Google+ Followers

söndag 29 april 2012

The Avengers

Filmen var mycket bra!
Men jag tror att min hemska huvudvärk uppkom genom att vi såg den i 3D.
Så nu måste tant sova...

5 år

Igår kom vi på, jag och M, att vi faktiskt firade 5-år tillsammans.

5 år är både mycket och lite, för oj vad vi har hunnit med på de fem åren. Bland annat 5 graviditeter (om än inte fullgångna då).

Idag ska vi fira genom att gå på bio och se "The Avengers", som vi både ser fram emot, väldigt mycket!

Solen verkar skina idag och idag så åker studsmattan fram. Äntligen, som Katten säger. Vi har dragit lite på det, först och främst är det ju en del jobb med det, men sedan så har ju inte vädret direkt varit lockande, kallt, blåsigt och regnigt. Men nu jäklars ska det bli av, Katten var tveksam när jag igår sa att imorgon, då kommer den fram. Så jag lade till att: Kommer den inte upp imorgon så är jag skyldig dig 1000 kr, då såg hon väldans nöjd ut.

lördag 28 april 2012

Att förvåna sig själv

Katten och Räkan sprang då idag 3,3 kilometer.
Vädret var perfekt, typ 10 grader och sol.
Vi stod vid mållinjen och väntade och efter lite drygt 17 minuter så dyker Räkan upp.
Jag tänker innan att jag ska ropa "Heja Räkan!!!". Och försöker göra detta. Men det går inte.
Varför?
Jo, jag börjar böla. På riktigt, så att jag inte kan ropa. Jag blir så överväldigat stolt att jag inte kan.
Så där står jag, med tårarna rinnande längs kinderna och M småskrattar lite åt mig och säger "Men gumman!".

Hinner samla mig såpass att jag i alla fall kan ropa "Heja Katten!!!" när hon seglar förbi en dryg minut senare.

Det finns inga som kan väcka känslor hos en, som ens barn!

fredag 27 april 2012

En fredag i solens tecken

Så var det då fredag igen, och M är hemma och vabbar med Lillgrisen som blivit förkyld.
Vaknade mitt i natten av att hon frös som en galning, skakade okontrollerat och var iskall och gåshud över hela kroppen. Hon som aldrig annars fryser.
Men nu på morgonen var det ganska bra, lite feber, lite hosta och snorig. Så det blir en skön fredag där.

Katten och Räkan vaknade pigga och på gott humör, åt ordentlig frukost och mådde bra. Det har varit en vecka av oro och magont för dem båda, men nu verkar vi fått lite rätsida på det hela. Skönt!
Var även på utvecklingssamtal i skolan igår och det var bara positivt. Så till och med Katten var nöjd!

Sedan hade de sin fotbollsträning och då skulle dom springa för att träna inför stadsloppet imorgon, och det hade gått jättebra, så dom är grymt taggade. Imorgon skall dom alltså springa 3,3 km, det ska bli roligt! (Speciellt eftersom jag slipper att springa).

Och efter jobbet ska jag fiska upp Räkan för att åka och hämta ut hennes nya glasögon. Hennes första "vuxenpar". Och det första paret som hon faktiskt, i alla fall på ena ögat, ser 1.0 med. Ska bli spännande att se om hon märker någon skillnad. Innan har hon alltid, som bäst, sett 0.7 på tavlorna hos optikern (till 7'de raden), men nu alltså alla rader (med ena ögat).

Och om jag har tur idag så dyker det upp ett litet paket på posten med en sådan här till mig:

En Samsung Galaxy S2. Nu slipper jag min HTC Desire som jag dragits med i 2 år. Underbart. Så jag håller tummarna, måtte posten leverera...

Och nästa vecka så är det kort vecka. Halvdag på måndag, ledig på tisdag, och varmt ska det bli. Kan man bli annat än glad?

torsdag 26 april 2012

Katchiiiiing!

Igår kom utbetalningen från Försäkringskassan.
De utbetalningar som jag skulle ha fått för nästan exakt 3 år sedan.
Tror ni att jag fick någon ränta på pengarna?

