Just nu ligger Lillgrisen under kniven, so to speak. Hon får en del av halsmandlarna och polyperna borttagna samt att de ska ta hål ena trumhinnan för att tömma på vätska.
Om jag hellre fått det gjort på mig själv? Lätt!
Fast efter detta ingrepp så lär hon inte få fler andningsuppehåll på nätterna=värt SÅ mycket.
Att få slippa snarkningarna är ju helt klart en bonus också.
Jag har en halsinfektion (plus bebis) så det är M som är med henne. Och vem vill inte vara med sitt barn i sådana här lägen?
Nå väl, nu görs det och det kommer att vara jävligt skönt när det är över! Och måtte hon inte ha för ont efter!
tisdag 27 november 2012
måndag 26 november 2012
Hur bebisar funkar
Jag och lilla M är själva hemma idag och jag tänkte morgongosa lite med henne. Klappade lite på henne, pratade med henne, tände sänglampan. Ingen respons.
Smet upp från sängen. Pling, så slog hon upp sina små blå.
Så är det alltid, tappar hon kroppskontakten så vaknar hon direkt. Söta krångelunge.
torsdag 15 november 2012
Damn you högtalarsystemet!
Jag och lilla M är på väg till Stockholm, och än så länge så går det ganska smidigt här på tåget.
Nu är iofs lilla M grymt lättväckt, och då hjälper det ju inte direkt att allt måste ropas ut i högtalarna hela tiden...
måndag 12 november 2012
Fru
Jamen, då var man gift då!
Kattens och Räkans lärare skickade hem dem tidigare i fredags, utan att dom visste varför, och sedan åkte vi och alla barnen till kommunhuset.
Snabbt och lätt!
Så nu är jag och M gifta, inte en dag för tidigt!
På lördagen var det sedan dags för lilla M's dop, och då gjorde vi så att vi fick våra föräldrar och syskon (med familjer) att komma en timma tidigare. Sedan "lurade" prästen upp dem i det otroligt vackra kyrktornet, och vi kom efter med Lilla M, så "välsignade" han vårt äktenskap.
Ingen anade någonting, vilket jag verkligen trodde att de skulle göra!
Min mamma hade sagt till Katten, att "undra vad vi ska göra nu". Och Katten svarade att "det vet jag, men jag säger ingenting".
Efter det så gick vi ner och hade lilla M's dop. Hennes farbror A sjöng lika vackert som på Lillgrisens dop. Fast denna gången så blev det "Utan dina andetag". Sagolikt!
Vi hade en helt fantastisk dag!
Kattens och Räkans lärare skickade hem dem tidigare i fredags, utan att dom visste varför, och sedan åkte vi och alla barnen till kommunhuset.
Snabbt och lätt!
Så nu är jag och M gifta, inte en dag för tidigt!
På lördagen var det sedan dags för lilla M's dop, och då gjorde vi så att vi fick våra föräldrar och syskon (med familjer) att komma en timma tidigare. Sedan "lurade" prästen upp dem i det otroligt vackra kyrktornet, och vi kom efter med Lilla M, så "välsignade" han vårt äktenskap.
Ingen anade någonting, vilket jag verkligen trodde att de skulle göra!
Min mamma hade sagt till Katten, att "undra vad vi ska göra nu". Och Katten svarade att "det vet jag, men jag säger ingenting".
Efter det så gick vi ner och hade lilla M's dop. Hennes farbror A sjöng lika vackert som på Lillgrisens dop. Fast denna gången så blev det "Utan dina andetag". Sagolikt!
Vi hade en helt fantastisk dag!
torsdag 8 november 2012
01:52
Då väcktes vi alla av en Lillgris som skrikandes KRÄVDE att få sina tånaglar klippta.
Nu är det rätt så roligt när man tänker på det. Då? Not so much...
måndag 5 november 2012
Saker hon säger
Lillgrisen (och andra i hennes ålder) har ju sådana härliga sätt att uttrycka sig på!
Som nu på morgonen, då skulle hon sticka ut huvudet genom dörren för att se om det var vackert väder (!). "Det var helt suddigt ute!" (dimma så klart).
Och i fredags när vi var ute och åkte buss, då satt hon übernöjd på det höga sätet och slog ut med armarna och sa "Jag kan se heeela världen!".
Som nu på morgonen, då skulle hon sticka ut huvudet genom dörren för att se om det var vackert väder (!). "Det var helt suddigt ute!" (dimma så klart).
Och i fredags när vi var ute och åkte buss, då satt hon übernöjd på det höga sätet och slog ut med armarna och sa "Jag kan se heeela världen!".
torsdag 1 november 2012
Netflix
Vi skaffade Netflix för någon vecka sedan, vilket verkligen har lönat sig redan nu.
En hel del barnfilmer har betats av, och lite serieavsnitt.
Men nu tänkte vi börja kolla på någon ny serie, och efter lite bläddrande så blev det 'The walking dead'. Jag är sjukt lättskrämd så jag var både tveksam och nervös. Men den var bra! Hoppas nu bara att jag inte får mardrömmar...
Mvh
Fjantig75
Nyvaccinerad
Idag vaccinerades lilla M. Usch, stackars liten. Men Lillgrisen höll henne i handen, så det var nog inte så farligt. Inget som inte några sekunders amning kunde fixa i alla fall.
Nu känns hon lite varm den lilla, men hon snusar sött fasthakad på mitt bröst.
onsdag 31 oktober 2012
Tydliga framsteg
Ibland är framsteg hos bebisar så fruktansvärt tydliga.
I går till exempel, så började Lilla M att jollra. MYCKET!
Och länge. Lillgrisen älskar't.
"Vad säger hon?!", frågar hon förväntansfullt.
Lilla M jollrade samma dag som hon föddes, då när hon hälsade på mig på intensiven, då jollrade hon. Vilket vi alla tyckte var ganska märkligt.
Men sedan slutade hon, och började då inte förrens igår.
Hon är så härlig den lilla bebisen.
Och storasystern, oj oj. Berättade för henne att Lilla M ska få två sprutor imorgon.
"Då ska jag hålla henne i handen och trösta henne!". Vilken tur Lilla M har!
I går till exempel, så började Lilla M att jollra. MYCKET!
Och länge. Lillgrisen älskar't.
"Vad säger hon?!", frågar hon förväntansfullt.
Lilla M jollrade samma dag som hon föddes, då när hon hälsade på mig på intensiven, då jollrade hon. Vilket vi alla tyckte var ganska märkligt.
Men sedan slutade hon, och började då inte förrens igår.
Hon är så härlig den lilla bebisen.
Och storasystern, oj oj. Berättade för henne att Lilla M ska få två sprutor imorgon.
"Då ska jag hålla henne i handen och trösta henne!". Vilken tur Lilla M har!
Husmus
I går morse så upptäckte jag något som, tack och lov, inte hör till vanligheterna.
Mitt på köksväggen så var det helt plötsligt ett litet hål.
Eller ja, litet och litet, det var väl 3x2 cm.
Möss... Eller ännu värre; Råttor!
Snacka om att nästan få panik så där på morgonkvisten.
Men det verkade inte som om det fanns något inne, för t ex brödet låg framme i köket, men "ognagt" (tack gode gud för det!)
Då är det alltså det jag har hört på kvällarna när jag trott att det har varit en katt (!) utanför och krafsat.
Igår kväll fyllde M hålet med fogskum och så satte vi ut fällor under natten.
Sanningens ögonblick!
Fällorna var tomma nu på morgonen, puh!
Mitt på köksväggen så var det helt plötsligt ett litet hål.
Eller ja, litet och litet, det var väl 3x2 cm.
Möss... Eller ännu värre; Råttor!
Snacka om att nästan få panik så där på morgonkvisten.
Men det verkade inte som om det fanns något inne, för t ex brödet låg framme i köket, men "ognagt" (tack gode gud för det!)
Då är det alltså det jag har hört på kvällarna när jag trott att det har varit en katt (!) utanför och krafsat.
Igår kväll fyllde M hålet med fogskum och så satte vi ut fällor under natten.
Sanningens ögonblick!
Fällorna var tomma nu på morgonen, puh!
lördag 27 oktober 2012
Halloween och sömn
Så på onsdag är det Halloween, denna älskhatade högtid.
Mina ungar älskar det. Klä ut sig och tigga lite godis (som vid påsk), och så de här pumporna då.
Köpte en pumpa förra året och den blev jättesnygg, Katten skar till den. Nu köpte jag en i år med, så den måste vi få till senast imorgon, för då åker stora tjejerna till sin far.
Men på onsdag så kommer dom tillbaka, då för att klä ut sig och gå runt (mest till släktingar).
Lilla M har trätt in i någon sorts skrikperiod, herreguuud vad utmattande det är! Nu har jag nattat henne (vilket inte ens gick igår) efter bad och amning, så får vi hoppas att hon inte vaknar förrens i natt. Hoppas!
LillGrisen har i sin tur trätt in i en ny testa-gränserna-period, jisses! Även det är något utmattande...
Så nu i morse, så var det min sovmorgon. M gick upp med LillGrisen och när Lilla M vaknade så gick jag ner med henne. Ligger där i sängen själv, ingen liten klisterlapp, njuter verkligen. Men somnar jag? Icke! Nog för att det är skönt att ligga och dra sig, men sova hade ju varit ännu skönare (och bättre). Typiskt! Och så har det varit de senaste helgerna.
