onsdag 29 maj 2013

Kanarieöarna

Vi var alltså med svärföräldrar och svåger (med familj) på Gran Canaria i Arguineguin för att fira min svärfars 65-årsdag.
Vilken vecka! Ja bortsett från magsjuk Liten M och min mens då.

Vi bodde på Sunwing Arguineguín med All Inclusive (som är grymt bra då man har (många) barn!). Maten var suverän (olika teman varje dag), perfekt liten pool som passade Lillgrisen som handen i handsken (sedan fanns det två till).

Lillgrisens stora kärlek blev också Lollo och Bernie, och deras förbannade sång sitter som ett klistermärke som vägrar att släppa i mitt huvud."Vi är bästa vänner och vi bor i Miniland...".
På kvällarna så var det underhållning i form av ABBAmedley, Eurovisionsschlagervinnare, Rockklassiker osv.

Katten och Räkan spelade mycket pingis och airhockey tillsammans med sin kusin, och annat bus.

Lägenheten vi bodde i var kanon, fräsch, ljus och lagom rymlig för oss sex.

Sist jag var på Kanarieöarna var när jag var 9 år, dvs för 29 år sedan. Det var min första utlandssemester, så självklart så var den helt fantastisk.
Men sedan har jag fått för mig att Kanarieöarna är rätt trist och tråkigt.
Oj vad fel jag hade. Det är verkligen ett perfekt resmål på alla sätt och vis!
Behagligt klimat, mycket att titta på, barnvänligt, jag kan ju lätt tänka mig att åka tillbaka!

Det enda är väl flygresan då, 5 timmar med en 9 månaders (som vägrar att sova) är väl inte det roligaste nöjet här på jorden.

Utsikten från matbordet på kvällen.

tisdag 28 maj 2013

Tillbaka från semestern

Igår kväll så kom vi hem efter en vecka på Gran Canaria, vi har bott All Inclusive och haft det gott.
Om Lilla M blev magsjuk vid incheckningen på flygplatsen på vägen dit?
Om hon kräktes typ tre gånger där, en på flyget och sedan lite till? Kanske.
Och fick jag nu min mens när vi var där, första gången sedan graviditeten, och blödde som en slaktgris så att jag blev svimfärdig och inte kunde bada? Kanske.

fredag 10 maj 2013

Vänta nu här...

Helt plötsligt, sedan två dagar tillbaka, så är jag bara vanligt trött på kvällen.
Inte öronbedövande trött, som innan, ni vet (ni som varit gravida) den där fruktansvärda tröttheten som kunde infinna sig i början av graviditeten.

Två dagar!

Jag har också i två dagar varit ute i garaget på kvällen och röjt en stund. Fy fan vad befriande det är. För vet ni, jag GILLAR att röja. Gillar att gå igenom gamla grejor, sortera och städa upp. Jag gillar det som fan.

Och det blir säckar med saker som ska skänkas, slängas och säljas. Ja och sparas då så klart! Gummistövlar i alla storlekar ska ställas upp så man bara kan gå ut och plocka i rätt storlek när den infaller sig.
Hittade nattlinnen och tröjor till Lillgrisen, som hon kommer att älska!

Förresten, köpte nya gummistövlar till Katten och Räkan förra veckan. Förra året hade dom fortfarande storlek 32 på sina gummistövlar. Nu fick jag köpa 36. 36! Nu börjar det växas ordentligt minsann.

Hittade förresten blanka guldiga träskor i förrådet, om Lillgrisen kommer att älska dem? Skulle tro det va!

Men tillbaka till början där. Tröttheten. Måtte det hålla i sig, eller att det här tillståndet i alla fall infinner sig lite då och då. Då skulle jag bli världens lyckligaste. Men inte kan man väl bli "pigg" av att sterilisera sig, eller? Nåväl, det återstår att se. Jag återkommer!

onsdag 8 maj 2013

9 månader

Imorgon blir du 9 månader, min lilla goa M.
Nu gosar du med oss, det gör du genom att lägga ditt huvud mot oss, lägger dina armar längs med din kropp, och slappna av. Gosigt!
Du ålar omkring som värsta soldaten och tar dig nu fram överallt (nästan) så nu måste storasystrarna hålla ordning på sina små små prycklar, och vi får se till att hålla toadörren stängd. Och plocka undan hundens vattenskålar, för dem siktar du på JÄMT.


