måndag 30 december 2013

The hills are alive...

... with the sound of music.
Igår så gick Sound of Music (igen) på tv. Och jag lyckades få Räkan (och till viss del Katten) att se på denna med mig.
Åh vad jag älskar den! Kan nästan alla låtar och har sett den otaliga gånger på tv.
Såg den på teater när jag var liten, minns att jag blev livrädd när soldaterna marscherade in. Och jag var med en kompis och min syster på en sing-a-long uppsättning för ett gäng år sedan.
Allt detta berättade jag för Räkan, troligtvis var det därför hon fastnade. Men det är ju så fruktansvärt trallvänliga visor också. Katten och Lillgrisen tyckte däremot att de sjöng så himla konstigt.

Sedan blev det lite diskussioner när det protesterades emot att soldater kom för att hämta pappan "För om man inte vill så slipper man!". Men då fick vi rett upp lite av vår släkthistoria också, då min morfar, precis som von Trapp, blev hämtad i sitt hem.

Räkan ger filmen tummen upp!
Filmen är förresten 3,5 timmar lång...

#mansfritt2014

Gustav tänker satsa ordentligt inför 2014, så här ser hans plan ut:

* Jag läser inte böcker skrivna av enbart män.
* Jag ser inga filmer, tv-serier eller pjäser regisserade av enbart män.
Jag lyssnar inte på musik framförd av enbart män.* Jag visar inga statusuppdateringar från män i mitt Facebook-flöde.* Jag följer inga män på Twitter eller Instagram.


Bra så.
Diskussionen som följer (den vettiga alltså, de som kallar honom för en idiot eller liknande känns ju som man inte ens behöver bemöta) är att bara för att han är man och gör detta så hamnar han helt plötsligt "in the spotlight". Då han gör något som feminister har gjort i evigheter.

Men jag vet inte. Vi lever ju i ett mansdominerat samhälle, fakta.
För att vi ska få en förändring så krävs det att MÄNNEN ändrar sig.
Iom att han gör detta så skapas rubriker, män kommer garanterat ta åt sig mer, just för att Gustav är en man, fakta.

Jag tycker det är bra, en bra början. Kommer följa detta med stort intresse.

fredag 27 december 2013

Fotboll

Zlatans och Svenssons uttalanden är ju tyvärr inte oväntade.
Men de gör mig så fruktansvärt ledsen. Inte arg, vilket hade varit bättre, utan ledsen.
Dessa män, med söner. Dessa stjärnor och förebilder.
Hade det tyckt och uttryckt samma om de hade haft döttrar?
Om de, som jag, hade haft en dotter som sedan 7 års ålder har velat bli fotbollsproffs?
Hade de skjutit ner hennes drömmar så totalt? Trampat på och rivit sönder?

Från början är vi små barn, små pojkar och flickor som springer efter en boll, som ser upp till dessa fotbollstjärnor. Samma.
Men sedan så börjar dem i fotbollsklubbar och då skiljer det sig med en gång. För att pojkarna är bättre?
Inte en chans!
För att det satsas mer på dem, de får de bästa och mesta träningstiderna, de får inbjudningar till att börja att spela fotboll.

Så jävla ledsen och besviken är jag.
Samtidigt så stolt över Pia Sundhages uttalanden, så lugn och balanserad, vettig.
Tänker på Caroline Segers instagraminlägg.

Ja fy fan, men förhoppningsvis så händer det något i och med detta. Att bollen börjar rulla, så att säga.
Nästa EM/VM så kanske man kan köpa sig en fotbollströja där det står "Seger" eller "Marta" på. Äntligen.

Och tills dess, Herr Ibrahimovic, så tycker jag du kan stoppa upp din jävla cykel i röven.

onsdag 11 december 2013

En svår sak med tvillingar

Har fått frågan många gånger om det inte är jobbigt att ha/få tvillingar, och jag har alltid sagt att det är det mest fantastiska!
För det är det!

Men när två tjejer kommer hem från skolan, efter att ha fått sina första betyg i engelska, och den ena kvittrar och har fått ett B och den andra gråter och har fått ett F (=underkänd).
Då är det inte så jävla lätt längre...

lördag 7 december 2013

Dödsfall

Idag har vi haft en dödsfall i familjen. Den lilla råttan Popcorn lämnade oss. Och sorgen har varit stor, för att inte säga enorm.

Dessa små husdjur som tar så stor plats i våra hjärtan!
Katten var helt förstörd, hon grät och kramade den lilla råttkroppen så att den var helt fuktig av tårar.

Räkan grät I tysthet och ville inte hålla honom.

Och Lillgrisen hon ömsom grät och ömsom försökte trösta Katten.
Men hade väldigt svårt att förstå det där med döden. Framför allt VARFÖR, och det är ju inte den lättaste av frågor.
Döden är svår att förstå när man är 4 år. Ja annars också.

måndag 2 december 2013

Spelkväll

Idag ska vi ha spelkväll här på jobbet.
Vi är fyra personer som ska spela sällskapsspel. Ska bli riktigt roligt!
Har aldrig hört talas om något av spelen, men har förstått att det är lite åt Nya Finans (min stora favorit) och monopol, vi får se om jag har rätt där.

Mitt favoritspel som liten var (utöver Nya Finans) Nya bondespelet samt Champion där man ställde ut hundar. Vilket var ditt favoritspel?

lördag 23 november 2013

Veckopeng

Lillgrisen, 4 år, fick 7 kronor för att hon städade sitt rum så bra.
"Du ska få en peng sedan av mig mamma, för du dammsög så duktigt!"

Tackar!

fredag 22 november 2013

Barn och sömn, avsnitt 123

Alltså barn och sömn!
Eller snarare VÅRA barn och sömn, och nu menar jag de små. Speciellt den minsta marodören.

Hon vaknar alltså cirkum 6 ggr per natt från det hon somnar för natten tills morgonkvisten (vilket brukar vara någonstans mellan 5-6).

Men hos farmor och farfar så vaknade hon t ex NOLL gånger på natten, OCH sov till klockan 7 på morgonen, trots att hon somnat 18:30 på kvällen. Hm...

Så vi testade att göra lite förändringar här hemma, för att se om det kanske kan påverka något.
Innan så har Maisy (nattmarodören) sovit i sin spjälsäng bredvid vår säng. Nu flyttade vi in henne till Lillgrisen. Som tyckte att det var mycket spännande!