Men detta betyder alltså att dom ger sig, jag fick rätt. Helt rätt.
MOT FÖRSÄKRINGSKASSAN!
Nog för att jag visste själv hela tiden att jag hade rätt (och främst att mina läkare hade rätt), men att ha det svart på vitt. Och att höra ett "KATCHING" på sitt konto.
Pengar som vi då fick ta av sparpengarna . Så ny fyllde vi det lilla hålet, precis lagom till föräldraledigheten.

Liseberg

Vi var alltså på Liseberg i förrgår, och det var helt underbart!
Inga människor nästan, allt (utom spel så klart) var gratis. Ungarna var i himmelriket!
Det är alltså Lillgrisens farbror som jobbar på Liseberg, och som är så snäll att han (och hans familj) bjuder med oss.

Lillgrisen var i extas. Hon kunde inte äta, inte vila, bara åka!
Och stackarn var så uppspelt  så när vi spelade på leksakshjulet, så stod hon och småhoppade lite samtidigt som hon höll i bordskanten.
Pang! sa det, så hade hon spräckt sin läpp och blodet flödade.
Samtidigtså vann hon.
Så mellan blodet och tårarna så valde hon ut hockeyklubbor med puck.
Sedan så var det ganska bra igen.

Katten och Räkan kunde ju springa runt själva och åka. Men stora favoriten för dem är Jukebox, vet inte ens hur många gånger dom åkte den. Den var nyrenoverad för i år med.

Vädret var kanon, maten var jättegod (av någon anledning så ÄLSKAR lillgrisen Järnvägsrestaurangens spagetti med köttfärssås, hon som är grymt petig med maten), och sällskapet bäst.

Vi hoppas att vi får följa med nästa år med!


måndag 23 april 2012

Det där med tvillingar

Mina första barn är alltså tvillingtjejer.
Och det var verkligen helt fantastiskt att få. Perfekt som första barn.
Och ännu mer perfekt är att dom är tvåäggstvillingar, en är brunhårig och en är blond.
En är sportig och teknisk, en är estet.

Vilket gör att dom praktiskt taget aldrig klumpas samman, utan tas (av omgivningen) som individer.

Men det som ofta slår mig, nu efter jag fått Lillgrisen, är hur lyckligt lottade dom är.

Jag vet att dom tar varandra för givet, och att dom bråkar som få. Och dom skulle själva aldrig säga att dom var goda vänner. Knappt vänner för den delen.
Men sedan på natten, när det känns lite läskigt, så har dom sin syster där. Som ibland själv blir rädd, som ställer upp (men oftast med en suck).
Den ena vill bara vara själv hemma, om den andra är det också (och tvärtom så klart).

Men sedan när dom t ex går till mormor och morfar, så går alltid Katten först och Räkan kommer några minuter efter. För gå tillsammans? Vad är det?

Det ska bli väldigt spännande att se hur deras vänskap/syskonskap utvecklas under tonåren och när dom blir vuxna.

Drömmar

När jag var 10 år så fick jag mitt första husdjur.
En undulat som jag döpte till Pelle (så klart).
Han var turkos och hett efterlängtad.
Jag hade låtat varendaste bok på biblioteket om undulater och var fullt påläst.
Och jag tog hand om honom som bara en 10-åring kan, dvs helhjärtat.
Han blev helt otroligt tam. Pratade, kom när man ropade, kröp in under täcket för att väcka mig på morgonen osv. Familjens kelgris.
Som sedan dog i min halsgrop, 8 år senare. Och den dagen är fortfarande en av de värsta dagarna i mitt liv.

I 16 år hade jag undulater. Pelle fick kompisen Myran, som fick kompisen Täppas. Sedan samlade jag några fina som döptes till Vippan, Knyttet och Pysslan.

Men när tvillingarna föddes så kändes det som om dom gjort sitt i mitt liv, just då. Och jag tänkte att vem tusan vill ha några halvtama, halvgamla (dock väldigt vackra) undulater.
Vi satte upp en lapp i affären, och några dagar senare så ringde en tjej och ville komma och titta.
Hon var 10 år och blev helt förtjust.
Cirkeln blev på något sätt sluten där. Vad mer kan man önska, än att få lämna bort sina fåglar till en 10-åring?