Du är väldigt förtjust i att rycka ur kontakter också, lite småstörigt...

Idag såg jag att du hade fått din tredje tand. Dina första två var de längst fram, längst ned (som nästan alla andra bebisar), men den tredje var i överkäken och INTE en framtand. Det ser lite småroligt ut!

Precis som din minsta storasyster, så verkar du sikta på att vakna runt kl 5 varje morgon, fast nu är vi ju nästan vana. Nu har du också slutat amma, och det resulterar i att du sover hela natten i din egna säng, vilket jag är så himla tacksam för! Då går det väl an att gå upp klockan 5 varannan dag.

Du ÄLSKAR mat, och ett middagsmål (eller lunchmål) tar drygt 5 minuter då du bara sitter som en fågelunge och det bara är att skopa in. Och du kan äta mängder, men det syns inte på dina tillväxtkurvor, så du ska på ett extrabesök till BVC denna månaden.

Du är en riktig liten argbigga, och får du inte som du vill med-en-gång, så vrålar du. Inte gråter, inte skriker, du VRÅLAR (och det du vrålar är LALALALALA") så fönstrena skallrar.
Men bara du får vara med, och man är bredvid dig, så är du superduper nöjd.
Du säger egentligen bara ett ord och det är "Titta" och det viskar du, hänfört, och pekar på något. Sedan säger du mama och papa med, och lalala.

Nu är du hemma med din pappa på dagarna och han stormtrivs att vara hemma med dig.Och igår så testade du (äntligen?) på att käka lite mossa, till slut kom våren! Du ålar omkring på studsmattan och kikar på den "stora världen", och det ska bli så fantastiskt roligt att få upptäcka den med dig!

Du är en glad skit och du är så otroligt älskad. Vi är så glada att vi fick just dig.

Buzza kakor från Marabou

Igår hämtade jag ut ett paket med kakor som jag ska buzza om.
Vi provsmakade ganska direkt. Otroligt kladdigt blev det, men gott!
Vi provade Chocowild, idag blir det den andra sorten.
Kom och fika?

måndag 6 maj 2013

Skadeglädjen

Igår kväll så låg jag i sängen, det var ganska sent på kvällen och jag var trött.
Jag hör hur vår hund är på väg upp för trappan (en ganska stor sak på 35 kg), och sedan hör jag hur han ramlar ner ett par trappsteg, med ett ganska ordentligt brak.
Om jag skrattade för mig själv i mörkret? You bet ya!

torsdag 2 maj 2013

Så här efteråt

Igår var jag något ynklig, men jag fick vara själv hemma typ hela dagen.
Det händer aldrig annars!
Låg nedbäddad på soffan (med cola och mackor med rostbiff och potatissallad) och såg avsnitt av Hart of Dixie, Greys Anatomy och Californication. Äntligen är jag ikapp!

Och idag har jag faktiskt ganska ont, ondast gör det när jag försöker lägga mig ner. Värk i axlar och i mellangärdet, antar att det är som någon skarp träningsvärk. Inte kul. Men men.
Imorgon så borde det vara mycket bättre.

Nu håller jag i alla fall på att koka fruktpuré till Lilla M. Jordgubbar, mango och äpple. Vi får se hur det smakar. Det luktar gudomligt i alla fall!

onsdag 1 maj 2013

Sterilisering

Tänkte att jag skulle skriva ett inlägg om hur man ska gå till väga om man vill sterilisera sig som kvinna. Jag vet att jag själv googlade runt för att läsa om det.

I Göteborg och Västra Götaland så kostar det inget att göra detta ingreppet, inget utöver läkarbesöksavgiften. Dvs 200 kronor.