Maisy var något förvirrad på kvällen över vart sängen stod, men de somnade båda två ganska ok. Vi läste och sjöng och båda kom till ro, även om det tog lite längre tid.

Men hon vaknade 2 ggr på kvällen. Och Lillgrisen kom över till oss vid 1-tiden (tror jag) och sa att "Jag vill inte ha Maisy i mitt rum!". Vet inte än om hon menade det, eller om hon fortfarande drömde.

Det slutade iaf som vanligt.
En vuxen och Lillgrisen i vår säng, och en vuxen och Maisy i Lillgrisens säng...

Den natten vi kan ha småtjejerna sovandes bredvid varandra i våran säng, den dagen är jag en lycklig kvinna! Vi har alla olika mål här i livet, right?

onsdag 20 november 2013

Höstfrågor

Dessa frågor har cirkulerat i cirka alla bloggar, nu snor jag den!

Vad ser du fram emot just nu?
Julen och snö. Älskar snö! (och julen!)

Vad hatar du med hösten?
Att jag går till jobbet när det är mörkt och att det är mörkt redan innan jag kommer hem. Regn och blåst (kombon) gillar jag inte heller. Allts.

Vad exakt gjorde du vid denna tiden förra året?
Då var jag föräldraledig och hade det så jävla bra! Och gifte mig gjorde jag ju med. Och Lillgrisen gjorde sin "snarkoperation".

Med sommaren fortfarande färsk i minnet…Vad var bäst och sämst med sommaren?
Att den var så solig och varm var helt underbart. Resan till England med mina två stora barn var verkligen ett minne för livet.
Sämst var och är alla sjukdomar i släkten, dumma sjukdomar!

Visa fem bilder från förra hösten och berätta om dom!
 Vi var på divese lekland.

 Lillgrisen var hos frisören för första gången.
 Lillgrisen hade fortfarande napp och gosade hejdlöst med lillasyster.
 Jag och Maisy tog tåget upp till Stockholm och tillbringade en weekend där hos en vän.
Vi var även på diverse lekplatser och i diverse vattenpölar. Hösten var väldigt barninriktad!


Vad lyssnar du på för musik i höst? (ev alltid)
Jag gillar det mesta på radion, har ingen "spännande" musiksmak direkt.

Ditt bästa skönhetstips inför hösten?
SÖMN!

Och sist men inte minst…Vad är hösten för dig?
Trots att det är ett bevis på att sommaren är slut så gör hösten ändå att det känns legitimt att slappa det där lilla extra. DET är härligt!

Om du någon gång har tråkigt

Om du någon gång har tråkigt (och har rätt ingredienser hemma) gör följande:

Ta en 12-åring, sätt en 4-åring på dess axlar.
Trä på 4-åringen en rock, modell stor.


Tips!
Se till så att 4-åringen inte pruttar, för då finns fara för hennes liv! Tro mig, jag vet...

Någon börjar bli stor

och har lärt sig att leka gömme!

Eller ja...

måndag 11 november 2013

Moder naturs ironi när den är som bäst.

Jag steriliserade ju mig i april (tror jag det var) innan jag fått tillbaka mensen efter graviditeten.

Nu visar det sig att jag blöder mycket vid mens. Så mycket att jag har ett hb på 100 och järndepåerna är mer än halverade.

Lösning på det?
Hormonspiral...
Haha, där fick du mig Moder natur!

Hej Måndag!

Inte nog med att jag somnade sent och jag blev väckt mycket.
Dessutom var jag jättesen till tåget, som sedan visade sig ha blivit inställt (Västtrafik at it's best).
-3 grader och allteftersom vindrutan blev varmare så behövde jag vindrutetorkarna. Som slutade fungera, rätt över vindrutan fastnade dem.

Kommer in till jobbet och ser att två av casen jag reggat förra veckan, inte var reggade i systemen, för jag hade missat den där lilla lilla detaljen med att trycka på "spara".

Och sedan så kommer kollegan in och det första han säger är att jag ser ut som Susanne Lanefelt...

Fast det var ju ändå en påminnelse. Glöm inte att knipa, flickor!

torsdag 7 november 2013

Barn och sömn

Mina tvillingar sov ju som stockar när de var små. 
Vaknade aldrig på natten (efter tio månader).

Nu är Maisy 15 månader. 
Och hon vaknar 1-3 ggr på kvällen innan vi lagt oss och 1-3 ggr per natt. Plus att hon vanligtvis vill gå upp vid 5.
Jag är så vansinnigt trött. 
Det är en sak att gå upp svintidigt varannan dag. Men att få nattsömnen konstant störd är helt galet. 
Jag är alltid helt mörk under ögonen.
Och även om det är makens natt, så vaknar jag ändå. Så jävla onödigt..

Men vad kan det vara. 1 1/2 år. Sedan borde hon väl rimligtvis sova bättre.
Vi har lite av ett kaos på nätterna. För först kanske Maisy vaknar, och vi flyttar henne till vår säng. Sedan kommer Lillgrisen, som sover som en virvelvind. 4-åringar kan kickas rätt bra. Så då kan de så inte sova bredvid varandra.

Förr följde maken med Lillgrisen till hennes säng. Men sedan Maisy ramlade ur vår höga säng(och fick världens fläskläpp) så vågar vi inte. Så en av oss tar med Maisy till Lillgrisens säng. Pust!

Inatt var min natt. Och hon vaknade 2 ggr på kvällen. Sedan 2 ggr på natten innan jag gick över med henne. Sedan vaknade hon 2 ggr till och ville dricka och pussas (!). Så gick vi upp 5.45.
Jag är trött..
.
Och nu sitter jag på tåget till Stockholm (jobb) ska bli så härligt! Kommer få sova ostörd två nätter! Den glädjen alltså!
Plus att sakna ihjäl sig.
Sömn är verkligen den bästa skönhetsvård. 
Just say'in!



Bebisar

I förrgår så födde mannens kusin sitt första barn.
Förr har jag alltid, så klart, tyckt att det varit trevligt när nya barn fötts. Men inte mer än så (förutom syskonbarn, de är ju 'mina' lika mycket som syrrans).