Men nu då till det lite lustiga. Jag har alltså inte haft fåglar på lite drygt 10 år.
Ändå drömmer jag ibland att jag har det, och i drömmen så inser jag att jag har glömt bort dem. Dvs dom har en snuskig bur, fullt med fröskal, bajs och smutsigt vatten. Och jag får så otroligt dåligt samvete så ni anar inte.
En sådan dröm hade jag i natt, undra vad det vill säga?


fredag 20 april 2012

Vecka 26

Då var man i vecka 26 och igår var jag hos barnmorskan för en standardkoll, plus att jag fick mitt moderskapsintyg.

Blodtrycket var jättebra (för att vara jag) 120/80, men hade +1 i urinen, märkligt nog... Odlingen sist visade inget, så vi lät det vara. Och jag skall höra av mig för koll så fort som jag inte känner mig bra.

Sf måttet uppmättes till 26 cm, och hjärtljuden var starka och fina.

Börjar bli dags att ta kort på magen, har inte tagit ett enda denna graviditeten, det har bara inte blivit av. Slarvigt.. För det är alltid roligt att ha sedan.

När jag väntade Katten och Räkan så tog vi två kort. Jag ville inte ta fler. Vad skulle jag med dem till? Det ångrar jag nu kan jag säga. Typiskt!

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn


Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial påunicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

© UNICEF/Asselin

onsdag 18 april 2012

Budapest- tur o retur

Nu är vi hemma igen, från en helt fantastisk liten tripp.
Det var jag, M och Lillgrisen som tog oss en liten semester så här på vårkanten.
Det var ganska kallt och rått, men vilket ställe, och gud vad härligt med semester!
Lillgrisen skulle nog rangordna det roligaste enligt följande:
1. Åka buss
2. Flyga
3. Åka rulltrappa
4. Åka tunnelbana
5. Budapest Zoo
6. Åka spårvagn

Jag själv kommer att återkomma med mina "roligaste".
Vi tog ju då alltså med oss Lillgrisen (2 ½ år), då vi inte ville lämna bort henne i 4 dagar, och vad vi inte ångrar det valet! Åh vad roligt det är att resa med småbarn!
Största minuset (efter vädret) var nog i så fall lilla bebisen i magen, för att turista storstad med stor mage, foglossningar och ömma ÖMMA fötter, var väl inte jätteskoj. Men when there's a will, there's a way.

Sammanfattat; Budapest, vi kommer igen!
Men då utan graviditet, och kanske i majmånad, eller möjligtvis oktober.

måndag 16 april 2012

Semester

Vi är på semester. Och vi har en stor fördel med oss.
En liten dam som ser till att man inte sover bort tiden. Klockan 6 var det god morgon, som vanligt *gäsp*.

Men vi har mycket att göra!

lördag 14 april 2012

Lördag

Här sitter jag i soffan med en go liten tjej. Helt plötsligt säger hon: Mysa? Och så gosar hon in sig med ett mmm.
Och så tittar vi på Mamma Mu får ett sår, om och om igen.

Grisens favoritord för stunden är Åkeej!
Hur gulligt som helst.

torsdag 12 april 2012

Förlossningar (a trip down memorylane)

Inom 4 månader är det dags för mig att föda barn igen.
Och helt ärligt så skrämmer det skiten ur mig.

Första gången är ju första gången, du har inga värderingar, inga jämförelser och även om du nu läser på, så vet du fanimig inte ett skit.
Barnmorskorna får betyget "sådär...", men om man ser det till at det var min första förlossning, och att det var tvillingar och addera på det att jag hade havandeskapsförgiftning och blev igångsatt så var den rätt ok.
Rätt ok.
Andra gången kände jag "Revansch!" för nu vet jag.
Haha, tillåt mig småskratta lite.
Det blev inte alls samma.

Första gången så blev jag då igångsatt med någon sorts gelé som smetades på livmodertappen, efter tredje försöket så kom det igång.
Med besked.
Jag låg och sov och bokstavligen hoppade ur sängen och trodde jag hade blivit förstoppad (hur kan man tro det när man LIGGER på förlossningen?!). Då var kl 13, och jag hade väl gått från 0 cm öppen till 6.

