onsdag 30 november 2011

Illamående

Hur kommer det sig förresten att det räcker att någon pratar om att dom eventuellt blivit magsjuka, för att man själv ska börja må illa?

/Illamående

Samtal från skolan

Katten och Räkans  lärare ringde vid 11-tiden.
Räkan var dålig, hade ont i magen och mådde illa. Och ja, det går magsjuka på skolan.
Hon hade inte fått tag på hennes pappa och ville inte bara skicka iväg henne om hon nu var magsjuk (någon kilometer att gå och sedan vara själv hemma).
Så jag sa att jag åker givetvis direkt! (med en illamåendes klump i halsen)

När jag kommit några kilometer så får jag tag på faderskapet, som då (så klart) åker för att hämta henne i skolan.

Och jag sitter här och har lite dåligt samvete för att jag blev så hemskt lättad över att jag slapp, slapp att utsättas för de eventuella magsjukebakterierna...

Hoppas det nu bara var falskt alarm för den lilla Räkan...

måndag 28 november 2011

Att ha det bra

Lillgrisen är hos sin farmor och farfar varannan söndag (till måndag).
Nu fick jag höra att när hon skulle sova så låg farmor på ena sidan och farfar på andra.
Så låg dom och läste tillsammans, och Grisen kramade ömsom farmor och ömsom farfar, lycklig.
Och helt plötsligt somnade hon.

Fatta att vara så älskad av så många!

Dagens Hiss

Ibland gör videos bara att låtar blir ännu bättre, inte ofta, men ibland.
Och jag, Miss Fjant, fällde en tår under denna. (Vad ÄR det för fel på mig?)
Fantastiskt bra!


April april?

När jag var runt 13 år så hörde jag att när man blir 20, så får man inga finnar i ansiktet längre.
Utan man har bara dem i tonåren.

Vem FAN var det som spred det ryktet?

/hon med jättefinnen på kinden *aj*

lördag 26 november 2011

En vanlig lördag

Klockan är inte ens 7, lördag, och jag har redan: tömt o fyllt diskmaskinen, betalat räkningar och rensat ur skafferiet.

Helt sjukt mycket gammalt hade vi i skafferiet, tre stora påsar ätt slänga blev det. Vilket slöseri, får dåligt samvete. Men visst, mest är det gammalt godis och kakor. Men ändå! Och ännu en gång tänker jag ätt nu blir det skärpning!

Nu sitter jag o Lillgrisen framför 'Hopp', och hon smakar chips. En helt vanlig lördag!

onsdag 23 november 2011

Att vara småsenil


Jag var och handlade lite julklappar på lunchen idag.
Herregud...
Det var perfekt egentligen, nästan inget folk och jag visste precis vad jag skulle ha, och fick även tag på det.
Men vad höll jag på med?
Jag missade (läs: glömde svänga av) avfarten till köpcentrat TVÅ gånger! Dvs missade, körde av nästa, vände, missade, körde av nästa...
Blir så otroligt trött på mig själv.

Lite som igår, precis när jag skulle åka till jobbet och stod helt påklädd och redo i hallen så kom jag på "Jäklars! Nu höll jag på att glömma mobilen!". Sa det högt till och med.
Åkte iväg mot jobbet, precis när jag ska svänga på motorvägen så slår det mig; Jag gick aldrig och hämtade mobilen! Så det var bara att ratta hemåt igen. M skrattade rätt rejält åt mig när jag lommade in genom ytterdörren kan jag säga...

Bälteskuddar

Räkan och Katten är 10 år gamla.
Och dom använder fortfarande bälteskudde i bilen. Dom föredrar det, dom tycker att dom sitter bättre.
Nu närmar dom sig 140 cm, vilket jag har för mig är gränsen.
Men jag är imponerad! Och hemskt förvånad, just över att dom tycker så mycket om sina kuddar och att dom fortfarande, i den åldern, sitter på dem.