Men efter mitt "snipp snipp" så känner jag en annan mer... förtjusning när bebisar föds (detta är iofs första efter min op). Jag bara längtar efter att få träffa och hålla den lilla flickan. Och har givetvis köpt en present.
Och då så står vi ändå inte varandra nära, alls.
Lite intressant tycker jag. 
Och mysigt!

onsdag 30 oktober 2013

Föräldrar alltså

Idag var det en liten halvjobbig dag.
Jobbade hemma (inte jättejobbigt), ut med hunden, sedan hämta småbarnen på förskolan. Iväg och köpa mysbrallor till Lillgrisen som verkligen behövde nya bralls.
Sedan skulle det snabbt hem, laga mat, alla barnen och jag skulle äta. Sedan iväg med småungarna till morföräldrar och jag på utvecklingssamtal på förskolan. Allt innan 16:45.
Så där satt jag vid 14-tiden och hade redan huvudvärk.

Ringde mina föräldrar för att kolla om jag ens frågat om dom kunde passa barnen. Det hade jag.
Dom undrar om dom ska komma över istället.
Ja snälla!
Och jo förresten, ska jag ta med mat? undrar mamma.
Mjae, det behövs väl inte, jag ska precis börja så smått.
Men jag har en hel gryta full med blomkålssoppa, så tar jag med den, krutonger och bacon, säger hon då.

Så klockan 16 kommer mina föräldrar. Mamma fixar mat och pappa läser för Maisy medans jag drar iväg till förskolan.
När jag kommer hem så är alla mätta och glada och det finns varm blomkålssoppa till mig. Yummy! Krutongerna var slut, men jag testade med rostad lök. Mums!

Med sig hade de även Halloweenmunkar från Lidl. Även det mums!

Föräldrar alltså! Så jävla bra!

fredag 25 oktober 2013

Ibland

Ibland, när man inte hinner läsa ut boken på tåget, så får man läsa det sista i bilen.
Och snyfta lite för att den var så bra och nu är den slut. En bra bok kan vara lite som en kort romans.

torsdag 24 oktober 2013

Etsy

Jag måste nog vara den sista personen som upptäckt Etsy. För jag har läst om sajten på otaliga bloggar de senaste åren.
Så igår tänkte jag kolla "what the fuzz is all about".

Låt mig få sammanfatta det med bilder.









onsdag 23 oktober 2013

Second hand

Idag flexade jag ut lite tidigare och skyndade att hämta småungarna innan mellanmålet på förskolan. Och vi (jag och Lillgrisen) bestämde oss för att åka till ortens second hand.
Det är så himla trevligt där! Vi kikade lite bland leksakerna, och Lillgrisen köpte sig en gummiorm och jag köpte en rätt stor påse med träklossar.
Maisy var supernöjd med att springa runt och kika (gick ganska bra att hålla henne borta från porslinet).
Sedan tog vi en fikapaus med varsinna mackor (hembakat bröd), bulle och saft. Det gick på 50 spänn. Rätt prisvärt kan man säga!
När vi kom hem så skyndade vi oss att bygga med klossarna. Och Maisy välte det vi byggde och skrattade så hon nästan höll på att välta själv.
Efter det så pärlade vi. Eller Lillgrisen gjorde, jag sorterade pärlor. Tycker det är roligare. Maisy pärlade också en stund efter att jag kommit på att skulle dom nu slinka ner i magen så kommer dem ju faktiskt ut igen.
Hon satt koncentrerat i 5 minuter, sedan flög det pärlor över hela köket.
En grymt bra eftermiddag! (Sedan satt iofs Lillgrisen, aka Långsam-ätaren, och slog långsamhetsrekord vid middagen så jag fick spader. Men fram tills dess; kanon!)

tisdag 22 oktober 2013

Kurr kurr

Sitter här och är sjukt hungrig.
Jag ska ta blodprover fastandes, därför blire ingen frulle innan.
Varför är det alltid så, att man är aldrig så hungrig som när man inte får äta?

måndag 21 oktober 2013

Musik och barn

Som många andra så älskar jag musik och jag minns så väl när jag var yngre hur jag nästan levde genom musiken. Inget avancerat, nog spelade jag piano och blockflöjt, men på ganska låg nivå. För just där kände jag ingen passion.
Men jag sjöng och jag sjöng. Spelade in snuttar från tracks och svensktoppen som jag lyssnade på tills banden föll isär. Och min storasyster bankade i väggen och ville att jag skulle lägga av, ja att sjunga alltså.

Trodde väl att alla barn var sådana. Nog har Katten och Räkan tyckt om musik, men inte riktigt på samma sätt.
Men Lillgrisen är en kopia av mig när det kommer till det!
Fyra år gammal så slår hon på spotify, höjer volymen och skrålar med på hittepå-engelska med en inlevelse som inte är av denna värld.
ÅH vad jag älskar det! Hennes storasystrar; not so much.

Stora favoriterna just nu är Katy Perrys "Roar" och Miley Cyrus "We can't stop" och dessa går om och om igen.
Man kan iofs styra in henne på låtar som man själv gillar lite extra, väldigt tacksamt!

En stor favorit hemma (hos alla) är ju då Ylvis "The Fox". Och om ni mot all förmodan har missat denna, så är det dags, tro mig! Underbar! Speciellt med videon (här får du länken, varsågod).

Sedan så öppnar sig helt nya världar när man har barn och det kommer till musik.
För det är tveksamt om jag hade hittat pärlor som Mange Makers och Laser Inc utan dem. Jag hade nog visserligen inte heller förstått charmen med dem heller.

Barn och fötter

Igår var vi för att köpa vinterskor till de stora tjejerna.
Eller stora och stora, de är ganska så små för sin ålder. 12 år och under 150 långa båda två.
Men dessa fötter...
Räkan är den som då är kortast (147 lång) och när vi mätte hennes fötter för vinterskorna så har hon nu storlek 38.
38?!
Det finns en hel del korta kvinnor i släkten och de har alla (och jag trodde även att det nästan alltid var så)  små fötter. Runt 35-36. Innebär detta att Räkan faktiskt kommer att längdspurta framöver?
Kanske.
Jag är 172 och jag har 39. Så snart kan vi ha samma skor, kommer jag bli av med mina? (eller hon med sina?).

Vi får helt enkelt se. Det är sådana små saker som man (ganska otippat) tycker är lite spännande när man har barn.

måndag 14 oktober 2013

Skridskoskolan

Lillgrisen har ju börjat i skridskoskola förresten.
Det är ingen åldersgräns där så i och med att hon själv ville så testade vi. Och det går över all förväntan!
Nog för att hon är sjukt blyg (speciellt gentemot de andra barnen) och att hon inte vill lyssna riktig på vad "fröknarna" säger, men sicka framsteg!
Men det är så roligt, tjôtrôven själv (Lillgrisen) är verkligen helt knäpptyst och inte ett leende. Men helkoncentrerad. Det har man inte sett förr.