Lilla M har förresten spräckt 6-kilosgränsen, dvs 7 hekto tyngre än när hon föddes, på 2 ½ månad. Det är inga saftiga siffror direkt. Man kan säga att hon har gjort några hopp ner på BVC's kurvor, vilket jag visste och förväntade mig. Ändå är det lite roligt att jämföra, som t ex med lilla Räkan, som på en vecka gick upp över 5 hekto. Och Lilla M då 7 på 10 veckor.
Så kan det va!
Mina ungar älskar det. Klä ut sig och tigga lite godis (som vid påsk), och så de här pumporna då.
Köpte en pumpa förra året och den blev jättesnygg, Katten skar till den. Nu köpte jag en i år med, så den måste vi få till senast imorgon, för då åker stora tjejerna till sin far.
Men på onsdag så kommer dom tillbaka, då för att klä ut sig och gå runt (mest till släktingar).
Lilla M har trätt in i någon sorts skrikperiod, herreguuud vad utmattande det är! Nu har jag nattat henne (vilket inte ens gick igår) efter bad och amning, så får vi hoppas att hon inte vaknar förrens i natt. Hoppas!
LillGrisen har i sin tur trätt in i en ny testa-gränserna-period, jisses! Även det är något utmattande...
Så nu i morse, så var det min sovmorgon. M gick upp med LillGrisen och när Lilla M vaknade så gick jag ner med henne. Ligger där i sängen själv, ingen liten klisterlapp, njuter verkligen. Men somnar jag? Icke! Nog för att det är skönt att ligga och dra sig, men sova hade ju varit ännu skönare (och bättre). Typiskt! Och så har det varit de senaste helgerna.
Lilla M har förresten spräckt 6-kilosgränsen, dvs 7 hekto tyngre än när hon föddes, på 2 ½ månad. Det är inga saftiga siffror direkt. Man kan säga att hon har gjort några hopp ner på BVC's kurvor, vilket jag visste och förväntade mig. Ändå är det lite roligt att jämföra, som t ex med lilla Räkan, som på en vecka gick upp över 5 hekto. Och Lilla M då 7 på 10 veckor.
Så kan det va!
lördag 13 oktober 2012
Inför julen
M frågade Lillgrisen vad hon önskade sig i julklapp.
"En trumpet" (hjälp!)
M sa då att lilla M ska ju också få julklappar.
"Ja, hon ska få underlakan!"
Vad roligt för lilla M!
"En trumpet" (hjälp!)
M sa då att lilla M ska ju också få julklappar.
"Ja, hon ska få underlakan!"
Vad roligt för lilla M!
fredag 5 oktober 2012
Arbetsvillig bebis
Igår hade jag ont i mitt ena bröst. Misstänkte att det kunde vara mjölkstockning, så jag läste på lite på nätet (har haft sådan tur innan att jag aldrig åkt på det tidigare).
Och jodå, jag hade röda flammor, precis som det kan bli, och var sjukt öm samt hade värk.
Första hjälpen ska vara följande:
1. Amma
2. Amma
3. Amma
Lilla M ammar inte jätteofta (fast jag helammar) och har ett favvobröst, som givetvis inte är det som värkte.
Men idag så har hon, för första gången, ammat MASSOR. Och ja, mjölkstockningen är väck!
Tack lilla M!
torsdag 4 oktober 2012
8 veckor
Att 8 veckor kan gå så fort, och samtidigt så långsamt.
Den här tiden, för 8 veckor sedan, så satt jag uppkopplad för att få en CTG-kurva och mina värkar hade börjat att kännas lite.
Inte visste jag heller att jag skulle bli av med nästan allt mitt blod, och nästan min livmoder. I och för sig petitesser, tycker jag både nu och då. Huvudsaken är att lilla M mådde bra.
Och det gjorde hon! 5310 gram och 54 centimeter pure sunshine!
Större än något barn i våran släkt, och bekantskapskrets. Så stor att kurvan de fyller i efter förlossningen, den kurvan gick inte så högt, så hon kunde inte fylla i. Så stor att hon fick ta blodprov för att se så att hon inte hade diabetes, vilket hon inte hade.
Och nu är min stora tjej 8 veckor gammal. Sedan någon vecka tillbaka så har hon upptäckt sina händer, och öppnar och stänger dem. Hon drar sitt täcke över huvudet och hittar inte ut. Hon trycker in sina händer i munnen så att hon klöks. När hon vaknar på morgonen så är det som om hon cyklar på en osynlig cykel, armarna upp i luften, kramandes ett osynligt styre, och benen går runt runt, som på trampor.
Hon har inga större problem med sin mage, utan hon sover från klockan 19 på kvällen, till runt 6 på morgonen, vanligtvis. Jadå, hon äter kanske två gånger på natten, men det är bara att lägga till henne och somna igen.
Precis som sina systrar så har hon otroligt vackra ögon. Ögonfransarna böjer sig i de yttre ögonvråna. Och när hon skrattar och ler mot oss, så smälter vi allihopa.
Lillgrisen ÄLSKAR lilla M, älskar, älskar, älskar! Hon är den första hon pratar om på morgonen och när hon kommer innanför dörren och har varit iväg. Hon pussar, klappar och kramar.
Och Katten och Räkan leker och myser med henne.
8 veckor! Om några få veckor så kommer hon att kunna sitta i sin Bumbo på köksbordet, och vara med när vi äter, misstänker att de kommer att slå mycket stort.
Fyra Fantastiska Flickor!
Den här tiden, för 8 veckor sedan, så satt jag uppkopplad för att få en CTG-kurva och mina värkar hade börjat att kännas lite.
Inte visste jag heller att jag skulle bli av med nästan allt mitt blod, och nästan min livmoder. I och för sig petitesser, tycker jag både nu och då. Huvudsaken är att lilla M mådde bra.
Och det gjorde hon! 5310 gram och 54 centimeter pure sunshine!
Större än något barn i våran släkt, och bekantskapskrets. Så stor att kurvan de fyller i efter förlossningen, den kurvan gick inte så högt, så hon kunde inte fylla i. Så stor att hon fick ta blodprov för att se så att hon inte hade diabetes, vilket hon inte hade.
Och nu är min stora tjej 8 veckor gammal. Sedan någon vecka tillbaka så har hon upptäckt sina händer, och öppnar och stänger dem. Hon drar sitt täcke över huvudet och hittar inte ut. Hon trycker in sina händer i munnen så att hon klöks. När hon vaknar på morgonen så är det som om hon cyklar på en osynlig cykel, armarna upp i luften, kramandes ett osynligt styre, och benen går runt runt, som på trampor.
Hon har inga större problem med sin mage, utan hon sover från klockan 19 på kvällen, till runt 6 på morgonen, vanligtvis. Jadå, hon äter kanske två gånger på natten, men det är bara att lägga till henne och somna igen.
Precis som sina systrar så har hon otroligt vackra ögon. Ögonfransarna böjer sig i de yttre ögonvråna. Och när hon skrattar och ler mot oss, så smälter vi allihopa.
Lillgrisen ÄLSKAR lilla M, älskar, älskar, älskar! Hon är den första hon pratar om på morgonen och när hon kommer innanför dörren och har varit iväg. Hon pussar, klappar och kramar.
Och Katten och Räkan leker och myser med henne.
8 veckor! Om några få veckor så kommer hon att kunna sitta i sin Bumbo på köksbordet, och vara med när vi äter, misstänker att de kommer att slå mycket stort.
Fyra Fantastiska Flickor!
onsdag 3 oktober 2012
Vällinghjärna
Jaha...
Vi var i affären och handlade, bland annat så skulle vi ha äpplen (som Lillgrisen tjötat om).
Men nu när jag packade upp så fanns inga äpplen med.
Vilket betyder att jag vägde dem, blippade in dem med scannern och.. glömde dem där på vågen.
SUCK!
Men jag betalade ju för dem i alla fall... *muttrar*
Vi var i affären och handlade, bland annat så skulle vi ha äpplen (som Lillgrisen tjötat om).
Men nu när jag packade upp så fanns inga äpplen med.
Vilket betyder att jag vägde dem, blippade in dem med scannern och.. glömde dem där på vågen.
SUCK!
Men jag betalade ju för dem i alla fall... *muttrar*
tisdag 2 oktober 2012
Hösten = Säsongspremiärer
Det bästa med att det är höst, det är alla serier som har premiär.
Igår så såg jag på fyra av de bästa:
Greys Anatomy
Private Practice
Dexter
Homeland
Lite blandat där måste jag säga. Lite besviken på Greys, det brukar vara bättre, men det kanske kommer!
Dexter känner jag att det är lite på gränsen att jag har tröttnat, kan man dra konceptet längre än vad man gjort? Återstår att se helt enkelt.
Igår så såg jag på fyra av de bästa:
Greys Anatomy
Private Practice
Dexter
Homeland
Lite blandat där måste jag säga. Lite besviken på Greys, det brukar vara bättre, men det kanske kommer!
Dexter känner jag att det är lite på gränsen att jag har tröttnat, kan man dra konceptet längre än vad man gjort? Återstår att se helt enkelt.
fredag 28 september 2012
Världens bästa barnbok?
När Lillgrisen fyllde år så fick hon en bok; Svenska Barnvisor av Tina Ahlin.
Det är nog den bästa boken ever!
I den finns alltså 50 barnvisor, och i den lilla panelen till höger på boken så finns musiken till låtarna.
Musiken består av piano och ibland munspel.