Testade lustgasen, men fick inga instruktioner, så jag kräktes bara och fick sluta.
Bad om akupunktur, men det var det ingen som kunde.


-Jag vill ha ryggmärgsbedövning, hojtade jag.
BM tittade på mig med ett leende och sa "Lilla gumman, det är alldeles för sent!"


15.15 så föddes Katten (3600 g).

Då vände man Räkan rätt och sa "krysta, du har en krystvärk".
Det dom så himla käckt glömde att berätta var att min livmoder eventuellt inte dragit ihop sig såpass att jag skulle känna värkarna.
Man kan säga att det är som om någon skulle komma till mig idag, just nu, och säga "Krysta! Du har en värk!".
Inte jätteeffektivt...
Samtidigt så såg jag ju att hon låg mitt i magen, inte nedsjunken i bäckenet.

Men i vilket fall, jag blev peppad med "Ju längre du väntar, desto ondare kommer det att göra!" (blev klippt innan Katten föddes, så det hängde och dinglade).

Det jag fått höra och läst var att tvilling nummer två brukar komma inom iaf 15 minuter.
En timma senare hade det inte hänt någonting.

Då ställde jag mig upp, på eget initiativ, och Räkan ramlade ner i rätt kanal, så att säga. Och på ren jävla vilja så kom då äntligen Räkan ut, 16.26 ( 3400g tung och 71 minuter efter Katten). Och jävlars vad förbannad hon var (jag kan förstå henne).

Sedan lossade den gigantiska 1,7 kilos moderkakan och sedan blödde jag så det stod härliga till.
Efteråt var jag som ett vandrande lik.
Plus att dom tråcklade ihop mig stenhårt=jag kunde inte sitta tills dom tog bort stygnen.

Men själva förlossningen varade alltså 3,5 timma. Mycket bra!
Själva upplevelsen lämnade ju dock mer att önska...
Jag kunde inte stå på benen på några dagar och fick inte åka hem på nästan en vecka, undersköterskorna skulle hjälpa mig med barnen (var det sagt) men när jag väl ringde så var det stånk och stön och dom körde in barnen till mig igen så fort dom blev ledsna.
Och sedan massa koller för min havandeskapsförgiftning, blodtransfusion osv

När det var Lillgrisens tur kände jag att nu jävlar!
Hade en liten lista med 5 punkter som vi lämnade till barnmorskan.
Och vilken barnmorska! 5+ av 5 möjliga!

Vaknade av värkar vid 6 tiden, kom jag på efter ett tag ja. Först trodde jag ännu en gång att jag hade problem med magen och behövde gå på toaletten.

Skickade iväg barn till skolan och var inne på förlossningen 8:30. Typ 3-4 cm öppen.
Från 9:30 så är allt en dimma. Värkarna kom med 2 min mellanrum och jag gick verkligen in i mig själv. Knappt kontaktbar och när värken var över som domnade jag bort och hamnade i någon sorts dvala.

M såg till att jag började med lustgasen någonstans där vid 12 snåret tror jag, och han skötte allt utom att andas själva gasen. Vilket gjorde att den denna gången hade effekt, jippie! (var en av punkterna på min lista). Det var nog vid 12 som jag var typ 6 cm öppen och jag kände att jag höll på att gå under av besvikelse. Men sedan gick det undan.
Kl 13 kom krystvärkarna.
Och då fick jag panik, herregud vad ont, jag sprattlade som en skalbagge på rygg, skrek och gjorde allt annat än det man sett på förlossningsprogrammen. Ren och skär panik. Det gjorde så fruktansvärt ont att jag inte kan beskriva det med ord.
Har hört om att krystvärkarna kom som en befrielse. Befrielse? Jag kände det som om jag blev mördad inifrån.

Nu hade jag som sagt en mycket bra barnmorska, eller vänta nu, det skulle bli skiftbyte, så jag hade två läkare och två barnmorskor (det var väldigt lite att göra på avdelningen, tur för mig).
En av dem knyter en knut på ett lakan och ger mig och säger "DRA!" allt medans hon håller emot.
Just detta gör att allt kommer naturligt, hakan mot bröstet, kraften, armarna, och framför allt krystandet.