Förra gången blev hon lite väl blyg så jag försökte peppa henne lite mer denna gången att försöka lite mer och lyssna på "fröknarna". Och jo då, det gjorde hon. Och OJ vilka framsteg hon gör! Jag menar, hon är ju bara 4 år. Kul! Och hon var så glad och stolt sedan när hon kom av isen med. Så himla härligt när ens barn är stolta över sig själva.

torsdag 10 oktober 2013

Lilla människan

Nu när man säger till Maisy att säga godnatt, så går hon in i vardagsrummet och håller ut armarna så att alla kan komma och krama henne.
När vi borstar hennes tänder så lutar hon sig över handfatet och spottar.
När vi går upp för att lägga henne så går hon till bokhyllan och väljer en bok, sedan går hon och stänger dörren.

Dessa små små saker gör mig helt varm, hon börjar bli en riktig liten människa.

fredag 4 oktober 2013

Det där med tvillingar

De stora tjejerna ska gå på Disco idag.
Den ena kommer säkerligen ha lite problem att bestämma sig vad hon ska ha på sig, fixa håret i evigheter och sminka sig.
Den andra kommer att ha sin onepiece på sig och möjligtvis borsta håret.

tisdag 1 oktober 2013

Inskolning

Idag börjar inskolningen av Maisy på förskolan.
14 månader gammal är hon nu och det är en stor grej det där med inskolning.
Från att ha varit en förälder hemma som tar hand om småttingar och markservice, till två arbetande, lämning och hämtning på förskola.
Nu har vi ju världens bästa farmor till barnen, så hon ska hämta dem kl 13 två dagar i veckan, och min man ska vara ledig fredagar (fuskigt! ;)) och jag ska jobba hemma resterande två dagar i veckan, för att ta hand om hund och slippa restid och kunna hämta barnen lite tidigare.

Men idag är alltså första riktiga inskolningsdagen, igår var hennes förskolefröken här (pedagog säger man kanske) och hälsade på och lekte lite med henne. Och idag då, kl 13 så ska jag och Maisy knata upp till förskolan och leka en timma, innan vi tar Lillgrisen i handen och går hem.

Och strålande höstväder har vi också, det kan ju inte bli bättre!

måndag 30 september 2013

Hösten vs 4-åringar

Vad är det med 4-åringar och tron på att det fortfarande är sommar ute?
Trots att det är minus och frost. Alltså det där med ytterkläderna nu är ju en ständig snackfest.
Men jag ger mig! Hon får bestämma framöver (så får jag packa ner reserv i väskan).

(Har borde jag haft en bild på en Lillgris med en snajsig och somring utstyrsel ute i höstvädret. Men det har jag inte!)

fredag 27 september 2013

En busschaufför

Hade en helfestlig busschaufför imorse.
Han vägrade att öppna främre dörren för dem som ville gå av.
Så en kille stod och väntade för att gå av vid främre dörren, busschauffören vägrade och hänvisade honom bak i bussen. Killen gick av svärandes.

Vid en annan hållplats så stod det folk för att gå på bussen och en tjej stod vid främre dörren för att gå av. Han vägrade att öppna och hänvisade henne bak i bussen, och så fort hon vände och började gå bak i bussen, DÅ öppnade han dörren. Hon blev hel förvirrad.

Helfestligt! Han var inte tjurig busschauffören, han måste bara fått för sig att så är det, no exceptions! Underhållande med sådana personer, i alla fall när man tittar på.

tisdag 24 september 2013

Tandläkaren

Idag var jag hos tandläkaren. Och till skillnad från många andra gå gillar jag faktiskt att gå till tandläkaren.
Kan ju bero på att mina tänder är ganska fina. Ja alltså dom är varken raka eller speciellt vita, men dom är hela. Och det gör ju plånboken glad!

Mina mjölktänder satt såpass länge så att dom började ruttna (säger min mammal, tycker det låter lite väl...) och jag fick laga några mjölktänder ordentligt. Utan bedövning, för den där sprutan där, den skrämmer mig!

Sedan hade jag samma tandläkare från jag var bebis tills jag var drygt 25 år. Och han gav mig gott tandsjälvförtroende. För han brukade berömma mig för tänderna och en gång, i sena tonåren, så gick han ut i korridoren och fiskade upp två kollegor och drog med in på mitt undersökningsrum och visade "Ser ni? Så HÄR ska tänder se ut!"
Vad finns det att vara rädd för då?

Sedan har jag t ex bara fått en halv visdomstand, och inga mer. Ganska najs faktiskt!

Så 622 spänn gick det på, och så blir jag kallad igen om 2 år igen. Då går det ju an!

måndag 23 september 2013

Att göra en supermom

När förskolepedagogen säger att de inte kan skola in Maisy på eftermiddagen, för då är dem två personal på 19 barn (vartav 4-5 är 1 år).

torsdag 12 september 2013

Stackars Räkan!

Räkans pappa hörde precis av sig, skolsyster hade ringt och Räkan hade lyckats få in en geting innanför sina glasögon och då givetvis blivit stucken.
Stackars liten!
Kan inte heller låta bli att le lite, så typiskt och sicken otur!
Men tur att hon inte är allergisk i alla fall.
Och det verkar som om hon blivit väl omhändetagen av skolsyster, och Räkan själv hade fnissat lite åt det. Skönt!


fredag 6 september 2013

Äntligen fotbollsmatch!

Igår så spelade stora tjejerna bortamatch i en liten ort som heter Töllsjö.
Det passade finfint det, för medan dom förberedde sig inför matchen, så åkte jag och Lillgrisen och hälsade på mannens kusin och moster. Hur trevligt som helst!

Väl där så såg vi ett rådjur ute på åkern. Lillgrisen ville klappa.
Men si det ville inte rådjuret. Konstigt...(rådjuret är pricken på bilden, typ)

När väl sedan matchen skulle börja så ville grisen inte följa med, utan stanna kvar hos "gammelkusinen". Och det fick hon.
Jippie, för det betydde att jag, helt ostört, fick titta på tjejernas fotbollsmatch (i ett MOLN av knott), underbart!
Fast dom förlorade med 4-0, nåväl.
Jag vet att jag skrivit om det förr, men det är verkligen så otroligt roligt att se när tjejerna spelar. Bland det bästa jag vet!