Hur mycket Lillgrisen älskar boken? Obeskrivligt mycket! Just nu sitter hon i soffan och bläddrar och sjunger. Nog för att hon inte kan matcha siffrorna i boken med siffrorna i panelen, men spelar roll. Hon bläddrar fram en låt i panelen och sedan bläddrar hon fram den i boken (bilderna är väldigt ledande).
Som en bonus så visade det sig även gå hem hos 11-åringarna! Bara häromdagen när jag kom hem så satt Katten med en kompis och sjöng, med hjälp av boken.
Och vid nattning så vill Lillgrisen helst sjunga tillsammans med oss, och boken då (så klart).
Boken får 5 stjärnor av 5 möjliga.
I den finns alltså 50 barnvisor, och i den lilla panelen till höger på boken så finns musiken till låtarna.
Musiken består av piano och ibland munspel.
Hur mycket Lillgrisen älskar boken? Obeskrivligt mycket! Just nu sitter hon i soffan och bläddrar och sjunger. Nog för att hon inte kan matcha siffrorna i boken med siffrorna i panelen, men spelar roll. Hon bläddrar fram en låt i panelen och sedan bläddrar hon fram den i boken (bilderna är väldigt ledande).
Som en bonus så visade det sig även gå hem hos 11-åringarna! Bara häromdagen när jag kom hem så satt Katten med en kompis och sjöng, med hjälp av boken.
Och vid nattning så vill Lillgrisen helst sjunga tillsammans med oss, och boken då (så klart).
Boken får 5 stjärnor av 5 möjliga.
måndag 24 september 2012
Bästa storasystern
Lillgrisen sitter med lilla M i knät. Lilla M börjar skrika, efter en liten stund frågar jag om jag ska ta henne.
Lillgrisen obesvärat; Nä, hon somnar snart!
fredag 21 september 2012
Bebissömn
Igår nattade vi varsitt barn vid klockan sju på kvällen.
Lilla M ammade jag till sömns, och det tog drygt 10 minuter. Men jag låg kvar det dubbla, för säkerhetsskull (lättväckt...). Sedan sov hon hela natten. Ja jo, hon vaknade och åt en eller två gånger (jag minns inte så noga), men den proceduen tar 1-2 minuter, dvs det stör inte så värst.
Vi fick alltså en hel kväll tillsammans, DET är härlig egentid det!
Och sedan att få krypa ner vid en varm bebis (med iskalla händer och fötter). Det är underbart det!
Lilla M ammade jag till sömns, och det tog drygt 10 minuter. Men jag låg kvar det dubbla, för säkerhetsskull (lättväckt...). Sedan sov hon hela natten. Ja jo, hon vaknade och åt en eller två gånger (jag minns inte så noga), men den proceduen tar 1-2 minuter, dvs det stör inte så värst.
Vi fick alltså en hel kväll tillsammans, DET är härlig egentid det!
Och sedan att få krypa ner vid en varm bebis (med iskalla händer och fötter). Det är underbart det!
Sömn
Lillgrisen har alltid varit en så kallad Earlybird.
Fram till hon var i alla fall 2 år, så vaknade hon runt kl 5, varje morgon...
Nu är det lite bättre, hon vaknar vanligtvis runt kl 6. Nästan exakt kl 6.
Igår så frågade jag henne om hon inte kunde sova till 7:30. Nej det kunde hon inte. 9:30? Nej!
6:45? Då nickade hon.
Nu är klockan 6:42, och hon har fortfarande inte vaknat. Det kanske har hänt max 10 gånger under hennes 3 år. Man kanske ska komma överens varje kväll?
Fram till hon var i alla fall 2 år, så vaknade hon runt kl 5, varje morgon...
Nu är det lite bättre, hon vaknar vanligtvis runt kl 6. Nästan exakt kl 6.
Igår så frågade jag henne om hon inte kunde sova till 7:30. Nej det kunde hon inte. 9:30? Nej!
6:45? Då nickade hon.
Nu är klockan 6:42, och hon har fortfarande inte vaknat. Det kanske har hänt max 10 gånger under hennes 3 år. Man kanske ska komma överens varje kväll?
fredag 14 september 2012
Att lära känna en bebis
Så.. fjärde barnet visar sig vara det mest lättväckta barnet någonsin.
Inte världens bästa kombination då att ha en högljudd kramsjuk 3-åring...
Inte världens bästa kombination då att ha en högljudd kramsjuk 3-åring...
fredag 7 september 2012
Lycka
Idag var jag med Lillgrisen på ett irland här i närheten.
Hon älskade det.
När hon åkte ner för den långa rutchbanan 10 meter bort hör jag henne skratta högt av förtjusning. Det är lycka att höra sitt barn skratta så!
Vagnen
Vagnen vi har inne är förresten min mammas gamla vagn, den som hon själv låg i.
Den är gjord av trä...
Handtaget når mig knappt till ljumskarna, med tanke på att min mormor nästan var lika lång som jag (drygt 170) så kan det inte ha varit jätteskönt att promenera runt med den.
Men den är perfekt att ha inne och dra med sig när man ska göra något (kanske inte den smidigaste vagn som finns, men ändå).
Lillgrisen kom på ett eget verb för att köra omkring vagnen, man vagnar helt enkelt. Briljant!
Att få ett namn
Lillgrisen böjde sig just ner i vagnen och klappade lilla M på kinden och sa (i falsett).
Ååååh, heeeeej lilla bajspluttan!
Ååååh, heeeeej lilla bajspluttan!
onsdag 29 augusti 2012
3 år
Igår fyllde Lillgrisen 3 år.
3 år!
SOM hon har längtat! Nu hade vi i och för sig hennes kalas i lördags, och det var väl den största höjdpunkten. Men hennes min när vi kom in med brickan på morgonen och sjöng (fick valla tillbaka henne till sängen en timma efter hon hade gått upp, för det var lite väl tidigt, även för att vara en tisdag...) den var obetalbar *älsk*.
Av oss fick hon bl a DVD-boxen "Fem myror är fler än fyra elefanter" och ja, den fungerar fortfarande, hon tycker otroligt mycket om den. Och den kan jag ju helt klart själv tänka mig att se. För tillfället är det "V" som går varm "Vårens värme, varma vindar..." Nostalgi!
Hon fick praktiskt taget bara bra saker, och inget skräp, helt otroligt! Hon har fått SÅ mycket kläder, så hon kan ha på sig en ny outfit varje dag i veckan denna veckan.
Första veckan som föräldraledig har gått relativt bra också, nu ska jag bara hitta min lunk. Största problemen var väl att enkelvagnen brakade sönder (men den har min far fixat till nu, han är bäst) och att jag inte kan lura ut hur jag får på regnskyddet på dubbelvagnen. Hur svårt kan det vara, kan man tycka. OMÖJLIGT! Fattar ingenting...
Och tiden som mjölkko har ju just börjat, och det går bra! Lilla M nådde (exakt) sin födelsevikt idag, nästan 3 veckor gammal. Inte så konstigt att det dröjer, hennes vikt finns liksom inte med i tabellerna... så hon måste ju leta sig ner bland någon av kurvorna för att detta ska funka. Och det har jag fått förklara för vår kära BVC-tant, som nu är med på tåget och håller med.
Nu ropar min kalv!
3 år!
SOM hon har längtat! Nu hade vi i och för sig hennes kalas i lördags, och det var väl den största höjdpunkten. Men hennes min när vi kom in med brickan på morgonen och sjöng (fick valla tillbaka henne till sängen en timma efter hon hade gått upp, för det var lite väl tidigt, även för att vara en tisdag...) den var obetalbar *älsk*.
Av oss fick hon bl a DVD-boxen "Fem myror är fler än fyra elefanter" och ja, den fungerar fortfarande, hon tycker otroligt mycket om den. Och den kan jag ju helt klart själv tänka mig att se. För tillfället är det "V" som går varm "Vårens värme, varma vindar..." Nostalgi!
Hon fick praktiskt taget bara bra saker, och inget skräp, helt otroligt! Hon har fått SÅ mycket kläder, så hon kan ha på sig en ny outfit varje dag i veckan denna veckan.
Första veckan som föräldraledig har gått relativt bra också, nu ska jag bara hitta min lunk. Största problemen var väl att enkelvagnen brakade sönder (men den har min far fixat till nu, han är bäst) och att jag inte kan lura ut hur jag får på regnskyddet på dubbelvagnen. Hur svårt kan det vara, kan man tycka. OMÖJLIGT! Fattar ingenting...
Och tiden som mjölkko har ju just börjat, och det går bra! Lilla M nådde (exakt) sin födelsevikt idag, nästan 3 veckor gammal. Inte så konstigt att det dröjer, hennes vikt finns liksom inte med i tabellerna... så hon måste ju leta sig ner bland någon av kurvorna för att detta ska funka. Och det har jag fått förklara för vår kära BVC-tant, som nu är med på tåget och håller med.
Nu ropar min kalv!
lördag 25 augusti 2012
Vardag
På måndag börjar vardagen igen, eller ja, vardagen som föräldraledig.
M börjar jobba igen, och jag kastas in med huvudet före!
För på måndag så ska Katten till tandläkaren på morgonen.
Lillgrisen ska till förskolan (som hon har längtat).
Räkan ska till doktorn på eftermiddagen.
Och en timma senare (med middag i magen) så ska Räkan och Katten spela match på annan ort.
Vi kör en mjukstart.
söndag 19 augusti 2012
Årliga kräftskivan
Igår så var vi på den årliga kräftskivan "ute i skogen" med M's släkt.