Men först och främst så går man till sin barnmorska, man får skriva på ett papper (som bevittnas av barnmorskan) från socialstyrelsen. Det pappret får du själv ta hand om och ta med till sjukhuset. Barnmorskan skickar en remiss till Östra Sjukhuset (som verkar vara enda stället här som utför steriliseringar på kvinnor, förra året var det även Frölunda Specialistsjukhus).

Sedan får du en kallelse för ett läkarbesök på Östra. Där gör dom en undersökning (för att se så att allt ser bra ut) och ultraljud. Man får även berätta varför man vill sterlisera sig. För mig var det väldigt självklart, hade inte och har inte haft någon som helst tvivel.

Redan en vecka efter det läkarbesöket så ringde dom mig om ett återbud och undrade om jag ville ta det. Det visade sig vara på min sista föräldraledigadag, så jag nekade. Jag fick sedan en tid en månad senare. Det går alltså ganska snabbt.

Kvällen innan så fick jag tvätta håret och kroppen med decutan, gånger två. Ny handduk, rena kläder, rena sängkläder.
Sedan på morgonen så får man inte äta eller dricka något, och sedan göra en likadan dusch som kvällen innan. Mitt hår var som en stor fluffboll efter decutanlösningen, det var INTE roligt att kamma ur...

Först fick jag då gå på ett EKG, men det tror jag inte att alla gör.
Sedan hamnade jag då på avdelning 313. Klockan var då 8:30.
13:15 fick jag förbereda mig för operationen. Så jag fick nästan en hel dag på avdelningen, vilket var väl ok, men det hade ju varit trevligt att veta innan. Personalen var jättetrevlig, det finns tv i dagrummet och tidningar. Jag själv sov en stund, för jag hade ett eget rum.

Sedan upp till op, i nattskjorta och hårnät. Hoppa upp i operationsgynstolen, kopplas upp till alla apparater. På med uppvärmda (och underbara) täckstrumpor på benen.
På med ansiktsmask. Lullig och pang. Borta.

Vaknade upp en timma senare, jag själv kommer inte ihåg när jag vaknade till i operationssalen för att flytta över mig till britsen igen. Fick en TENS uppkopplad på magen för att jag hade lite ont. Min puls låg på 37, så jag fick något för att få upp den till normal.

Sedan gick allt utmärkt!

Jag låg på uppvaket (vaken) i drygt 1 ½ timma, sedan kom jag ner på avdelningen igen. Och efter en knapp halvtimma så fick jag åka hem. Man får åka hem efter att man har kissat egentligen.

Själva operationen är två titthål i buken, ett i naveln, det är där dom blåser upp buken för att kunna arbeta lättare. Och sedan ett vid "troskanten". Sedan bränner dom av äggledarna (hon sa att hon skulle göra det ordentligt). Och that's about it! Blev frågad fyra gånger om det var jag som skrivit under pappret gällande steriliteten.

Jag hade ont i halsen efter narkosen, det får jag jämt. Och min läpp var lite svullen. Annars gör det bara ont i buken om jag rör mig, annars känns det knappt.
Iom att dom rör om i buken och putter upp diafragman så kan man få rejält ont i axlarna. Det var inte så farligt denna gången (har gjort titthålsoperation för utomkvedshavandeskap förut), men man kan lägga varma vetepåsar på, det är skönt!

Jag har en liten blödning, men inte alls mycket, och har två plåster på magen. Är väl inte jättepigg på att bära Lilla M, då hon sprattlar mycket. Vill INTE få en spark på min mage idag, det vill jag lova!

Så nu är jag steril och det känns jättebra! Bye bye hormoner!
Kan tillägga att min man erbjudit sig att sterilisera sig i stället, iom att det är ett mindre ingrepp. Men det var mitt beslut, och jag litar mer på min kropp, jag vill verkligen inte ha fler barn. Och männens operation känns inte lika säker. Så därför tog jag detta beslutet. Och det känns som sagt skönt, nu ska min kropp få vila från graviditeter och tillsatta hormoner resten av mitt liv (eller i alla fall tills klimakteriet). Känns bra!