När det var 10 minuter kvar av matchen så kom Lillgrisen springandes med en äggkartong med små dvärghönsägg i. Hon var lycklig hon!

Ambassadör för Orbit

Katta Kvack tipsade om att Orbit efterlyser nya ambassadörer för deras vagn(ar).


Oh, det hade passat mig! 4 barn till trots så har jag aldrig haft en flångans ny vagn. Vilket i sig inte spelar någon större roll, så klart. Men den dolda materialistiska tjejen i mig jublar lite halvt hysteriskt.
Maisy hade tokgillat det!

Ansök du också!
http://bit.ly/16JYFCX

måndag 2 september 2013

Sömn

Igår vaknade inte Maisy en endaste gång under natten och vaknade klockan 6! Och Lillgrisen sov till, wait for it, klockan 7! Visst, hon nattvandrade, men ändå.
Tänk om man kunde ha det så jämt, då hade jag varit en glad tjej.
Obs! Jag är (verkligen inte) ironisk.

onsdag 28 augusti 2013

Det är ingen vanlig dag...

... för det är Lillgrisens födelsedag!
Äntligen är det då Lillgrisens födelsedag. Fyra år!
Som hon har längtat.

Och hon blev firad med sång, presenter och frukost på sängen. Klockan 5.30...
Ja för det är då vi är vakna...
Det var liksom för 4 år sedan som jag fortfarande trodde att alla barn sover i alla fall fram till 6.30 på morgonen.
Det tog hon ur mig ganska snabbt!

Denna underbara lilla unge. Så sprudlande och högljudd, snäll och temperamentsfull (som nog alla 4-åringar är iofs) och med världens goaste kinder.

Som sagt, för 4 år sedan så låg jag då på förlossningen och kommunicerade inte över huvud taget med omvärlden. 4 år!

Idag så tar hennes pappa (och lillsyrra) med henne till ett "barnens zoo" som även har en jättekul lekplats, och hon har önskat att få ta med sig sin cykel. Och det får hon ju självklart!
Sedan efter middagen så kommer hennes två storasystrar över för att fira och äta kladdkaka (som födelsedagsbarnet önskat).
Och på söndag blir det kalas. Alltså, finns det något härligare än barn i den åldern och kalas? Kan dom bli lyckligare? Kan dom tindra mer? Skulle nog inte tro det va.

Förresten så verkar IKEA's "kiosk" vara en hit! Vi får se hur länge den överlever (då den är i papp).

torsdag 22 augusti 2013

"Man har sina barn till låns"

"Man har sina barn till låns" sägs det.
Vilket i sig är sant, så klart. Förr eller senare så blir ju barnen sina egna.
Dom måste få göra sina egna misstag, leva sina egna liv och så vidare.

Men fy fan, det kan inte vara lätt alla gånger, när saker händer som man inte ens kan tänka ut i sin vildaste fantasi. Å ena sidan så kan man ju tycka att så länge de inte blir skadade, att det är ok?

Nej det gäller inte mina egna barn. Men shit vad svårt att stå vid sidan av och försöka vara tyst.
Bara till att hålla tummarna.

fredag 16 augusti 2013

1 år och förskoleångest

Tiden flyger verkligen fram!
För en vecka sedan så blev lilla Maisy 1 år. Och givetvis så lyckades hon få tredagarsfebern då, så hon var hängig stackarn. Och någon dag senare så var hon prickig som en korv=typisk tredagarsfeber.

Ett år, herre min je vad tiden går.
Min lilla knubbsäl med det hetsiga humöret.
Om 1 1/2 månad så ska hon börja på förskolan, och bara tanken på det gör mig lite svettig (to say the least).
Men hennes pappa ska jobba 80%,farmor hämtar tidigt 2 dagar i veckan och jag har precis fått beviljat av chefen att jobba hemma 2 dagar, så det blir nog fint det!

onsdag 31 juli 2013

Dag 6 - England, London

Idag var det dags för ett besök på Madame Tussauds. Vi hade bokat biljett, och tack och lov för det!
Vi hade bokat in oss på en tidigt timeslot och lyckades komma in en kvart efter att det öppnat.
Mycket bra drag!
För nu hade det inte hunnit komma in så mycket folk än.
Vi fotograferade varandra bredvid Charlie Chaplin, Lady Gaga och ET.
Vaxfiguren av Madonna var fruktansvärt verklig, det såg verkligen ut som om det var hon som stod där.

 Vi åkte taxituren genom Londons historia, den var rätt tråkig, dem berättade inget, så för en annan var det väl ok. Men barnen, som fick åka i en egen taxi, så missade dom en del på grund av detta.

I slutet så hade dem Marvel Super Heroes i 4D, det var verkligen roligt!
Men åh så jobbigt! Det blåste på benen och i nacken, petades i ryggen, man var på helspänn!

Väl ute så såg vi långa lämmeltåg av folk välla ut ur tunnelbanan på väg mot Madame. Vilken tur vi hade!

Vi låg rätt bra till i tid så vi passade på att åka till Primark som jag hört så väldigt mycket gott om. Hörde talas om det för första gången i maj när vi var på Kanarieöarna, och sedan så såg jag programmet när Ola-Conny och Morgan var där.

Så vi åkte till Marble Arch och klev in på detta enorma ställe. Och jodå, där fanns det grejor, billiga grejor. Jag hittade ursnygga strumpor (regnbågar, moln etc) till mig själv för £2,50. Köpte lite smågrejor, bland annat en mustaschkasse.

Katten fick upp ögonen för deras onepiecar. Och jodå, hon köpte sig en zebra onepiece för £12. Nöjdare tjej finns inte!


Sedan gick vi över gatan till Claires, lite som Glitter, fast med ännu roliga grejer. Där köpte vi lite allt möjligt.
Efter det (och en kik inne på Marks & Spencers, är ni ute efter kläder till ganska små barn, åk dit, hur mycket fint som helst!) så drog vi oss inåt mot Holborn, där vi skulle möta upp syrran och hennes barn för att äta lunch.
Vi åt på Wagamama, en japans restaurang, och vilken mat! Rejäla portioner, otroligt fräsch mat. Sedan tycker jag väl att japansk mat har lite väl slätstruken smak, men mätta och belåta blev vi. 