15 kilo havskräftor, jag åt tills jag storknade! Och i och med att jag räknade på att lilla M skulle vilja ha min uppmärksamhet, så tryckte jag i mig i raketfart.
Det hade jag inte behövt göra...
Hon blev det hon älskar allra mest; buren. Och då gick det så himla bra utan mamma. Och famnar fanns det gott om!
Och Lillgrisen såg jag knappt på hela kvällen, hon yrde runt, överallt, bar katt, målade med vattenfärger (!), spelade fotboll osv.
Katten och Räkan spelade fotboll i flera timmar med några av de vuxna och resterande barn.
Ja, jag kände mig nästan övergiven!
Vi hade alla en helt underbar kväll!
Glömde tyvärr att ta kort på de fantastiska faten med havskräftor, finns det något godare?
15 kilo havskräftor, jag åt tills jag storknade! Och i och med att jag räknade på att lilla M skulle vilja ha min uppmärksamhet, så tryckte jag i mig i raketfart.
Det hade jag inte behövt göra...
Hon blev det hon älskar allra mest; buren. Och då gick det så himla bra utan mamma. Och famnar fanns det gott om!
Och Lillgrisen såg jag knappt på hela kvällen, hon yrde runt, överallt, bar katt, målade med vattenfärger (!), spelade fotboll osv.
Katten och Räkan spelade fotboll i flera timmar med några av de vuxna och resterande barn.
Ja, jag kände mig nästan övergiven!
Vi hade alla en helt underbar kväll!
Glömde tyvärr att ta kort på de fantastiska faten med havskräftor, finns det något godare?
lördag 18 augusti 2012
Låt oss prata om gener!
Låt oss prata om den där fantastiska gen som jag har ärvt av min mamma.
Den genen som gjort att jag inom en vecka tappat ALLA mina graviditetskilon, vilket under dessa graviditeter varit drygt 30 kg, 18 kg och 18 kg.
EN vecka!
Jag kom alltså i mina jeans (som jag faktiskt inte kom i innan jag blev gravid med Lilla M) en vecka efter förlossningen.
Tack kära mor! Och jag hoppas att alla mina tjejer ärver den genen, för viss, graviditetskilon är ju inte hela världen så sett, men fy fan vad härligt att kunna slippa!
Och låt oss även prata om hur fantastisk kvinnokroppen är på att repa sig.
Jag och M häpnar. Hur är det möjligt att det kan gå så fort?
Den genen som gjort att jag inom en vecka tappat ALLA mina graviditetskilon, vilket under dessa graviditeter varit drygt 30 kg, 18 kg och 18 kg.
EN vecka!
Jag kom alltså i mina jeans (som jag faktiskt inte kom i innan jag blev gravid med Lilla M) en vecka efter förlossningen.
Tack kära mor! Och jag hoppas att alla mina tjejer ärver den genen, för viss, graviditetskilon är ju inte hela världen så sett, men fy fan vad härligt att kunna slippa!
Och låt oss även prata om hur fantastisk kvinnokroppen är på att repa sig.
Jag och M häpnar. Hur är det möjligt att det kan gå så fort?
onsdag 15 augusti 2012
Ja visst är hon här! (Förlossningsberättelse)
För visst föddes hon där på torsdagen!
Fosterrörelserna hade minskat avsevärt, så jag åkte in för en koll.
I bilen på vägen in så kände jag lite att värkarna ändrade lite karaktär, till något kraftigare, nästan så man fick flåsa lite granna.
Vid 9.30 så satt jag kopplad till CTG'n, hjärtat på den lilla slog så fint så fint, härligt! M hade hunnit bli ordentligt orolig, stackarn.
Däremot så fick jag aldrig någon godkänd kurva, troligtvis pga de ökade värkarna.
Nu hade det hunnit bli fullt på normalförlossningen på Östra, men tack och lov så välkomnade dom mig upp till Specialförlossningen.
Strax efter 10.30 så kommer vi upp och in på ett förlossningsrum och träffar barnmorskan Anette. Love her!
Kopplar upp CTG't igen för att få en godkänd kurva. Sedan så ska hon kika hur mycket som har hänt. Jag själv tänker negativt och tänker max 2 cm.
Anette säger att hon är känd för att vara lite snål, så hon säger 5 cm (nästan 6). Åh vilken härlig överraskning!
För att vara på säkra sidan, med tanke på tidigare blödningar, så sätts en nål på mig, och mediciner hämtas och läggs fram.
Hängande över gåbordet så hörs ett dovt "poff" och mängder av fostervatten plaskar ut på golvet, fullt av bebisbajs. Är i det läget glad över att jag är barfota och hade tagit av mig sandalerna.
Sedan går allt rätt så snabbt, bestämmer oss för att börja med lustgasen. Sedan känner jag hur de hemska hemska krystvärkarna börjar att närma sig, och jag kämpar mot paniken. Anette ber mig att bara välkomna dem, och jag gör mig bästa. I det läget så börjar M se svimfärdig ut (märker både bm och undersköterskorna) så dom skickar ut honom, även om det inte var lätt. 2 minuter senare kommer han in med nya friska tag. Tycker inte det är så konstigt att han blev dålig, han VET så väl att det närmar sig biten som jag är livrädd för, som gör så fruktansvärt ont och han kan inte göra något åt det.
Och PANG, där kommer de kraftiga krystvärkarna, och jag försöker mig på mantrat "snart är det över, snart är det över, snart är det över". Håller mig krampaktigt i sängen och blir lugnad och påhejad.
Sedan går det inte längre, bebisen måste ut, nu skiter jag i det här.
Anette ber mig hålla emot, i helvete heller! Hon hinner inte på med sitt förkläde och hänger sig på larmknappen, då undersköterskorna inte var inne på rummet.
Hon ber mig att invänta nästa värk, men jag vägrar att lyssna, och fick mig en spricka tack vare det.
Och där, 13.05, där kommer bebisen. Vad blev det?
En flicka!
Åh, en underbar flicka till! Och hon ser STOR ut. Visade sig att vågen sedan stannade på 5310 gram!
1 kilo mer än Lillgrisen.
Hon är blå och täckt av bajs, stackarn. Men den finaste fina!
----
Sedan kommer ju det tråkiga.
Dom försöker få ut moderkakan, men det går inte så bra. Jag får dropp, spruta i benet, dom rycker och drar. Jag frågar om dom inte har någon som kan akupunktur som kan sätta en nål i tån, som skall hjälpa till att få den att lossa, men tyvärr finns det ingen som kan det.
Med tanke på förra förlossningen så går dom händelserna lite i förväg och drar iväg med mig tidigare än vad man brukar till operation.Och tur var det, för barnmorskan berättar sedan att på själva förlossningen så blödde jag helt ok, 800 ml, och allt var lugnt.
Men när dom lyfte över mig till operationsbordet så började det helt plötsligt att rinna.
Totalt förlorade jag 3800 ml blod.
Blödningen tog 1 ½ timma att stoppa. Och det gjordes till sist av en ballong som fylldes med saltlösning, och att livmodern sedan packades full av torkdukar.
Dom (läkarna) förklarade att de närmsta 10 timmarna var kritiska, för skulle det börja blöda igen så skulle dom behöva plocka bort livmodern.
Så jag hamnade på intensiven, istället för på BB. Övervakad av en sjuksköterska och undersköterska (egna), provtagningar, kontroller, blod/plasmatransfusioner (11 påsar totalt, men de flesta redan under operationen).
Vilket antiklimax! Här föder man en underbar flicka, och man får inte vara med henne. Och på intensiven får man inte heller ha mobiltelefon. MEN, de välkomnar M och min lilla med öppna armar. Så där ligger jag, men tusen slangar och kanyler, men i alla fall med min lilla på mig.
På fredag vid lunchtid så kommer jag tillbaka till Specialförlossningen, efter att ballongen och dukarna tagits bort. Jag skojar inte när jag säger att jag hade nog 3 meter dukar i livmodern. Jag kände mig som en trollerihatt som en trollkarl drog sådana där flaggor ur.
Sedan hade tydligen blodet lite problem att koagulera, fast det sa dom aldrig, utan det läste jag sedan i journalen när jag kom hem...
På fredagseftermiddagen kom jag i alla fall till BB, äntligen!
Och i söndags fick jag komma hem!
Idag mår jag riktigt bra, förrutom en hemsk nackspärr. Och min minsta dam är stor och fin och har vänt i vikt, redan efter 3 dagar. Hennes storasystrar älskar henne och Lillgrisen, har nog pussat varendaste liten kvadratcentimeter på hennes kropp.
Mer rik än så här kan man nog inte bli!
Fosterrörelserna hade minskat avsevärt, så jag åkte in för en koll.
I bilen på vägen in så kände jag lite att värkarna ändrade lite karaktär, till något kraftigare, nästan så man fick flåsa lite granna.
Vid 9.30 så satt jag kopplad till CTG'n, hjärtat på den lilla slog så fint så fint, härligt! M hade hunnit bli ordentligt orolig, stackarn.
Däremot så fick jag aldrig någon godkänd kurva, troligtvis pga de ökade värkarna.
Nu hade det hunnit bli fullt på normalförlossningen på Östra, men tack och lov så välkomnade dom mig upp till Specialförlossningen.
Strax efter 10.30 så kommer vi upp och in på ett förlossningsrum och träffar barnmorskan Anette. Love her!
