Google+ Followers

onsdag 29 augusti 2012

3 år

Igår fyllde Lillgrisen 3 år.
3 år!
SOM hon har längtat! Nu hade vi i och för sig hennes kalas i lördags, och det var väl den största höjdpunkten. Men hennes min när vi kom in med brickan på morgonen och sjöng (fick valla tillbaka henne till sängen en timma efter hon hade gått upp, för det var lite väl tidigt, även för att vara en tisdag...) den var obetalbar *älsk*.

Av oss fick hon bl a DVD-boxen "Fem myror är fler än fyra elefanter" och ja, den fungerar fortfarande, hon tycker otroligt mycket om den. Och den kan jag ju helt klart själv tänka mig att se. För tillfället är det "V" som går varm "Vårens värme, varma vindar..." Nostalgi!

Hon fick praktiskt taget bara bra saker, och inget skräp, helt otroligt! Hon har fått SÅ mycket kläder, så hon kan ha på sig en ny outfit varje dag i veckan denna veckan.

Första veckan som föräldraledig har gått relativt bra också, nu ska jag bara hitta min lunk. Största problemen var väl att enkelvagnen brakade sönder (men den har min far fixat till nu, han är bäst) och att jag inte kan lura ut hur jag får på regnskyddet på dubbelvagnen. Hur svårt kan det vara, kan man tycka. OMÖJLIGT! Fattar ingenting...

Och tiden som mjölkko har ju just börjat, och det går bra! Lilla M nådde (exakt) sin födelsevikt idag, nästan 3 veckor gammal. Inte så konstigt att det dröjer, hennes vikt finns liksom inte med i tabellerna... så hon måste ju leta sig ner bland någon av kurvorna för att detta ska funka. Och det har jag fått förklara för vår kära BVC-tant, som nu är med på tåget och håller med.

Nu ropar min kalv!

lördag 25 augusti 2012

Vardag

På måndag börjar vardagen igen, eller ja, vardagen som föräldraledig.
M börjar jobba igen, och jag kastas in med huvudet före!

För på måndag så ska Katten till tandläkaren på morgonen.
Lillgrisen ska till förskolan (som hon har längtat).
Räkan ska till doktorn på eftermiddagen.
Och en timma senare (med middag i magen) så ska Räkan och Katten spela match på annan ort.

Vi kör en mjukstart.

söndag 19 augusti 2012

Årliga kräftskivan

Igår så var vi på den årliga kräftskivan "ute i skogen" med M's släkt.
15 kilo havskräftor, jag åt tills jag storknade! Och i och med att jag räknade på att lilla M skulle vilja ha min uppmärksamhet, så tryckte jag i mig i raketfart.
Det hade jag inte behövt göra...
Hon blev det hon älskar allra mest; buren. Och då gick det så himla bra utan mamma. Och famnar fanns det gott om!
Och Lillgrisen såg jag knappt på hela kvällen, hon yrde runt, överallt, bar katt, målade med vattenfärger (!), spelade fotboll osv.
Katten och Räkan spelade fotboll i flera timmar med några av de vuxna och resterande barn.
Ja, jag kände mig nästan övergiven!
Vi hade alla en helt underbar kväll!
Glömde tyvärr att ta kort på de fantastiska faten med havskräftor, finns det något godare?

lördag 18 augusti 2012

Låt oss prata om gener!

Låt oss prata om den där fantastiska gen som jag har ärvt av min mamma.
Den genen som gjort att jag inom en vecka tappat ALLA mina graviditetskilon, vilket under dessa graviditeter varit drygt 30 kg, 18 kg och 18 kg.
EN vecka!
Jag kom alltså i mina jeans (som jag faktiskt inte kom i innan jag blev gravid med Lilla M) en vecka efter förlossningen.
Tack kära mor! Och jag hoppas att alla mina tjejer ärver den genen, för viss, graviditetskilon är ju inte hela världen så sett, men fy fan vad härligt att kunna slippa!

Och låt oss även prata om hur fantastisk kvinnokroppen är på att repa sig.
Jag och M häpnar. Hur är det möjligt att det kan gå så fort?

onsdag 15 augusti 2012

Ja visst är hon här! (Förlossningsberättelse)

För visst föddes hon där på torsdagen!
Fosterrörelserna hade minskat avsevärt, så jag åkte in för en koll.
I bilen på vägen in så kände jag lite att värkarna ändrade lite karaktär, till något kraftigare, nästan så man fick flåsa lite granna.
Vid 9.30 så satt jag kopplad till CTG'n, hjärtat på den lilla slog så fint så fint, härligt! M hade hunnit bli ordentligt orolig, stackarn.
Däremot så fick jag aldrig någon godkänd kurva, troligtvis pga de ökade värkarna.

Nu hade det hunnit bli fullt på normalförlossningen på Östra, men tack och lov så välkomnade dom mig upp till Specialförlossningen.
Strax efter 10.30 så kommer vi upp och in på ett förlossningsrum och träffar barnmorskan Anette. Love her!

Kopplar upp CTG't igen för att få en godkänd kurva. Sedan så ska hon kika hur mycket som har hänt. Jag själv tänker negativt och tänker max 2 cm.
Anette säger att hon är känd för att vara lite snål, så hon säger 5 cm (nästan 6). Åh vilken härlig överraskning!
För att vara på säkra sidan, med tanke på tidigare blödningar, så sätts en nål på mig, och mediciner hämtas och läggs fram.