Sedan passade vi på att kika in på The British Museum. Vilken byggnad! Jag tänkte att det kanske inte är så mycket folk där med tanke på hur varmt det är, plus att jag tänkte att det nog är ganska svalt där inne.
HA och HA!

Hur mycket folk som helst, och det fanns knappt någon luft där inne, och det måste varit runt 30 grader. Underbart! Men vi fick tittat på mumierna i alla fall, väldigt intressant! Man hade lätt kunnat gå en hel dag inne på detta museum, hur mycket fakta som helst. Sedan att britterna mer eller mindre har stulit en stor del av det som finns där, det är väl en annan historia.
Mumierna var, som sagt, intressanta, dom hade röntgenbilder på dem också.


Sedan tog vi oss en glass och styrde kosan ner mot Themsen och The Londoneye. Min syster och hennes son avstod turen (höjdrädda) men vi andra fyra ställde oss i kön, som jag trodde skulle ta drygt 2 timmar.
30 minuter senare så stod vi inne i en bubbla och turen började. Själva hjulet stannar enbart när rörelsehindrade ska ta sig av och på, så man fick gå i rask takt in i bubblan.


Vilken utsikt! Man såg verkligen allt, kändes det som. Fantastiskt! I max 10 minuter.. Hjulet tog 40. Jag hade sagt detta till mina tjejer innan, att det faktiskt ÄR ganska tråkigt. Men dom ville inte lyssna på det örat.


Min kusin Vicky hade sagt till mig att vi inte fick missa 4D bion där, så den letade vi upp (hade missat den om hon inte nämnt det för oss, det ingår alltså i biljetten). Och där var det ingen kö, så vi kom rätt in.
Där fick vi vara en fågel som flög över London, vinden blåste i håret, vi fick känna duggregnet i ansiktet. Härligt! 4D är verkligen speciellt.

Trötta och med ömma fötter och ben, tog vi oss sedan tillbaka till våra hotell vid Glochester Road. Vi möttes upp senare och tänkte äta en pubmiddag, men det var väldigt fullt så vi tog det lätta och gick till BK istället. Deras dryckesval var verkligen gediget! Valde "Cola" på BK's dryckesmaskin och fick då upp sex olika val. Bland annat Cola Rasberry, det fick man ju prova! Helt ok.

Sedan så traskade vi gatan upp så att jag kunde visa vart jag bodde och jobbade för 15 år sedan. På håll såg jag ena dottern i familjen låsa upp dörren, pratandes i telefon, hon borde vara runt 26-27 år nu. Roligt att se henne, men vi knackade inte på. Utan vi strövade upp mot Kensington Gardens.
Där vimlade det av ekorrar, tjejerna var överförtjusta. Och vi gick upp och förbi Kensington Palace, där Prinsessan Diana brukade bo, och där nu Prins William bor med sin lilla familj.

Härligt och lite märkligt att gå på gator som är så bekanta, trots att det var så många år sedan. Känns fortfarande som hemma, på ett sätt.

Dag 5 - England, London

Då var det dags att åka in till London!
Det började med lite missöden, taxin var felbeställd, så vi blev lite nervösa över att hinna med tåget. Men vi hann precis!

Väl framme i London så missade syrran (hennes dotter och Katten) att gå av tunnebanan när vi var framme. Så dom fick åka lite extra.

Vi lämnade väskorna på vårat hotell nära Glochester Road tunnelbanehållplats, min gamla hemhållplats. Känner mig fortfarande hemma när jag kommer dit, trots att det har gått över 15 år. Allt är så välbekant på något sätt.

Sedan fick vi för oss att vi skulle se på vaktbytet vid Buckingham Palace. Sagt och gjort, vi tog tunnelbanan till St James Park och gick mot Buckingham.
Big mistake... Det var HUR mycket folk som helst, det var helt galet. Har aldrig varit med om liknande. Poliser som dirigerade folket (vilket var tur) och helt plötsligt så var vi inpackade som sillar. Addera på det att det var cirka 30 grader varmt. Vi var tvunga att ta oss där ifrån.
Så med Katten och Räkan i varsin hand så stegade jag (så gott det gick) genom folkmassorna mot parken. Där slängde vi oss ner på gräset och flämtade. Åt lite chips, drack och slängde av oss skorna. Vi hittade syrran och syskonbarnen en stund senare (via mobilen, så klart).
Nu förstår jag till fullo begreppet "Turistfälla".


Då bestämde vi oss för att ta oss till Oxford Street för lite shopping istället. Och jag tänkte på tipset som Vicky gav oss, nämligen att försöka ta buss så mycket som möjligt, istället för tunnelbana. För då får man samtidigt se mer av staden.
Under mitt år i London så tog jag nästan aldrig bussen, utan hade alltid för vana att ta tunnelbanan.

Så nu letade vi fram buss som gick till Oxford Street. Satt längst upp, längst fram. Härligt! Nog fick man se stan alltid. Helt klart roligare än att åka tunnebana (med tusentals andra).


Väl framme så tog vi oss in på McDonalds för lunch. Sedan siktade vi mot butiken "David and Goliath" som jag hade kollat ut innan, som jag misstänkte skulle passa större delen av sällskapet. Och nog gjorde det det! Räkan köpte sin två tröjor. Både tröjan och trycket var ju som gjorda för henne!


Sedan delade jag och syrran upp oss. Och jag, Räkan och Katten drog till Hamley´s. Helt galet stort, tjejerna var imponerade (och jag själv lyckades bli nedmejad av en rullstol som jag fortfarande har blåmärken efter, nästan 3 veckor senare) och vi letade upp en present till Lillgrisen.

Vi blev utmattade ganska fort och tog oss till vårat hotell för att checka in och duscha av oss.
Vi hade fått det minsta hotellrummet jag någonsin varit med om, och förvaringsutrymmena bestod av två krokar och ett nattygsbord. That's it. Men det var rent och fräscht och sköna sängar, så det gick bra.

Efter att ha samlat krafterna så tog vi tunnelbanan in till Covent Garden. Vi kom precis i tid till ett av uppträdandena och barnen älskade det! Hade glömt hur härligt Covent Garden var. Där satt vi, mitt i London, på solvarm kullersten och blev ordentligt underhållna. Underbart!


Sedan, efter att vi ätit på en halvdålig restaurang, så gick vi ner mot Trafalgar Square, Leichester Square och Piccadilly Circus.