Kopplar upp CTG't igen för att få en godkänd kurva. Sedan så ska hon kika hur mycket som har hänt. Jag själv tänker negativt och tänker max 2 cm.
Anette säger att hon är känd för att vara lite snål, så hon säger 5 cm (nästan 6). Åh vilken härlig överraskning!
För att vara på säkra sidan, med tanke på tidigare blödningar, så sätts en nål på mig, och mediciner hämtas och läggs fram.
Hängande över gåbordet så hörs ett dovt "poff" och mängder av fostervatten plaskar ut på golvet, fullt av bebisbajs. Är i det läget glad över att jag är barfota och hade tagit av mig sandalerna.
Sedan går allt rätt så snabbt, bestämmer oss för att börja med lustgasen. Sedan känner jag hur de hemska hemska krystvärkarna börjar att närma sig, och jag kämpar mot paniken. Anette ber mig att bara välkomna dem, och jag gör mig bästa. I det läget så börjar M se svimfärdig ut (märker både bm och undersköterskorna) så dom skickar ut honom, även om det inte var lätt. 2 minuter senare kommer han in med nya friska tag. Tycker inte det är så konstigt att han blev dålig, han VET så väl att det närmar sig biten som jag är livrädd för, som gör så fruktansvärt ont och han kan inte göra något åt det.
Och PANG, där kommer de kraftiga krystvärkarna, och jag försöker mig på mantrat "snart är det över, snart är det över, snart är det över". Håller mig krampaktigt i sängen och blir lugnad och påhejad.
Sedan går det inte längre, bebisen måste ut, nu skiter jag i det här.
Anette ber mig hålla emot, i helvete heller! Hon hinner inte på med sitt förkläde och hänger sig på larmknappen, då undersköterskorna inte var inne på rummet.
Hon ber mig att invänta nästa värk, men jag vägrar att lyssna, och fick mig en spricka tack vare det.
Och där, 13.05, där kommer bebisen. Vad blev det?
En flicka!
Åh, en underbar flicka till! Och hon ser STOR ut. Visade sig att vågen sedan stannade på 5310 gram!
1 kilo mer än Lillgrisen.
Hon är blå och täckt av bajs, stackarn. Men den finaste fina!
----
Sedan kommer ju det tråkiga.
Dom försöker få ut moderkakan, men det går inte så bra. Jag får dropp, spruta i benet, dom rycker och drar. Jag frågar om dom inte har någon som kan akupunktur som kan sätta en nål i tån, som skall hjälpa till att få den att lossa, men tyvärr finns det ingen som kan det.
Med tanke på förra förlossningen så går dom händelserna lite i förväg och drar iväg med mig tidigare än vad man brukar till operation.Och tur var det, för barnmorskan berättar sedan att på själva förlossningen så blödde jag helt ok, 800 ml, och allt var lugnt.
Men när dom lyfte över mig till operationsbordet så började det helt plötsligt att rinna.
Totalt förlorade jag 3800 ml blod.
Blödningen tog 1 ½ timma att stoppa. Och det gjordes till sist av en ballong som fylldes med saltlösning, och att livmodern sedan packades full av torkdukar.
Dom (läkarna) förklarade att de närmsta 10 timmarna var kritiska, för skulle det börja blöda igen så skulle dom behöva plocka bort livmodern.
Så jag hamnade på intensiven, istället för på BB. Övervakad av en sjuksköterska och undersköterska (egna), provtagningar, kontroller, blod/plasmatransfusioner (11 påsar totalt, men de flesta redan under operationen).
Vilket antiklimax! Här föder man en underbar flicka, och man får inte vara med henne. Och på intensiven får man inte heller ha mobiltelefon. MEN, de välkomnar M och min lilla med öppna armar. Så där ligger jag, men tusen slangar och kanyler, men i alla fall med min lilla på mig.
På fredag vid lunchtid så kommer jag tillbaka till Specialförlossningen, efter att ballongen och dukarna tagits bort. Jag skojar inte när jag säger att jag hade nog 3 meter dukar i livmodern. Jag kände mig som en trollerihatt som en trollkarl drog sådana där flaggor ur.
Sedan hade tydligen blodet lite problem att koagulera, fast det sa dom aldrig, utan det läste jag sedan i journalen när jag kom hem...
På fredagseftermiddagen kom jag i alla fall till BB, äntligen!
Och i söndags fick jag komma hem!
Idag mår jag riktigt bra, förrutom en hemsk nackspärr. Och min minsta dam är stor och fin och har vänt i vikt, redan efter 3 dagar. Hennes storasystrar älskar henne och Lillgrisen, har nog pussat varendaste liten kvadratcentimeter på hennes kropp.
Mer rik än så här kan man nog inte bli!
torsdag 9 augusti 2012
+10
Idag så är jag 10 dagar över tiden.
Men på måndag så har jag en tid, 8:15, för igångsättning. Så det är allra sista dagen.
Nu sitter jag här med förvärkar, igen. Ganska regelbundet så där, igen. Vi får väl se, är lite småtrött på detta... Det hade ju varit förbannat trevlig (och läskigt..) att faktiskt få föda idag.
Fingers crossed!
Men på måndag så har jag en tid, 8:15, för igångsättning. Så det är allra sista dagen.
Nu sitter jag här med förvärkar, igen. Ganska regelbundet så där, igen. Vi får väl se, är lite småtrött på detta... Det hade ju varit förbannat trevlig (och läskigt..) att faktiskt få föda idag.
Fingers crossed!
måndag 6 augusti 2012
Not a happy camper
Nej, ingen bebis än.
Så klart.
Och idag vaknade jag med supersvullet ansikte. Min mun är enorm, och ögonen i miniformat. Huvudvärk och illamående.
Underbart.
Om jag är sur? Det kan du tro!
fredag 27 juli 2012
Två dagar
Besöket hos BM gick jättebra, hb't hade gått upp från 100 till 112 samt att jag inte var uttorkad längre. Blodtrycket var också bra, härligt!
I övermorgon är alltså BF, lite overkligt så där faktiskt...
Imorgon så ska vi ha Katten och Räkans födelsedagskalas, och reserven är redo om det skulle behövas. Men det mesta är förberett. För en gångs skull så var dom överens om vad dom ville ha också, korv med bröd (med alla tänkbara tillbehör och sorts korvar/bröd) samt frozen cheesecake med hallonsås.
Mycket lätt att förbereda och inte speciellt mycket ansträngande, älskade barn liksom.
Hoppas på fint väder imorgon, men det ser inte så ljust ut, SMHI säger 40 mm regn, YR säger 30. Har vi tur så börjar det först framåt senare eftermiddagen. Fingers crossed!
I förrgår så var vi vid havet med några vänner och deras barn. Perfekt väder, det blåste ganska kyligt, så jag höll mig sval och bekväm bra länge. Vi var först med att bege oss hemåt, och en kvart efter att vi åkt så mötte vi ambulans och brandkår och fick ett sms av en av de som var kvar på stranden. Då visar det sig att en 14-årig pojke drunknat precis i det området där vi var. Fruktansvärt otäckt! Och jag måste säga att jag är glad att vi missade det.
Tydligen så stod vuxna människor och filmade med sina mobiler vid upplivningsförsöken. VUXNA MÄNNISKOR, jag blir helt kall när jag hör sådant. Fy fan...Tänker inte folk över huvud taget?
I övermorgon är alltså BF, lite overkligt så där faktiskt...
Imorgon så ska vi ha Katten och Räkans födelsedagskalas, och reserven är redo om det skulle behövas. Men det mesta är förberett. För en gångs skull så var dom överens om vad dom ville ha också, korv med bröd (med alla tänkbara tillbehör och sorts korvar/bröd) samt frozen cheesecake med hallonsås.
Mycket lätt att förbereda och inte speciellt mycket ansträngande, älskade barn liksom.
Hoppas på fint väder imorgon, men det ser inte så ljust ut, SMHI säger 40 mm regn, YR säger 30. Har vi tur så börjar det först framåt senare eftermiddagen. Fingers crossed!
I förrgår så var vi vid havet med några vänner och deras barn. Perfekt väder, det blåste ganska kyligt, så jag höll mig sval och bekväm bra länge. Vi var först med att bege oss hemåt, och en kvart efter att vi åkt så mötte vi ambulans och brandkår och fick ett sms av en av de som var kvar på stranden. Då visar det sig att en 14-årig pojke drunknat precis i det området där vi var. Fruktansvärt otäckt! Och jag måste säga att jag är glad att vi missade det.
Tydligen så stod vuxna människor och filmade med sina mobiler vid upplivningsförsöken. VUXNA MÄNNISKOR, jag blir helt kall när jag hör sådant. Fy fan...Tänker inte folk över huvud taget?
tisdag 24 juli 2012
Fem dagar kvar
och nu ska jag iväg på besök hos barnmorskan.
Tänkte försöka få henne att göra en hinnsvepning, inte för att det fungerat någon av de andra graviditeterna, men skam den som ger sig?
Har tänkt just att idag, 24 juli, är liksom en perfekt dag. Varför ska inte mamman kunna få bestämma det? Det är väl inte mer än rätt egentligen!
Hoppas på att mitt hb har gått upp, just ifall ifall jag får likadana blödningar som de andra gångerna.
Tänkte försöka få henne att göra en hinnsvepning, inte för att det fungerat någon av de andra graviditeterna, men skam den som ger sig?