Hängande över gåbordet så hörs ett dovt "poff" och mängder av fostervatten plaskar ut på golvet, fullt av bebisbajs. Är i det läget glad över att jag är barfota och hade tagit av mig sandalerna.

Sedan går allt rätt så snabbt, bestämmer oss för att börja med lustgasen. Sedan känner jag hur de hemska hemska krystvärkarna börjar att närma sig, och jag kämpar mot paniken. Anette ber mig att bara välkomna dem, och jag gör mig bästa. I det läget så börjar M se svimfärdig ut (märker både bm och undersköterskorna) så dom skickar ut honom, även om det inte var lätt. 2 minuter senare kommer han in med nya friska tag. Tycker inte det är så konstigt att han blev dålig, han VET så väl att det närmar sig biten som jag är livrädd för, som gör så fruktansvärt ont och han kan inte göra något åt det.

Och PANG, där kommer de kraftiga krystvärkarna, och jag försöker mig på mantrat "snart är det över, snart är det över, snart är det över". Håller mig krampaktigt i sängen och blir lugnad och påhejad.
Sedan går det inte längre, bebisen måste ut, nu skiter jag i det här.
Anette ber mig hålla emot, i helvete heller! Hon hinner inte på med sitt förkläde och hänger sig på larmknappen, då undersköterskorna inte var inne på rummet.
Hon ber mig att invänta nästa värk, men jag vägrar att lyssna, och fick mig en spricka tack vare det.
Och där, 13.05, där kommer bebisen. Vad blev det?
En flicka!
Åh, en underbar flicka till! Och hon ser STOR ut. Visade sig att vågen sedan stannade på 5310 gram!
1 kilo mer än Lillgrisen.

Hon är blå och täckt av bajs, stackarn. Men den finaste fina!

----

Sedan kommer ju det tråkiga.
Dom försöker få ut moderkakan, men det går inte så bra. Jag får dropp, spruta i benet, dom rycker och drar. Jag frågar om dom inte har någon som kan akupunktur som kan sätta en nål i tån, som skall hjälpa till att få den att lossa, men tyvärr finns det ingen som kan det.
Med tanke på förra förlossningen så går dom händelserna lite i förväg och drar iväg med mig tidigare än vad man brukar till operation.Och tur var det, för barnmorskan berättar sedan att på själva förlossningen så blödde jag helt ok, 800 ml, och allt var lugnt.
Men när dom lyfte över mig till operationsbordet så började det helt plötsligt att rinna.

Totalt förlorade jag 3800 ml blod.
Blödningen tog 1 ½ timma att stoppa. Och det gjordes till sist av en ballong som fylldes med saltlösning, och att livmodern sedan packades full av torkdukar.
Dom (läkarna) förklarade att de närmsta 10 timmarna var kritiska, för skulle det börja blöda igen så skulle dom behöva plocka bort livmodern.

Så jag hamnade på intensiven, istället för på BB. Övervakad av en sjuksköterska och undersköterska (egna), provtagningar, kontroller, blod/plasmatransfusioner (11 påsar totalt, men de flesta redan under operationen).
Vilket antiklimax! Här föder man en underbar flicka, och man får inte vara med henne. Och på intensiven får man inte heller ha mobiltelefon. MEN, de välkomnar M och min lilla med öppna armar. Så där ligger jag, men tusen slangar och kanyler, men i alla fall med min lilla på mig.

På fredag vid lunchtid så kommer jag tillbaka till Specialförlossningen, efter att ballongen och dukarna tagits bort. Jag skojar inte när jag säger att jag hade nog 3 meter dukar i livmodern. Jag kände mig som en trollerihatt som en trollkarl drog sådana där flaggor ur.

Sedan hade tydligen blodet lite problem att koagulera, fast det sa dom aldrig, utan det läste jag sedan i journalen när jag kom hem...

På fredagseftermiddagen kom jag i alla fall till BB, äntligen!
Och i söndags fick jag komma hem!

Idag mår jag riktigt bra, förrutom en hemsk nackspärr. Och min minsta dam är stor och fin och har vänt i vikt, redan efter 3 dagar. Hennes storasystrar älskar henne och Lillgrisen, har nog pussat varendaste liten kvadratcentimeter på hennes kropp.

Mer rik än så här kan man nog inte bli!


torsdag 9 augusti 2012

+10

Idag så är jag 10 dagar över tiden.
Men på måndag så har jag en tid, 8:15, för igångsättning. Så det är allra sista dagen.

Nu sitter jag här med förvärkar, igen. Ganska regelbundet så där, igen. Vi får väl se, är lite småtrött på detta... Det hade ju varit förbannat trevlig (och läskigt..) att faktiskt få föda idag.
Fingers crossed!

måndag 6 augusti 2012

Not a happy camper

Nej, ingen bebis än.
Så klart.
Och idag vaknade jag med supersvullet ansikte. Min mun är enorm, och ögonen i miniformat. Huvudvärk och illamående.
Underbart.
Om jag är sur? Det kan du tro!