Dag 4 - England

Tredje dagen var det dags att hälsa på min andra kusin ute vid havet i Weymouth.
Vi fick inte alla plats i bilarna, så vi var några stycken som åkte tåget.
Å du milde vilken tågresa... Det var någon sorts rälsbuss, och dessa gick inte ofta. Samtidigt så var det varmaste dagen på året, och många längtade ut till havet.
Man skulle kunna säga att tåget var packat. Och med packat menar jag som sillar. Bokstavligen.
Största delen av de resande var halvfulla tonåringar. Efter den resan så AVSKYR jag halvfulla tonåringar i grupp. Högljuddare och störigare människor får man leta efter.
Till och med Räkan var förbannad efter resan.
Nåväl, den tog nästan dubbelt så lång tid (typ 3 timmar) så rälsbussen tappar fart ju mer folk som är på den...
Väl framme, vilket fantastiskt ställe, stranden såg ut som vilken grekisk strand som helst. Och med värmen så kändes det så med. Ja värmen i luften alltså. 31,5 grader i luften.
16,5 grader i vattnet... Atlanten är härlig!

Vi började med att gå en promenad längs stranden, helt otroligt vad turister, och vilka fantastiska hus som låg längs promenaden!

Tillbaka på kusinens hotell så blev vi bjudna på en gigantisk buffé. Allt från kyckling- och räkspett till varmrökt lax och korvrullar. Smaskens!


Sedan drog vi över vägen ner till havet. Som låg ett stenkast bort. Ett riktigt stenkast.

Om jag njöt?
Det var några år sedan jag var på stranden utan småbarn, att vara på en strand och kunna sluta sina ögon för en stund. Finns det något härligare?


Det kastades med rugbyboll, badades, snattrades, tjafsades och solades.
Mousserande vin kom fram. Hembakad chokladkaka hämtades och avnjöts på stranden.

Och senare gick vi och köpte fish and chips (med vinäger på, så klart) och satt och åt. Vansinnigt gott!
Sedan var det dags att sätta sig, eller vänta, STÅ, på tåget och åka hem till Bradford.


Dag 3 - England

Idag var det dags att ta en busstur ut till Stonehenge. Så vi tog tåget in till Bath och köpte på oss mackor, dricka och snacks.
En ordentlig macka (kyckling och bacon), en flaska vatten (eller Coca Cola eller liknande) och en påse snacks går på £3. Så en lunch för tre hamnar strax under 100-lappen, verkligen överkomligt!

Vi haffade bussen vid torget och där började den guidade turen, det var en ganska liten buss och chauffören var även guiden och han berättade om lite allt möjligt under den timman som resan tog.
Vi passerade bland annat en av de vita hästar som finns "målade" i sluttningarna (bilden lånade jag från bussbolagets hemsida).
Det var riktigt mäktigt att se!
Så kom vi då fram till Stonehenge, det var riktigt mycket folk där. Men i och med att vi kom som en liten busslast så fick vi företräde. Vi fick alla en sorts telefon med band att ha runt halsen. Där fanns all guidning på bland annat svenska. Så man gick runt, på behörigt avstånd, och lyssnade på Stonehenges historia. Allt efter som man gick så stod det en siffra, och den knappade man bara in så fick man höra just om den markeringen.

Tydligen är det inte länge till som man får gå såpass nära, dom håller på att bygga en buss/tågbana som man får åka runt på istället.
Lite häftigt att få ha sett ett sådant "bygge", det kommer ju på tal lite då och då och bara att kunna säga "där har jag varit!" känns kul.

Väl tillbaka så shoppade vi lite granna, Räkan ville ha en reservoarpenna, så det köpte vi med ett gäng patroner.
Sedan tog vi oss upp till Vicky och hennes familj. Där satt vi på hennes mysiga baksida och åt hamburgare och engelsk korv. Och efter det var det dags för det jag lovat henne; nämligen att baka kanelbullar som hon längtat efter så. Hade med mig jäst och vetemjöl, då dom har något "self-rising flour" som inte funkar lika bra (vet jag sedan tidigare).
När Vicky kände doften av kanelbullar så sa hon att just den doften är Sverige för henne.
Och ärligt talat, det är inte mycket som är godare än nybakta, varma kanelbullar!

Senare på kvällen så flögs det luftballong (inte vi) och det var väldigt vackert på himlen.



16:28 Precis nu, för 12 år sedan, blev jag mamma för andra gången

71 minuter efter din storasyster så kom du då äntligen. Visste inte ens att det kunde ta så lång tid mellan tvillingar, trodde att det skulle ta max 15 minuter.
Enligt läkaren så skulle även du vara en pojke, men tji fick dem.
En till liten dotter till, 3353 gram tung. Och som du skrek!
Som en siren vrålade du och var helt röd. Min lilla Räka.

Något namn hade vi inte på lager då vi skulle få två pojkar. Ett flicknamn hade vi, ut i fall att. Men inte två.
Mitt i natten, under ditt första dygn, så vaknade jag och visste vad du skulle heta!

När du låg i min mage så var du rätt så vild. Du låg som en falukorv under min bröstkorg. Och bestämda tider på dygnet så gjorde du helrullningar.
Dagen innan du föddes så gjorde du en 180 graders vändning, magen såg helt grotesk ut, såg ut som du höll på att bryta dig ut och det kändes som om du försökte ta livet av mig.

Du var tidigt en lite buse och charmör, och det var alltid du som fick din storasyster att skratta.

Nu är du 12 år och du är smart, rolig, påhittig, omtänksam, tjurig och slarvig.
Som vuxen ska du bli stå-upp-komiker i Tyskland säger du.

Grattis på födelsedagen, min älskade Räka, och tack för att jag får vara just din mamma!

15:17 Precis nu är det 12 år sedan jag blev mamma

För 12 år sedan blev jag mamma för första gången.
Enligt läkaren så skulle det vara en pojke, men det var det inte, utan ut kom en dotter som hade sin pappas mun.
Helt tyst var hon, blinkade lite, men inte ett ljud.
3565 gram tung var hon och tvilling nummer 1. Min lilla Katten.

Hon sov inte så mycket när vi var kvar på BB, utan hon var vaken, och ville titta på lampor. Så hennes far vankade upp och ner i korridoren så hon kunde titta på dem.
När vi kom hem så sov hon 6 timmar på raken, och jag var orolig för att hon var för hungrig för att vakna (barnmorskan hade sagt att hon behövde äta var tredje timma ).