Har tänkt just att idag, 24 juli, är liksom en perfekt dag. Varför ska inte mamman kunna få bestämma det? Det är väl inte mer än rätt egentligen!
Hoppas på att mitt hb har gått upp, just ifall ifall jag får likadana blödningar som de andra gångerna.
fredag 13 juli 2012
Nedräkning
Två veckor, lite drygt, kvar av denna graviditeten. Det har verkligen gått snabbt!
Om ungefär två veckor så har jag ännu en liten i min famn. Ofattbart!
Spjälsängen är bäddad och Lillgrisen parkerar sig däri varje morgon. Hon tycker verkligen att det är dags nu!
Nu ikväll så hade lilla bebisen hicka (igen) och hela magen vibrerade, Katten och Räkan skrattade gott åt det.
Som sitter för övrigt med M och tittar på 'Sagan om de två tornen', 'Sagan om ringen' avverkades i måndags. Själv orkar jag inte se så långa filmer för tillfället.
Katten vill se 'Titanic' också, men då får jag väl "offra" mig, men det blir en annan kväll det!
onsdag 11 juli 2012
Tvära kast
På kvällen, den där underbara semesterdagen, så fick min pappa en hjärtinfarkt.
Och två dagar senare så fick han ett (kort) hjärtstillestånd.
MEN, nu är han hemma igen, mörbultad och trött (och med massor av blåmärken).
Och han mår faktiskt förvånansvärt bra!
Han har alltid haft en bra vikt, ätit bra och inte rökt, men livet är ju lite orättvist.
Eller ja, han lever ju faktiskt. Det är huvudsaken!
Vilken jävla tur! För den gubben vill jag inte bli av med på många många år än!
Och två dagar senare så fick han ett (kort) hjärtstillestånd.
MEN, nu är han hemma igen, mörbultad och trött (och med massor av blåmärken).
Och han mår faktiskt förvånansvärt bra!
Han har alltid haft en bra vikt, ätit bra och inte rökt, men livet är ju lite orättvist.
Eller ja, han lever ju faktiskt. Det är huvudsaken!
Vilken jävla tur! För den gubben vill jag inte bli av med på många många år än!
onsdag 4 juli 2012
Semester
Alltså semester...
Har suttit i brassestol på klipporna, tittat på fiskande och badande barn. Och fiskande gubbe.
Har bränt min näsa trots spf 30. Spelar minigolf, och vunnit.
Ätit smultron och blåbär.
Plåstrat om skrubbsårsknän och smort in ryggar.
Lovin' it!
fredag 29 juni 2012
Känslan
Alltså känslan när man slår på sin "out of office" i Outlook och sätter datumet 1 april 2013.
Den...
Den är jävligt najs!
Den...
Den är jävligt najs!
Tjuvtitt
Igår fick vi en liten tjuvtitt på den "lilla bebisen".
Eller ja, läkaren och M fick i alla fall.
Rackaren skattades till mellan 3-3,5 kg nu (35+3).
Och är det så att min kropp startar lite tidigare, dvs att livmodertappen mognar och öppnar upp sig lite lite, då får jag bli igångsatt genom att dom tar hål på hinnorna! Jippie!
Det blir perfekt det.
Så har jag tur så är jag redo i veckan innan 29 juli, och att sjukhuset har möjligheter då så klart..
Vi får se, vi får se, det känns i alla fall otroligt skönt!
Och idag är min sista dag på jobbet!
Eller ja, läkaren och M fick i alla fall.
Rackaren skattades till mellan 3-3,5 kg nu (35+3).
Och är det så att min kropp startar lite tidigare, dvs att livmodertappen mognar och öppnar upp sig lite lite, då får jag bli igångsatt genom att dom tar hål på hinnorna! Jippie!
Det blir perfekt det.
Så har jag tur så är jag redo i veckan innan 29 juli, och att sjukhuset har möjligheter då så klart..
Vi får se, vi får se, det känns i alla fall otroligt skönt!
Och idag är min sista dag på jobbet!
tisdag 26 juni 2012
Gårdagen
Gårdagen var ju inte så himla rolig.
Eller ja, egentligen var den ju det, med tanke på resultatet.
Dvs ingen propp i benet, woho!
Så VC kl 10, blev skickad till Lasarettet (som det så fint heter där). Sitta i väntrum. Bli stucken, bli felstucken, bli stucken igen.
Fördelen med att vara gravid var att när klockan var strax efter 12 så slängde sköterskan en blick på mig och frågade om jag hade ätit lunch. Jag svarade att det hade jag inte.
Då ringde hon helt prompt till Röntgen/UL och frågade när dom trodde att jag tidigast kunde bli kallad. Dom svarade att det skulle jag inte bli innan kl 13. Så då fick jag lunch!
Det var inte dumt, att i lugn och ro gå ut och äta lunch. Sedan tillbaka, fick tid nästan med en gång på Ultraljud (för benet), kom in med en gång. Gjorde UL. Allt såg fint ut. Lovely!
Fast jag var tvungen att vänta in läkaren.
Så jag blev sittande i 2 ½ timme sedan. Hur ont hade jag i kroppen då? Cirkus JÄTTE!
Så kl 16 var jag hemma igen, och var helt slut som artist.
Idag däremot så mår jag prima!
Förresten så är M på Liseberg med Lillgrisen idag. Kunde hon ens tänka på något annat? Självklart inte... Hon sa själv att det killade i magen. Gullungen, SOM hon längtat!
Och enligt första rapporten så är hon i extas, kunde just tänka mig det!
Imorgon ska dom åka till Astrid Lindgrens Värld.
Är allt lite avundsjuk, men denna kropp är inte gjord för den resan (drygt 60 mil på en dag) och sedan gå, gå och åter gå. Nej det får bli nästa år.
Så dom åker med farmor istället, som aldrig varit där. Dom kommer få en fantastisk dag. Hoppas bara att dom kommer ihåg att ta en massa kort.
Eller ja, egentligen var den ju det, med tanke på resultatet.
Dvs ingen propp i benet, woho!
Så VC kl 10, blev skickad till Lasarettet (som det så fint heter där). Sitta i väntrum. Bli stucken, bli felstucken, bli stucken igen.
Fördelen med att vara gravid var att när klockan var strax efter 12 så slängde sköterskan en blick på mig och frågade om jag hade ätit lunch. Jag svarade att det hade jag inte.
Då ringde hon helt prompt till Röntgen/UL och frågade när dom trodde att jag tidigast kunde bli kallad. Dom svarade att det skulle jag inte bli innan kl 13. Så då fick jag lunch!
Det var inte dumt, att i lugn och ro gå ut och äta lunch. Sedan tillbaka, fick tid nästan med en gång på Ultraljud (för benet), kom in med en gång. Gjorde UL. Allt såg fint ut. Lovely!
Fast jag var tvungen att vänta in läkaren.
Så jag blev sittande i 2 ½ timme sedan. Hur ont hade jag i kroppen då? Cirkus JÄTTE!
Så kl 16 var jag hemma igen, och var helt slut som artist.
Idag däremot så mår jag prima!
Förresten så är M på Liseberg med Lillgrisen idag. Kunde hon ens tänka på något annat? Självklart inte... Hon sa själv att det killade i magen. Gullungen, SOM hon längtat!
Och enligt första rapporten så är hon i extas, kunde just tänka mig det!
Imorgon ska dom åka till Astrid Lindgrens Värld.
Är allt lite avundsjuk, men denna kropp är inte gjord för den resan (drygt 60 mil på en dag) och sedan gå, gå och åter gå. Nej det får bli nästa år.
Så dom åker med farmor istället, som aldrig varit där. Dom kommer få en fantastisk dag. Hoppas bara att dom kommer ihåg att ta en massa kort.
måndag 25 juni 2012
Sista arbetsveckan
Idag börjar sista arbetsveckan innan min 9 månader långa ledighet.
Och veckan börjar väl inte så bra, för jag har värk i ena vaden, så det måste jag kolla upp på vårdcentralen, så jag ska dit om en timma.
Midsommar var kanon! Om man bortser ifrån att jag mått så där... Jag mår bra ungefär en kvart varannan timma. Roligt!
Och idag så har jag huvudvärk och illamående, utöver värken i vaden.
Dvs Gnäll, Gnäll, Gnäll!
M har semster nu med Lillgrisen, och första dagen så öser regnet ner, så klart! Det hör väl nästan till va?
Grisen ligger i sin koja (som Räkan byggt) och spelar på sin pappas gamla telefon.
Lite bilder från midsommar!
Och tillsammans med M's moster så gjorde Katten och Räkan en otroligt fin midsommarstång.
Och veckan börjar väl inte så bra, för jag har värk i ena vaden, så det måste jag kolla upp på vårdcentralen, så jag ska dit om en timma.
Midsommar var kanon! Om man bortser ifrån att jag mått så där... Jag mår bra ungefär en kvart varannan timma. Roligt!
Och idag så har jag huvudvärk och illamående, utöver värken i vaden.
Dvs Gnäll, Gnäll, Gnäll!
M har semster nu med Lillgrisen, och första dagen så öser regnet ner, så klart! Det hör väl nästan till va?
Grisen ligger i sin koja (som Räkan byggt) och spelar på sin pappas gamla telefon.
Lite bilder från midsommar!
Katten fångade 9 aborrar, två ätbara, som hon åt till lunch på Midsommardagen.
Räkan läste när det blev lite för trist.
torsdag 21 juni 2012
Den där tröttheten
Jag tror att man inte kan bli så mycket tröttare än vad jag är nu.