Jag känner att jag håller på att dö, men nu händer det något. Och efter ett antal krystvärkar så kommer Lillgrisen äntligen ut 13:40.
Det visar sig att hon inte har något fosterfett kvar på sin kropp. Och barnmorskan säger att det förklarar varför det tog så många fler krystvärkar att få ut henne.

Tänk själv att krysta ut ett TORRT barn. Fattar ni hur ont det gör? Förstår ni hur många sprickor det blev?

Men där var hon, våran stora fina dotter (4375g) med torrsprickor runt handlederna. Och dom gör en sen avnavling, som vi önskat på listan, trots att det är emot sjukhusets policy.
Då var det ju bara moderkakan kvar.
Och den vill inte lossa.
Ungefär en kvart efter hon fötts så rullas jag in på operation. Får en spinalbedövning (jag som inte velat ha ryggmärgsbedövning innan där, just för att en nål i ryggraden skrämmer mig så). Och moderkakan avlägsnas, efter en del besvär.
Efter det blöder jag ordentligt, igen. Totala blodförlusten hamnar, även denna gång, på 2,2 liter.

Sedan börjar dom att sy. Efter 40 minuter så fråga jag hur det står till där nere egentligen. "Det är iiingen fara, vi vill bara göra det ordentligt". Efter en timma säger jag "Jamen SÅ himla noga är det faktiskt inte!" (otålig nybliven mamma som faktiskt vill träffa sitt barn!). "Du ska faktiskt ha ditt underliv i hela ditt liv, så nog är det viktigt!" Nåja, okej dådå... Måste även tillägga att jag hade den trevligaste narkossköterskan ever, han underhöll mig och peppade o berömde mig hela tiden. Precis vad jag behövde.

Ungefär 1 timma och 40 minuter senare så rullas jag äntligen tillbaka till förlossningsrummet. Och där står M med vår lilla gris. Som skriker. Och mina tårar rinner okontrollerat, ÄNTLIGEN!

Dom har sparat vägningen tills jag kommer tillbaka. Bara det!

Så bortser man ifrån den otroliga smärtan vid krystvärkarna (dvs en torr bebis...) och att jag fick åka på operation. Så kunde det inte bli bättre.

Men den där smärtan skrämmer mig något så kopiöst!
Ja, jag har funderat på snitt. Men det är ju en operation, och det vill jag inte egentligen. Så det blir till att bemöta rädslan.

Kan man klämma in en tub glidmedel innan krystvärkarna sätter igång, just in case? Kanske ska skriva det på min förlossningslista denna gången?

Min dröm är faktiskt att kunna GÅ från förlossningen till BB. Och att kunna åka hem samma dag.
Samt att slippa att förlora över 2 liter blod. Ja fasen, när jag ändå önskar, säg MAX 3 stygn.
Känns egentligen inte som några orimliga önskningar. Men vi får väl se!


onsdag 11 april 2012

Alltså...

.. med risk för att låta otacksam och så...
Jag tycker verkligen VERKLIGEN inte om att vara gravid!
Speciellt inte nu när jag blivit så gammal (!). Jag känner mig som en gammal tant, och en jävligt gnällig sådan.

Krämpor:
- Högt blodtryck (känner jag ju inte av, men bra är det inte)
- Tjock
- Tät i näsan, jämt! Missbrukar nässprej
- Ont i ligament
- Får ont i magen när jag går i vanlig takt= måste strosa
- Har ont i fogarna = svårt att gå
- Ont i ryggen
- Har svårt att resa mig när jag suttit ner (fogarna)
- Växtvärk i magen
- Illamående som kommer och går
- Huvudvärk, förbannad j-a huvudvärk nästan varje dag
- Trött, trött, trött, trött och åter trött
- Gråtmild och arg (kanske inte krämpor, men grymt störande)
- Halsbränna och rapar typ hela tiden

I'm not a happy camper om man säger så.
Så läser man om de som kvittrar och dansar sig genom hela sin graviditet, jag är inte bitter...
Cirkus 15 veckor kvar, bara att bita ihop!

torsdag 5 april 2012

Nu börjar fotbollssäsongen

Allsvenskan kunde jag inte bry mig mindre om!