Hon älskade att ligga och fladdra med armar och ben under babygymmet, och helt plötsligt kunde hon somna. Och när hon vaknade så fortsatte hon att fladdra med armar och ben.
Världens lättaste bebis var hon.

Nu 12 år senare är hon en viljestark, envis, fantasifull, temperamentsfull och snäll tjej.
Grattis på födelsedagen, min älskade unge, och tack för att jag får vara just din mamma!

tisdag 30 juli 2013

Barn och sömn

När jag var 26 år så fick jag då tvillingar. Ganska hastigt och lustigt så där, för jag hade inte tänkt något på att skaffa barn förens min dåvarande föreslog det och dom kom till.
Så, vad är då ganska vanligt med tvillingar? Att dom föds för tidigt, att dom är små för sin ålder, att dom har kolik, att dom har allergier och att dom har problem med sömnen. Så det var vad jag förväntade mig.

Och så får dom tvinga ur barnen ur min mage, som är stora för tiden (till och med för enlingar), inga allergier eller kolik, och sover som små grisar. Vad är oddsen liksom?

Jag lade dem klockan 19 på kvällen och dom sov till 6:30-7 på morgonen, every day! Jo fram till dom var runt 8 månader så fick dom ett nattmål också (nu menar jag inte första 3 månaderna, då är det ju lite annorlunda). Plus att dom sov två gånger på dagen, mellan 1½-2 timmar (per gång). Inga problem med sömnen där inte!
Och fram tills dom fick vanliga sängar (2 år) så stoppade jag bara ner dem i spjälsängen och sa god natt. Så bökade dom runt en stund och somnade.
Som en dröm!

Jag vet att jag sa att jag aldrig borde skaffa fler barn, för det finns inte en chans att dom skulle vara så "lätta" som tvillingarna. Ja, jag sa det.

Så kommer Lillgrisen, ljuvlig som få. Men krångel vid nattning och vaknar aaaalldeles för tidigt på morgonen (5).
Det "roliga" är ju då att då kommer saker och ting och biter en i röven lite granna. För hörde inte jag till dem som tyckte att om nu barnen vaknar för tidigt så är det väl bara att göra si och göra så. Hur svårt kan det vara liksom?
HA!
Lillgrisen vaknade då alltså runt klockan 5 varje morgon. Klockan 5 var väl det senaste klockslaget, så antingen tidigare, eller klockan 5. Om vi försökte att komma runt detta? OM vi gjorde!
Men nej. Klockan 5 slog hon upp sina blå  och var redo för dagen.

Vi hoppades ju att Maisy skulle vara lite mer sovbenägen på morgonarna.
HA!
Idag vaknade hon 4.10. Min morgon... Jag gick och lade mig med henne i ett kolmörkt rum. Hon och jag i en säng, jag sa inte ett ljud, lade henne ner när hon satte sig upp. En timma senare så sov hon.
I en timma.
Fast det slår ju i alla fall att gå upp 4.10!

Och så kommer det då förslag från vissa håll. Ni kanske lägger henne för tidigt?
Åh, vilket bra tips! Det har vi inte tänkt på! Grrr...

Det jobbiga är också att dom är så grymt lättväckta på morgonen. Maisy är iofs alltid lättväckt, vilket är otroligt jobbigt! När Lillgrisen har somnat på kvällen, så kan inte ens ett raveparty i hennes sovrum väcka henne. Men på morgonkvisten...
Så trots att Lillgrisen nu faktiskt KAN sova lite längre (i alla fall till klockan 6) så vaknar hon ju då av lillasyster.

Men men, vad kan det vara? Två år till av detta? Tre?
Nu är vi ju så vana.
Jag har faktiskt inget emot att gå upp klockan 6. Hade kunnat göra det varje dag.
Men klockan 5? Det är ju natten! Och det tycker jag fortfarande, efter 4 år.

tisdag 23 juli 2013

Dag 2 - England

Man vrider ju tillbaka klockan en timma när man åker till England.
Plus att jag är van vid att vakna vid 5 på morgonen, så jag vaknar strax innan 7 (engelsk tid) och känner mig mer än väl utvilad!). 
Resten av huset snarkar så taket nästan lyfter.
Solen skiner och jag bestämmer mig för att ge mig ut på lite upptäcksfärd, mitt dåliga lokalsinne till trots.

Det är så otroligt vackert! Vackra byggnader, grönt och lummigt, mycket blommor.


Efter frukost så kommer Vicky och hennes hund över och tar med oss ut på ännu en promenad, denna gången längs Avon. Vi förundras lite över att nästan alla hundar är lösa, det finns inte samma kopplingsförbud som hemma (förutom vid stranden). Vi ser kanalbåtar och lite allt möjligt och bekantar oss med varandra. Det var 14 år sedan vi träffades, så det är lite att ta igen!

Sedan tar hon med oss till Bath (som finns med på Unescos världsarvslista). Vi äter picknick i parken och har denna vackra utsikten:
Bilden lånad här.

Sedan in för att shoppa lite. Hittar lite roliga grejor, bland annat i "The poundshop" där allt kostar ett pund. Värmen är helt otrolig och min syster (plus barn) bestämmer sig för att kolla upp Jane Austen museet, medans jag och mina barn väljer att shoppa lite till och pausa i skuggan på en parkbänk.

Sedan är det dags för första höjdpunkten; Afternoon tea.
Vi väljer att göra detta på The Jane Austen center. Vilket tyvärr var lite av en besvikelse, det var dyrt, det mesta var slut (!) och det var inte speciellt gott. 
Förutom teet, det var helt ljuvligt! Verkligen! Och Clotted cream var helt klart en liten smaksensation i sig.
                            

Sedan blev vi upphämtade igen och hem till Vicky och hennes familj. 
Där bjöds det på Steak and Kidney pie. Eller ja, nästan. 
Katten hade rynkat på näsan när hon hon hörde om "njurbiten", så det lämnades där hän. Så Steakpie blev det, så otroligt god!
Vi fick maten upplagda och ganska så rejäla portioner, jag tänkte att det där orkar barnen ALDRIG äta upp. Men jojomänsan, inga problem!
Får se om jag vågar mig på det här hemma någon gång.
Sedan fick vi rusa ner till tåget som tog oss tillbaka till Bradford och vårat "hem".