Jag överväger, på allvar, att lägga mig ner på golvet. Men jag misstänker att jag aldrig kommer att komma upp igen...
Jag överväger, på allvar, att lägga mig ner på golvet. Men jag misstänker att jag aldrig kommer att komma upp igen...
Älska Facebook!
Av en slump så klickade jag i måndags in mig på en grupp på Facebook där folk i kommunen kunde sälja/köpa barngrejor.
Skummade igenom lite granna och där, där såg jag en smidig syskonvagn för 700 spänn! Kontaktade personen ifråga och jodå, den fanns kvar. Så igår var vi och kikade på den, Lillgrisen blev helt förälskad. För hon är en liten latmask den där, nog för att jag vill att hon ska gå mycket, men vi måste ju verkligen ut i ur och skur med hunden, så den här vagnen var perfekt!
Liggdel till bebisen, schysst sittdel till Grisen, smidig att köra, lätt att fälla ihop, och får plats i bilen (+hund). Och då för 700 spänn, som hittat!
Tänkte att jag kanske kan testa och se om någon har en spjälsäng som dom vill bli av med. Och gjorde en efterlysning. Två timmar senare så fick jag napp. Spjälsäng som man kan dra ner sidan på (vill ha sängen mot min del av sängen). För 300 kronor!
Så Aj Lav Fäjsbåck!
Nu behövs bara ett spjälskydd, så är vi helt klara!
Så såg vagnen ut, eller ja, den var ljusbrun och givetvis väl använd!
Skummade igenom lite granna och där, där såg jag en smidig syskonvagn för 700 spänn! Kontaktade personen ifråga och jodå, den fanns kvar. Så igår var vi och kikade på den, Lillgrisen blev helt förälskad. För hon är en liten latmask den där, nog för att jag vill att hon ska gå mycket, men vi måste ju verkligen ut i ur och skur med hunden, så den här vagnen var perfekt!
Liggdel till bebisen, schysst sittdel till Grisen, smidig att köra, lätt att fälla ihop, och får plats i bilen (+hund). Och då för 700 spänn, som hittat!
Tänkte att jag kanske kan testa och se om någon har en spjälsäng som dom vill bli av med. Och gjorde en efterlysning. Två timmar senare så fick jag napp. Spjälsäng som man kan dra ner sidan på (vill ha sängen mot min del av sängen). För 300 kronor!
Så Aj Lav Fäjsbåck!
Nu behövs bara ett spjälskydd, så är vi helt klara!
tisdag 19 juni 2012
Läsutmaning
Katta Kvack hade idag lagt ut en Läsutmaning som hon hittat på nätet och gjort om.
Och vilken bra idé så här på sommarlovet!
Det är alltså "läsbingo" kan man säga. Du gör en bricka, eller laddar ner, för bästa Katta har gjort en som du får sno här . På själva brickan så fyller du i olika ställen där ditt barn skall läsa, och sedan längst upp då hur många minuter. Så kryssar barnet av undan för undan.
Så den nappade jag på direkt, gjorde om några av alternativen som Katta hade.
Katten skall läsa 20 minuter och Räkan 30.
Katten skall läsa 20 minuter och Räkan 30.
Katten sprang ut direkt och satte sig på gräset för att läsa, tydligen helt rätt sorts inspiration för henne, underbart!
måndag 18 juni 2012
fredag 15 juni 2012
Fredagskväll
Det är fredagskväll, och det är bara jag och Grisen hemma.
Jag har på fotbollen på tv'. Grymt otippat, M kommer nog inte och tro mig.
2-2, och jag är så trött så ögonen är torra. Kryper nog ner bredvid Lillgrisen istället.
Natti Natti!
onsdag 13 juni 2012
Drömmar
Har haft urjobbiga drömmar den senaste tiden.
Förra veckan drömde jag att Katten var full, riktigt full.
Och denna drömde jag att Räkan precis hade fött barn.
Alltså förstå ångesten, för dom var inte äldre i drömmen utan nästan 11 år.
De andra gångerna så har jag drömt mer om misshandel, krig, att jag blir jagad, skadad.
Mer sådant tack, mindre om barnen!
Förra veckan drömde jag att Katten var full, riktigt full.
Och denna drömde jag att Räkan precis hade fött barn.
Alltså förstå ångesten, för dom var inte äldre i drömmen utan nästan 11 år.
De andra gångerna så har jag drömt mer om misshandel, krig, att jag blir jagad, skadad.
Mer sådant tack, mindre om barnen!
Sommaravslutningar
Igår var jag, Katten och Räkan på Lillgrisens sommaravslutning på förskolan.
Dom tågade ut på gården sjungandes, Lillgrisen hade nappen i.
Men sedan åkte den ut och det vrålades "på min tunga en mygga satt, och solen lyste så sommarglatt".
Papperskransen hasade ner över ögonen och man såg hur spännande hon tyckte det var med publiken, och hon applåderade sig själv ordentligt.
Sedan var det fika på filten, solen sken faktiskt och det var riktigt behagligt. Precis som det ska vara.
Imorgon så är det äntligen Katten och Räkans tur. Dom är verkligen värda sitt sommarlov, speciellt Katten som kämpat på med sin läsning och skrivning. Nu är det lov! Och nu får vi vardagsträna, vilket är roligare och lite mer lustfyllt!
Dom tågade ut på gården sjungandes, Lillgrisen hade nappen i.
Men sedan åkte den ut och det vrålades "på min tunga en mygga satt, och solen lyste så sommarglatt".
Papperskransen hasade ner över ögonen och man såg hur spännande hon tyckte det var med publiken, och hon applåderade sig själv ordentligt.
Sedan var det fika på filten, solen sken faktiskt och det var riktigt behagligt. Precis som det ska vara.
Imorgon så är det äntligen Katten och Räkans tur. Dom är verkligen värda sitt sommarlov, speciellt Katten som kämpat på med sin läsning och skrivning. Nu är det lov! Och nu får vi vardagsträna, vilket är roligare och lite mer lustfyllt!
tisdag 5 juni 2012
MVC
Var på MVC-besök igår.
Vecka 33 (32+1)
Sf 32 cm
Vikt 8 kg upp totalt (mkt nöjd!)
Hb 104
Blodtryck 120/80 (woop woop!)
Urin +1 (som alltid)
Hjärtljud 130
Och bebisen låg med huvudet ned
Men jag är sjukt nervös.
När Lillgrisen föddes så var hon helt torr, hon hade inget fosterfett kvar.
Ja, det gör ont att föda barn, förjävla ont, men lägg då på att klämma ut en TORR bebis. Det gör så obeskrivligt ont att jag inte finner ord.
Och då har jag ändå fött tvillingar, med en timmas mellanrum, utan bedövning och när jag skulle få ut Räkan (tvilling 2) så hade jag inga krystvärkar plus att ömt ömt klipp som hängde och gjorde ont. Ja och tänk då att jag redan klämt ut en unge precis innan.
Det var INGENTING jämfört med att föda ett torrt barn...
Så jag ska få träffa en läkare i övermorgon och se om det finns någon som helst möjlighet att få bli igångsatt runt BF-datumet.
Jag är inte hoppfull, alls. Men jag ska iaf göra mitt bästa. Att vara på gränsen till hysteriskt rädd är inte min grej, och det är inte direkt något man bör bära med sig in på en förlossning, det kan liksom inte riktigt sluta väl...
Så fingers crossed för mig!
Vecka 33 (32+1)
Sf 32 cm
Vikt 8 kg upp totalt (mkt nöjd!)
Hb 104
Blodtryck 120/80 (woop woop!)
Urin +1 (som alltid)
Hjärtljud 130
Och bebisen låg med huvudet ned
Men jag är sjukt nervös.
När Lillgrisen föddes så var hon helt torr, hon hade inget fosterfett kvar.
Ja, det gör ont att föda barn, förjävla ont, men lägg då på att klämma ut en TORR bebis. Det gör så obeskrivligt ont att jag inte finner ord.
Och då har jag ändå fött tvillingar, med en timmas mellanrum, utan bedövning och när jag skulle få ut Räkan (tvilling 2) så hade jag inga krystvärkar plus att ömt ömt klipp som hängde och gjorde ont. Ja och tänk då att jag redan klämt ut en unge precis innan.
Det var INGENTING jämfört med att föda ett torrt barn...
Så jag ska få träffa en läkare i övermorgon och se om det finns någon som helst möjlighet att få bli igångsatt runt BF-datumet.
Jag är inte hoppfull, alls. Men jag ska iaf göra mitt bästa. Att vara på gränsen till hysteriskt rädd är inte min grej, och det är inte direkt något man bör bära med sig in på en förlossning, det kan liksom inte riktigt sluta väl...
Så fingers crossed för mig!
måndag 4 juni 2012
Studenten
Min systerdotter tog studenten i fredags.
Helt ofattbart, min lilla Lillis!
Hon är nu lika gammal nu som jag var när hon föddes, och som jag tog hand om den lilla!
Jag var dagmamma till henne under en period, tog henne till BVC, nattade henne minst 2-3 ggr i veckan.
Det sista behövdes ju inte, men jag ville och älskade det. Och det var nog rätt skönt för min syster och hennes man, då lilla damen var ett ytterst krångligt litet barn!
När hon var 2 år och hade haft en bra natt, så hade hon "bara" vaknat varannan timma t ex.