Men Katten och Räkans seriespel börjar inom kort!
Och dom skall spela i två serier, spännande.
Laget hade behövt ännu en kvinnlig tränare, och hade jag inte varit gravid så hade jag anmält mig på direkten! (vilket tyvärr ingen annan mamma verkar ha gjort). Jag kommer inte att orka, det vet jag, så så är det med det, men det kommer andra säsonger.

På tal om tränare, deras tränare är fantastiska.
Speciellt en av dom, han är engagerande, och han ser alltid det positiva i det som barnen gör. Även om dom förlorar (vilket har hört till vanligheterna) med 8-0 så plockar han fram positivt och personligt som var och en gjort. Dom går alltid glada och stolta därifrån.

Jag spelade aldrig fotboll, eller någon lagsport alls för den delen, så jag har missat hur mycket positivt det innebär.
Och jag bara älskar att se deras matcher. Jag som annars avskyr fotboll! Men det är verkligen något helt annat när man ser sina egna ungar spela. Och då har dom hittills aldrig gjort något mål, så jag vågar inte ens tänka på hur det känns när det händer! Något spännande att se fram emot!

Glad Påsk

Nu står påsken för dörren, och idag så ska en hel drös med påskkärringar/gubbar dra till Blåkulla.
Påsken är nog en av mina favorithögtider, helt klart före midsommar och nyår i alla fall.
Men jag blir mätt redan nu när jag tänker på allt godis som jag kommer att äta.

Och ledigheten, fi fan vad härligt!
Det må bli kallt, men man är ledig!
Vem vet, kanske lyckas få fixat lite där hemma. Kanske.

Ikväll blir det i alla fall svärfarsfiskade kräftor (från i höstas) och det ska bli riktigt riktigt gott!
Viva la ledighet!

Glad påsk mina vänner!

tisdag 3 april 2012

Så äntligen...

... så finns Instagram för Android!

I min Reader

Har importerat större delen av bloggarna från min Google Reader som nu finns där nere till höger *pekar*.
Alla mina tips på "nya" bloggar, har jag fått just från länklistor (eller kommentarer) i andra bloggar. Love it!

Kanske hittar du något du inte hittat till innan!

Resultat

Mamma var allt fel ute (nämen!) 115 hade jag i hb, vilket ändå är rätt ok.
Blodtrycket 120/90, vilket är "njae", och sedan hade jag också +1 i urinen. Inte jättebra det heller. Men det sista kan vara en slump, det åkte in på odling i alla fall, så får vi se.

BM frågade hur det var, om jag behövde vara hemma (sjukskriven) för i så fall var det bara att säga till. Jodå, det vet vi nog vad Försäkringskassan tycker om det! Men nä, det positiva (för mig) är att vi har besparingar på jobbet, vilket betyder att resor dras in. Vilket i sin tur betyder att det inte blir några resor för min del, och i detta läget så är det mycket bra. Även om jag tycker att resorna är roliga.

söndag 1 april 2012

Ibland får man allt lyssna på sin mamma

Min mamma är pensionerad sjuksköterska.
Man kanske kan tro att hon pjåskade lite extra med oss när vi (jag och min syster) var små.
Det kan man, men man har då väldigt fel.
För hon hade alltid sett något värre, så våra åkommor och sjukdomar var ju petitesser (vilket hon givetvis, och tack och lov, hade rätt i).

Idag ringer mamma och säger att när vi träffades tidigare idag så glömde hon att säga jag nu såg alldeles för blek ut. "Jag gissar på att ditt hb ligger på 80". Se till att ta järntabletter!
Om mamma ringer och säger så, då har hon oftast rätt.
Nu ska jag till min barnmorska imorgon ändå, ska be henne kolla hb, så får vi se hur rätt hon har.
Spänningen är olidlig! ;) Fast 80 låter väldigt lågt... 100 kanske.

PS Ja, jag tog direkt mina järntabletter...