När jag var liten så hade jag en bälteskudde. Ja, jag hade en bälteskudde på 70-talet.
Min pappa jobbade på krocken på Volvo. Och det var någon händelse när min (då) 6-åriga syster påpekade något om att "var dom inte rädda om henne när dom åkte bil". För hon satt inte så bra i sitt bälte, och jag (nyfödd) låg väl fastspänd i överdelen på vagnen (eller något liknande).
I vilket fall så tog pappa till sig det, ordentligt, som den goda förälder han är (han fick alltså dåligt samvete).
Så han gjorde en prototyp på dagens bälteskudde.

Hade han i det läget tagit patent på denna så hade han varit en mycket rik man!
Men men, det var det andra som gjorde i stället...

Nåväl! Jag är alltså uppvuxen med (på?) en bälteskudde, som var klädd i brandgul frotté.
Hur många ungar på den tiden hade sådana? Pja, det var väl jag... Och jag hatade den där förbannade bilkudden!

Vi skulle åka på utflykt med dagis (ja det hette faktiskt så på den tiden) och villkoret för att jag skulle få följa med, var just att jag satt på den där j^*?#%&/a kudden. Åh, som jag skämdes!

Hur många 10-åringar tror ni sitter på bälteskudde nu för tiden? Jag skulle nog säga att Räkan och Katten är ganska så ensamma om det (kan ju givetvis ha med deras längd(er) att göra).

Kontentan; evolution!
Mina ungar är smartare än vad jag var!


tisdag 22 november 2011

Jag hjärta 2-åringar

Lillgrisen träffade jultomten i helgen (på närliggande köpcentrat). På väg dit så pratade hon inte om annat, och om att tomten skulle säga "He-hej Ellen!".
När hon väl såg honom så blev hon livrädd, men det gick över förvånansvärt fort och hon tog emot sin present från honom och sa "Tack tomten!".
Mycket nöjd tjej! Sedan på förskolan så sa hon till fröken att hon hade kramat honom. Jomeneller hur...
Det skall börjas i tid med att polera sanningen.

Kommer aldrig glömma hur förtjust (förälskad?) Räkan var i tomten när hon var i samma ålder.
Vi hade julavslutning med barnens dagbarnvårdare och då kom ju så klart tomten.
Hon stod och bara tittade på honom med något drömskt i blicken. Helt stilla, och med ett leende som inte var av denna värld. Till sist så fick hon ett paket och hon sprang till oss och ropade att hon hade fått paket från "Totten". Slet upp det och rusade sedan tillbaka till tomten och sa "TACK Totten! Tack!". Det kan jag säga att hon var det enda barnet som gjorde. Hon var SÅ söt.
Sedan på julaftonen så ville hon ha hans uppmärksamhet HELA tiden. "Totten, HÄR Totten, HÄR är jag!". För han var ju bara hos oss för hennes skull, så klart...


2-åringar är bland det bästa som finns, och värsta.
Dom börjar tänka, testa, drömma, prova, argumentera, skoja, allt!

Dom säger så mycket roliga saker, och dom är SÅ otroligt busiga! I alla fall alla 2-åringar som jag har haft.
Åh vad lyckligt lottad man är att få vara med om sådana här saker.

Men visst, det glömmer man snabbt när man skall försöka få på en förbannad och tvärvägrande 2-åring hennes overall...

måndag 21 november 2011

I did it!

I lördagsmorse så låg jag kvar i sängen och spelade lite Wordfeud och läste lite i Readern på telefonen.
Sedan råkade den slinka mig ur näven, och landade på min näsrygg.
Jag fick ett blåmärke!

Hur många lyckas få ett blåmärke i ansiktet av sin egna telefon? Jag är mkt stolt!

