha det gott, livet är bra jobbigt ibland!

fredag 16 september 2011

5:20

5:20 slog Lillgrisen upp sina stora blå och kom klampandes över till oss.
Och redan där vet man, hon vaknade såpass sent att hon inte kommer att somna om.
Hon kryper upp mellan oss och gottar in sig, vrider sig, vänder sig, är törstig, dricker och sedan kommer det "OPP!"
*suck* Försöker tysta henne men hon blir mer och mer högljudd. Så jag säger "Jaja, vi ska gå upp".
"JIPPIE! OPP!" hojtar hon och fnissar. Då är det rätt svårt att vara sur faktiskt.

Men oj vad vi längtar efter att vi ska komma ur den där ovanan att vakna någonstans mellan 4:30-05:30 och vilja gå "OPP!". Max 2 år till kanske? (Hjälp!)

torsdag 15 september 2011

Barn

Alltså, även om det är sant det jag skrev nedan så låter det ju för jävla trist. Jag älskar mina kids mer än livet självt. Och även om man vet att dom måste ta en del av livets smällar själva, så vill jag ju egentligen inget heller än att ta dom själv. På ett sätt.

Föräldraskap

Att vara förälder är att ständigt ha dåligt samvete för något.

onsdag 14 september 2011

Pain in the ass

Var och hämtade Katten från hennes Slöjdgrupp (det stället är värt ett eget inlägg) och i Vincents "The moment that I met you" spelas och hon ber mig att höja.
Nu har hon och syrran börjat läsa engelska på allvar i skolan och börjar visa lite mer intresse.

"The moment I met you 
That moment I forgot about everything I've been through
Tell me how could that be, hey baby
Guess we both know
I'd follow you wherever you go "


Katten frågar:
-Vad sjunger han?
Jag berättar lite kort att han är förälskad och att han vill följa henne vart hon än går.
- Men.. Vad JOBBIGT för henne!

Men eller hur!

På sant!

Jag var och tränade på lunchen idag.
Jag gjorde det!
Precis som om det skulle vara någon fantastisk prestation.
Men det var det!
Och i söndags så gick jag och syrran en 7,5 km tur i skogen.
Det här kan vara början på något helt grymt bra.
Allt hänger på mig själv... (hjälp)

måndag 12 september 2011

Det där om att barn växer

Helt plötsligt i morse insåg jag att Lillgrisens stövlar nog är för små. Jämförde dem sula mot sula med hennes vanliga skor (som hon haft länge) och stövlarna var allt bra mycket mindre.
Oj!

Jag har inget emot att barn växer och utvecklas, många drömmer om att deras små ska förbli små bebisar bara ännu ett tag och att tiden skall gå extra sakta.
Inte jag, jag vill veta hur dom tänker, att dom berättar vad som rör sig där inne i de små knäppa huvudena. Att dom lär sig och upptäcker.
Men dom behöver ju inte växa som raketer rent fysiskt...

Jag har tre barn, inser ni hur mycket "plötsligt inser jag att xxx är för litet"?
Gympadojjor, gummistövlar, regnkläder, sommarskor, jackor osv. Klart ni vet, ni med barn.
Och nu är det höst, det är dags för vinterjacka och vinterskor x3.
Förra året ärvde Räkan Kattens jacka och dom kunde ha samma termobrallor som året innan. Men inte i år.

Men vi tar väl och börjar med dom däringa gummistövlarna...

Kvinnor kan - men vill inte

Aftonbladet skriver om det omvända fenomenet i kampen om jämställdheten.
Dvs att män börjar mer och mer ta åt sig av de oerhörda mängderna av städning och matlagning i hemmet.
Men att kvinnorna fortsatt undviker att skruva upp hyllor, klippa gräs och ställa in tv-kanaler. (http://www.aftonbladet.se/wendela/article13608245.ab)

Jag känner igen det själv, faktiskt inte för min egen del, men från vänner omkring mig. Och ännu närmare, nämligen mina egna föräldrar.
Jag är uppvuxen med en pappa som dammsög, lagade mat, bakade bullar och strök (det var alltid pappa man bad om hjälp när den(då) populära kråsblusen skulle strykas), senare så var han även "dagpappa" till mina då 3-åriga (busiga) tvillingtjejer.
Min mamma däremot skulle aldrig tvätta bilen, klippa gräset, tapetsera eller liknande. Till hennes försvar så misstänker jag skarpt att min pappa aldrig skulle ha tillåtit det (det hade ju inte blivit lika bra som om han hade gjort det...).