Lasse Brandeby

Så har Lasse Brandeby somnat in.
Denna goa gubbe! Så ledsamt och fruktansvärt tråkigt!
Han var verkligen göteborgaren personifierad, otroligt saknad.


lördag 19 november 2011

Handla med en 2-åring

Det kan vara lite utav en utmaning, förutom på fredagar i stora ICA-butiken. För då är det stora provsmakardagen. Vanligtvis så finns det bananer att äta, och små bitar av kiwi och ananas. Men fredagar... Lillgrisen smakade på följande: pepparkaksfil, bröd, ostkub, chips plus dipp och juice. Plus frukten då. Kan säga att hon satt hur snällt som helst i kundvagnen! Med en ursnygg pepparkaksfilmustasch.

tisdag 15 november 2011

Att både längta hem, och ha det bra

Jag är för tillfället i Stockholm och jobbar, och bor hos världens bästa kollega.
Det är riktigt roligt att vara här, mycket att göra, men rätt roliga saker och främst så är man så otroligt uppskattad.
KAN ju bero på själva grejerna som jag jobbar med, dvs intern support vilket i sin tur innebär att jag trollar bort diverse fel som användaren kan tänkas ha med sina datorer, och lite annat. Kul!

Mindre kul är att vara ifrån sin lilla böna, de stora tjejerna är hos sin pappa, och med dem har jag ju vanan inne. Men den lilla...
Nåja, dagarna går hemskt snabbt, och vips så är det sen torsdagskväll och jag är hemma och kramar både henne och mannen igen.

Men nu ska jag lämna kontoret (verkar som om jag är den sista kvar...) och fiska upp kollegan och gå ut och äta en bit mat. Det är inte fel en helt vanlig tisdag det!

måndag 14 november 2011

Mitt 100 inlägg!

Detta är alltså mitt hundrade inlägg i min 5'e eller 6'e blogg...
Och inte har jag annonserat ut att jag har någon, vilket jag själv kan tycka är konstigt.
Vad är då poängen med att ha en?
Men det växer, det kanske visar sig sedan i takt med att Levaxinet gör sitt, vem vet!

fredag 11 november 2011

Partypingla

Det är fredag, klockan är 21:30 och jag har gått o lagt mig. Party all the way! Jobb, badhus och fredagsmys har sådan effekt på gamla damer som mig.

Men jag blev nedbäddad och nattad av en varm o go 10-åring. *kärlek*

Pensionären?

Från och med idag: 4 tabletter om dagen.
Och om någon månad: 7 tabletter om dagen.
Varje dag!

Jag fick alltså köpa mig en sådan där dosett, DET är pensionärsvarning det...
Men kändes lite som ett måste, först för att smidigt få alla sorterna, kunna ha i handväskan och så jag faktiskt kan se om jag tagit dem eller inte!

/MissParker - da Pensionär

Obeskrivlig känsla

Jag har inte mått bra det senaste året, alls.
Massor av olika symptom som sjuhuhukt trött, ofokuserad, glömsk, tappar hår, kasst hår, torra fläckar i ansiktet, krånglig mage, frusen. Men framför allt så har jag tappat min livsgnista.

I mars i år så tog jag mig i kragen och ringde min Vårdcentral. Sköterskan i luren ville avskriva det redan där: "Ja, du är arbetande 3-barnsmamma, då mår man så".
Tack för det! Och NEJ det gör man inte..
Jag fick komma till en läkare.
Han tog massor av blodprover, bl a järnvärden, sköldkörteln och så.
Efter någon vecka fick jag ett brev som egentligen sa: Du har väldigt låga järnvärden, gå och köp dig järntabletter och kom tillbaka på ett blodprov efter en månad. Annars såg allt bra ut. Men har du fortsatta besvär så får du givetvis höra av dig.

Inte direkt uppmuntrande när man väl tagit sig i kragen. Men visst, jag knaprade järntabletter (igen, jag har haft låga järnvärden till och från och har aldrig mått så här.

Så jag lät det vara. Tills jag förra veckan fick nog, jag kan inte leva ett drägligt liv! Jag vet att de flesta symptomen pekar mot stress, men det är jag inte.

Pratade en del med en kollega som sa; Men du, det KAN vara sköldkörteln ändå, tydligen finns det gränsvärden och så som skall spela stor roll. Och så tipsade han om en specialist som hans tjej går hos.

Så jag bokade tid. Jag var där igår.
Träffade doktorn (och två praktikanter, så det var väldigt pedagogiskt). Får frågan rätt ut; Är du deprimerad?
Men nej, jag känner mig inte deprimerad, för det tror jag känns värre. Läkaren trodde inte heller det, inte på sättet jag pratade och förklarade.
Jag hade med mig en utskrift på proverna som togs i mars, och här kommer ju det märkliga..
HAN kunde läsa ut andra saker, bl a om två av resultaten går hand i hand så pekar det mot.... *spänningsmusik* Underproduktion av hormoner i Sköldkörteln.

Så nu ska jag bort till apoteket och hämta ut en himla massa B12 (för mitt minne och hår) samt Levaxin och förhoppningsvis (vågar knappt hoppas, för jag känner mig gråtfärdigt glad men vågar inte riktigt hoppas hela vägen) bli BRA!

Fattar ni hur det känns? Jag har känt hur min personlighet ändrats under detta året, jag är så jävla tråkig! Jag har varit skitrolig, och jag förstår (om man läser här) att det låter förvånande, men faktiskt! Har känt mig låg och halvsjuk. Och blivit bortviftad inom sjukvården. Men nu finns det alltså en riktig chans att jag kommer tillbaka, den personen jag är och som jag faktiskt tycker riktigt mycket om.

Bäst jag skyndar mig till apoteket *springer iväg*

torsdag 10 november 2011

Systrarna Slarv

Jag misstänker att jag på ett sätt curlar mina stora tjejer.
Inte bra..
Det är det där att dom inte är så bra att ta ansvar, dom får tillfällen ibland, men det går lite si och så.
Men det är ju så dom lär sig! Absolut!
Och jag försöker att inte tjata, att inte ringa och påminna hela tiden.
Men det är heller inte roligt när man t ex för andra gången på en vecka, får slänga hälften av frukostmaten för att dom har glömt den framme på köksbordet hela dagen.

Nu idag så ska dom, hyfsat själva, fixa i ordning middag (läs köttbullar och makaroner eller Billy's), byta om till fotbollskläder OCH stå klara utanför vår infart (och då få med sig fotbollsskor, vattenflaska, hårband)  kl 16:45 då dom blir upphämtade av fotbollstränaren.
Dom är 10 år gamla. Piece of cake, eller hur?

Vi får väl se...

(Som exempel, i vintras så glömde båda två kvar sina vinterskor efter fotbollen, det märkte dom dagen efter.)

tisdag 8 november 2011

Det där med vardagsmiddagar

Det är ett jävla gytter.
Man är stressad, man ska på utvecklingssamtal, barn ska till träningar eller kurser eller man är bara helt enkelt väääldigt sena.
Och så ska man göra mat, som inte bara är köttbullar och makaroner. Typ.

Vi har haft Linas Matkasse, som var helt ok. Barnen var inte direkt förtjusta i maträtterna som var, plus att kassen kom så sent på måndagar så man behövde ändå fixa annat för måndagsmiddagen.

Sedan hade vi ICA's Matkasse, som var smidigare, för den åkte man och hämtade upp efter jobbet, väldigt goda maträtter (tyckte även barnen). MEN, det tog sådan himla tid att vispa ihop. Att lägga runt en timma (som det blev ibland) på en vardagsmiddag är, tyvärr, inte rimligt i våran värld.

Men man fick mycket idéer, och testat nya maträtter och ingredienser. Som t ex Harissa, gud så gott! Och rotselleri, vem anade att det kunde vara så gott? Ja inte jag i alla fall.

Nu börjar som sagt idéerna tryta, så det kanske är dags att ta en sådan där matkasse igen. Får väl plugga recepten dagen innan samt förbereda så mycket det går. Så kanske man får ned tiden lite granna.