Jag har vänner som vill ha en man till hjälp för att till exember installera datorn. Jag har erbjudit mig, men har vänligen blivit nekad. Hon ville ha en man.

Och jag förstår inte riktigt det där, gör man inget så blir man aldrig bättre på det. Våga göra fel, ORKA göra fel.
Precis som om vi kvinnor gärna (jag själv inkluderad, tyvärr) ursäktar männen t ex i tvättstugan med att han egentligen kort och gott inte gör som vi vill. Men varför skulle han? Varför skall byxor hänga där och trasor där? Spelar det roll, egentligen? Så klart inte! Kontrollbehovet tar över. Så dumt.

Jag själv har däremot ett annat problem. Jag påbörjar gärna saker. Jag river tapeter och spacklar, skruvar upp, installerar, klipper, tvättar bil, byter däck. Men stöter jag på patrull så orkar jag inte mer, jag ger upp. Och då tar min snälla man över. Men ber jag om hjälp när jag inte orkar lägga in tvätten eller städa i köket. Icke! Där måste jag skärpa mig.

Men får han problem, med monteringar, och gud vet vad, så ber han mig om hjälp. Han räknar med att jag kan hjälpa honom, även om det är muttrar som sitter benhårt och att han själv säkert är minst 4 ggr starkare än jag är. Han utgår aldrig ifrån att jag inte kan. Och det tycker jag är så jävla skönt!

torsdag 8 september 2011

Gris på resa

Idag skulle Grisen åka till farmor, hon och farbror Leo (mycket viktigt) skulle åka dit.
- Leo med!
Och när väl farmor kom, så visste hon inte till sig av glädje! Först skrek hon (glädje), sedan hoppade hon, sedan sprang hon iväg och började leka med sitt garage, och sedan tillbaka. Helt galen.

Den lille terroristen, som som vanligt vaknade 5 i morse och var på ett strålande humör! Igår var jag hemma med henne för hon var inte riktigt sig själv, hon bröt ihop för allt och låg som en liten pöl i soffan. Av det syntes det idag ungefär ingenting!

Hon har sprungit, sprungit och sprungit omkring här hemma på morgonen. Sjungit, lekt, målat, tittat på Tingeling och sedan börjat om från början igen.

Jag vill ha en 2-årings energi!

torsdag 1 september 2011

Byxångest

Igår så tog jag mig äntligen i kragen och åkte till närmaste köpcentrat för att köpa nya byxor.
Det var verkligen kris! Hade inga hela byxor över huvud taget.

Jag avskyr att handla byxor, eller det var nog för milt uttryckt. Jag HATAR att köpa byxor!
Vet att många kvinnor gör det, för det är ju inte direkt så att vi stöps i samma form direkt. Långa ben, korta ben, breda höfter kombinerat med smal midja osv
Jag har även den sköna fördelen att mitt ena ben är en hel storlek större än det andra.
Ja, jag vet, helt absurt. Men det är som det är och så har det väl alltid varit, mer eller mindre.

Sist jag skulle köpa byxor, för ett år sedan, så fick jag provat över 40 par jeans innan jag hittade några som passade. 40 par! Och då är jag inte speciellt kräsen. Tror ni att det var några billiga byxor? Givetvis inte, jag gav mer för ett par byxor än vad jag gjort för något i klädesväg i hela mitt liv.

Denna gången dök jag in i den affären på en gång, och där fanns ett par som passade med en gång. Riktigt, riktigt snygga och satt bra. Och nu var dom ÄNNU dyrare...

Men efter att ha sprungit runt i några andra butiker så var det bara att lomma tillbaka.
Fast jag hittade faktiskt även ett par som sitter GANSKA bra för halva priset, så jag köpte två par. TVÅ PAR! Fatta, helt otroligt sanslöst! Jag har två par nya byxor! Och jag kommer inte behöva köpa några nya på över ett år! Jippie!