Eller är det någon som sitter på något riktigt bra vardagsmatstips?

WTF?

Igår var jag på Vårdcentralen och ville ha vårens provsvar utskrivet på papper (eftersom jag inte ens har sett dem själv).
Sköterskan: "Jag lämnar en förfrågan till doktorn".
?
"Ja han måste godkänna utskriften"
"Godkänna att JAG vill ha en utskrift på MINA provsvar? Ha, det är ju löjligt konstigt!"
"Nääää, det är samma med journalerna".
"Men du måste ju hålla med om att det är sjukt konstigt, det är ju om MIG, eller hur?"
"*mummel mummel*

Nu vet kanske alla detta redan, men om det för er, som för mig, är en nyhet: WTF?!

måndag 7 november 2011

Fast

.. jag lyckades klirra en tallrik här på jobbet när jag tömde diskmaskinen.
Men som en kollega sa, inget kalas utan kras! Och det ska väl höras att man är här, eller? 

Bra måndag!

Vi började med att jag och Räkan åkte till Barnläkaren.
Äntligen liksom!
Hon har haft problem med andningen från och till, ringde för första gången till sjukvården i början av juni. Ja ni vet ju själva vad det är för månad nu...
Men i alla fall, vi var hos barnläkaren, och hon tror sig veta orsaken, det låter och verkar som om problemet är att hon får kramp i stämbanden. Vilket kan hända små tonårstjejer (nog för att hon bara är 10, men ändå, minitonår). Låter rimligt, väldigt rimligt!
Dom vet inte varför det drabbar tonårstjejer, dom vet inte varför det händer över huvud taget, som vanligt med "tjejgrejor" HÖLL jag på att säga.

Men SKÖNT! Räkan nöjd, jag nöjd. Har hon fortsatta stora besvär (vilket hon inte har nu) så ska vi få tid hos sjukgymnast för att träna andning. Mkt bra!

BRA måndag!

lördag 5 november 2011

Skön lördag!

Har haft en härlig lördag!
Var iväg tidigt, som vanligt, hos mina föräldrar med Lillgrisen, tjötade lite, åt lite frulle.
På vägen hem så somnade hon och jag tog itu med den gigantiska (liten underdrift) hög med kläder/prylar som tornat upp vid skötbädden och hyllorna runtikring, samtidigt som jag tittade på nya avsnitt av Greys Anatomy.

När grisen ätit lunch så ringde vi på en annons gällande en bäddsoffa, hyrde ett släp och åkte o hämtade den. In med soffa, stuva om i rummet osv. Allt medans M gjorde iordning den godaste planksteken ever. Och så fick jag pratat med Katten och Räkan. Sedan slapp i soffan, M nattade grisen och jag latade mig. '
Väckte M som somnat, såg på film ("Friends with benifits" helt ok) och nu läggdags.

Det enda som saknades var Katten och Räkan, så hade det varit en helt perfekt lördag!

Bästa sättet att vakna på

Jag vet inte vilket som är det bästa sättet att vakna på.
Men det är INTE att få en 13-kilo tung kropp i full kraft över sin näsa. Jag lovar.

fredag 4 november 2011

Det finns tydligen en dag för allt

Idag är det Lutfiskens dag, så grattis till den!
Enligt Kalender 2011 så finns det många, viktiga, dagar som vi firar alldeles för lite!
Se vad som komma skall!

Kladdkakans, Ostkakans och Chokladens dag, lät ju helt klart mest angelägnast!
Men det finns även för Rosen, Ägget, Räkmackan, Handduken, och en musikfri-dag.
Jag har mycket att lära märker jag...
Men jag saknar Chipsdagen!

Dagens I-landsproblem

Jag tycker inte om min mobiltelefon, alls!
Den är en HTC Desire som jag skaffade i april förra året, då var den lite "het". Not so much anymore skulle man kunna säga...
Värdelös kamera! Har man blixten på så blir alla människor zombier (kritvita) med röda ögon.
Finns inget som helst lagringsutrymme, spelar ingen som helst roll att jag har ett extra stort SD, dvs jag kan knappt ha några appar installerade.
STORT I-landsproblem, jag vet. Men jag vill också ha massor av roliga appar! Inte typ 7 stycken som jag sedan måste byta ut om jag vill ha en annan. GRRR!

torsdag 3 november 2011

Kan inte låta bli..

Har en sådan där lite småläbbig fetisch. Och det är det där att jag har väldigt svårt att låta sårskorpor vara.
Inte bara på mig...

Nu har alltså Lillgrisen haft vattenkoppor och dom är nu sår. Och några är sådana där riktigt goa förhöjda sårskorpor, liksom med kanter som ropar "pilla bort mig!". Jag försöker övertala henne om att jag ska få pilla lite, kan säga att det inte går så bra...

Idag när hon duschade så såg jag en på ryggen som såg lite lös ut och sa till henne att hon hade lite "skräp" där, hon blev jätteledsen när jag pillade lite. Dumma mamma! Usch på mig, men nu har jag lovat henne att låta bli!

Men jag minns när jag var liten och satt i granngubbens knä, jag pillade bort hans sårskorpor med... Hjälp!

Lillgrisen

Nu är det här klippet från i somras, men ni anar inte hur roligt vi har haft åt detta!
Det är värt en titt, jag lovar!

Rädsla

Ibland är det riktigt fascinerande hur vi formar våra barn, vi och samhället.
Tänk bara som en sådan sak som rädsla.
Små barn är rädda för plötsliga ljud och sådant som dom tycker ser läskigt ut.

Men dom är t ex inte rädda för mörker, för dom vet inte att dom "ska" vara rädda för mörker.
Som Lillgrisen till exempel. När hennes systrar är hos sin pappa så har vi ingen nattlampa tänd. Och när hon vaknar mitt i natten så kravlar hon sig ur sin säng, och hasar sig sakterliga till vårat rum, i totalt mörker. Hon är inte rätt och inte ett ljud säger hon.
Det behövs iofs inte, för hennes mamma vaknar av dom små nakna fötterna mot golvet.
Jag vaknar inte av åskväder eller inbrottstjuvar, men jag vaknar när en liten 2-åring är uppe och smyger.

Jag själv var inte heller rädd för mörker, inte förens vi hade inbrottstjuvar inne en natt i vintras, medans vi låg och sov på övervåningen. Nu är jag sjukt rädd, och jag hatar det! Måtte djävulen ta alla inbrottstjuvar! Som inte bara tog materiella ting, men som tog min trygghet ifrån mig.

tisdag 1 november 2011

Favoritklipp

Ett gammalt klipp på Youtube som jag med jämna mellanrum letar mig tillbaka till, av många skäl!
Låten är bra, budskapet är ännu bättre, och kramkampanjen är ju bäst!


Genus - igen

Det är så många som tycker att genus bara är trams, "det finns annat mycket viktigare", och ja, det finns alltid något som är viktigare. Men varje liten sak gör förändringar, så är det bara.

I gruppen "Varför apor aldrig bär rosa klänning" så länkade en person till den här bloggposten där en mamma skrev om uppståndelsen från året innan, då hennes då 5-åriga son ville gå (och gick) som Daphne i Scooby Doo på ett Hallowenkalas på förskolan.
Inlägget från förra året, då det skedde, hittar ni här.

Man kan ju tycka att "sådant där händer bara i USA", men samtidigt så var det ju en pojke här i Sverige (och knappast bara en...), 6 år gammal, som blev misshandlad för att han bland annat hade nagellack på sig i skolan.

Jag blir mörkrädd... Det är ju helt klart så att små pojkar (eller stora för all del) som inte vill följa normen eller mallen, dom har det verkligen inte lätt! I det läget är det lättare för flickorna. För att t ex vara en pojkflicka hotar ingen, det är inte farligt, men en flickpojke (finns det ens något ord för det?), då händer det grejor!