Men det är nog lite så att ju krångligare som små, desto "lugnare" som stora. För sicken tjej! Hon är helt fantastisk!
Och hon gjorde sin morfar otroligt stolt genom att vara den yngsta i segelflygklubbens historia att ta sitt flygcert (han själv var snabbast...). Och det hade nog hennes gammelfarfar också varit, han som var test/stridspilot under andra världskriget (det blev också hans öde).
Studenten..
Det är stort!
Fortsättningen
Jo det gick bra på Antenetalen.
Det gjordes alla möjliga undersökningar och togs en hel hög prover. Allt såg ganska bra ut.
Och med barnet och moderkakan var det kanon, skönt!
Det magonda försvann sedan 2 dagar senare, det som spekulerades var att det eventuellt kunde varit något med blindtarmen. Skönt att det inte verkade vara det!
Igår (eller idag, beroende på vilka kalendrar man följer) så gick jag in i vecka 33 (32+0) och jag märker ju att jag börjar må "sämre".
Som att vakna på morgonen och känna det som att man inte sovit en blund, trots att man sovit i 8 timmar relativt ostört. Mår illa så jag får springa till toaletten, men det kommer inget. Ont i huvudet, värk i ligament, svimningskänslor om jag råkar ligga på rygg osv.
Man kan väl säga att det "höggravida" börjar närma sig med stormsteg helt enkelt.
Och då finns väl inte jättemycket inspiration direkt.
Det gjordes alla möjliga undersökningar och togs en hel hög prover. Allt såg ganska bra ut.
Och med barnet och moderkakan var det kanon, skönt!
Det magonda försvann sedan 2 dagar senare, det som spekulerades var att det eventuellt kunde varit något med blindtarmen. Skönt att det inte verkade vara det!
Igår (eller idag, beroende på vilka kalendrar man följer) så gick jag in i vecka 33 (32+0) och jag märker ju att jag börjar må "sämre".
Som att vakna på morgonen och känna det som att man inte sovit en blund, trots att man sovit i 8 timmar relativt ostört. Mår illa så jag får springa till toaletten, men det kommer inget. Ont i huvudet, värk i ligament, svimningskänslor om jag råkar ligga på rygg osv.
Man kan väl säga att det "höggravida" börjar närma sig med stormsteg helt enkelt.
Och då finns väl inte jättemycket inspiration direkt.
måndag 21 maj 2012
Väntan
Sitter i väntrummet till antenetalen (stavade säkert fel där, skitskumt namn på en avdelning).
Har haft ont i magen i drygt två timmar nu och rekommendationen var att kolla upp det.
Här satt jag mycket när jag väntade tvillingarna, dom har bekvämare stolar nu (plus på det). Men jag lär få sitta här ett bra tag gissar jag.
Hade jag inte haft ont så hade det varit riktigt skönt!
Konsert
På onsdag så skall Katten och Räkan till en annan stad och ha en konsert, så igår så övade dem lite.
Och vilken syn!
Räkan måste sitta på en kudde för att nå att blåsa ordentligt i bastuban.
Så spelade dom då Blinka Lilla Stjärna, och Lillgrisen satt tillbakalutad i soffan och mimade med i texten.
Jag menar, hur mycket bättre än så kan det bli?
För övrigt var det en sådan där dag igår, en sådan då alla syskon höll sams och alla var glada och kramiga. Det gäller att ta tillvara på sådana dagar!
Och vilken syn!
Räkan måste sitta på en kudde för att nå att blåsa ordentligt i bastuban.
Så spelade dom då Blinka Lilla Stjärna, och Lillgrisen satt tillbakalutad i soffan och mimade med i texten.
Jag menar, hur mycket bättre än så kan det bli?
För övrigt var det en sådan där dag igår, en sådan då alla syskon höll sams och alla var glada och kramiga. Det gäller att ta tillvara på sådana dagar!
Lycklig
Alltså, ibland är livet bara så otroligt härligt!
Som igår, vi hade kalas. Och då hade vi årets hittills vackraste och varmaste dag, drygt 23 grader.
Så vi satt ute på altanen och njöt allihopa.
Barnen lekte i trädgården, spelade fotboll, hoppade studsmatta.
Vi vuxna satt och tjôtade, och ibland blev det liksom bara tyst, just för att bara njuta.
På kvällen sedan så lade jag mig i hammocken och läste en tidning. Alltså, kan det bli bättre än så?
Äntligen!
Och förresten, mitt blodtryck vid senaste MVC-besöket var det bästa på nästan 20 år. Jag hade 120/70, helt fantastiskt!
Men visst, sedan vaknade vi mitt i natten av att Grisen kissat ner våran säng, och det tog någon timma innan jag kunde somna om. Men SOMMAR, det gör mig så himla glad.
Och fina presenter fick jag med, så jag är så otroligt nöjd! Plus att vi gjorde ett otroligt städrace i helgen, så vi har rent och snyggt hemma. Nu gäller det ju bara att försöka hålla det dära. Det är vi inte så bra på...
Som igår, vi hade kalas. Och då hade vi årets hittills vackraste och varmaste dag, drygt 23 grader.
Så vi satt ute på altanen och njöt allihopa.
Barnen lekte i trädgården, spelade fotboll, hoppade studsmatta.
Vi vuxna satt och tjôtade, och ibland blev det liksom bara tyst, just för att bara njuta.
På kvällen sedan så lade jag mig i hammocken och läste en tidning. Alltså, kan det bli bättre än så?
Äntligen!
Och förresten, mitt blodtryck vid senaste MVC-besöket var det bästa på nästan 20 år. Jag hade 120/70, helt fantastiskt!
Men visst, sedan vaknade vi mitt i natten av att Grisen kissat ner våran säng, och det tog någon timma innan jag kunde somna om. Men SOMMAR, det gör mig så himla glad.
Och fina presenter fick jag med, så jag är så otroligt nöjd! Plus att vi gjorde ett otroligt städrace i helgen, så vi har rent och snyggt hemma. Nu gäller det ju bara att försöka hålla det dära. Det är vi inte så bra på...
söndag 20 maj 2012
Bebisspekulationer
De flesta i omgivningen tror att bebisen jag har i magen är en tjej.
Och även om jag inte har någon som helst "känsla" för vilken sort det är, så skulle jag nog gissa på tjej med.
Lillgrisen är övertygad om att det är en lillasyster!
Hon har förresten själv en ekorre i magen säger hon.
Låter lite mysigt på något sätt.
Och även om jag inte har någon som helst "känsla" för vilken sort det är, så skulle jag nog gissa på tjej med.
Lillgrisen är övertygad om att det är en lillasyster!
Hon har förresten själv en ekorre i magen säger hon.
Låter lite mysigt på något sätt.
Fullt upp!
Klockan är 8 denna söndag, och kladdkaka nummer två är på väg in i ugnen. Idag blir det kalas!
För mig och svärfar, bara de närmsta sörjande kommer, vilket betyder att vi blir 18 personer... Stora familjer och många släktingar, och väldigt väldigt härliga att umgås med. Så det ska bli riktigt roligt!
Och så kommer Räkan och Katten hem från sin pappa. Och denna veckan så betyder det verkligen fullt ös!
Dom ska Praoa (Katten på mitt jobb, och Räkan på sin mosters), det är Vårfest på skolan, och jag ska stå i någon Loppis. Och det är match, plus träningar. Dom (Katten och Räkan) ska på "musikturné" (dom spelar ju bastuba och saxofon i skolorkestern). Och Katten skall vara med i kommunens musiktävling, där hon är finalist.
PLUS att dom skall på litet läger med skolan.
Ja och så fyller jag år då. Denna veckan kommer att gå lite i ett kan man säga. Men det är mycket roliga saker, och saker har ju just en tendens att hopa sig i slutet av terminen.
Inatt vaknade jag av att Lillgrisen vrålade MAMMA, MAMMA!!! Jag ramlade nästan ur sängen och tände lampan. Det första hon säger "Vad var det för nått?!" Hon måste ju ha drömt något läskigt antar jag. Men det tog en liten stund för hjärtat att lugna ner sig...
För mig och svärfar, bara de närmsta sörjande kommer, vilket betyder att vi blir 18 personer... Stora familjer och många släktingar, och väldigt väldigt härliga att umgås med. Så det ska bli riktigt roligt!
Och så kommer Räkan och Katten hem från sin pappa. Och denna veckan så betyder det verkligen fullt ös!
Dom ska Praoa (Katten på mitt jobb, och Räkan på sin mosters), det är Vårfest på skolan, och jag ska stå i någon Loppis. Och det är match, plus träningar. Dom (Katten och Räkan) ska på "musikturné" (dom spelar ju bastuba och saxofon i skolorkestern). Och Katten skall vara med i kommunens musiktävling, där hon är finalist.
PLUS att dom skall på litet läger med skolan.
Ja och så fyller jag år då. Denna veckan kommer att gå lite i ett kan man säga. Men det är mycket roliga saker, och saker har ju just en tendens att hopa sig i slutet av terminen.
Inatt vaknade jag av att Lillgrisen vrålade MAMMA, MAMMA!!! Jag ramlade nästan ur sängen och tände lampan. Det första hon säger "Vad var det för nått?!" Hon måste ju ha drömt något läskigt antar jag. Men det tog en liten stund för hjärtat att lugna ner sig...
lördag 19 maj 2012
En av alla saker jag avskyr med att vara gravid
Som nu, Räkan råkar bli fäld på plan, hon gör en praktvurpa, men 'snyggt'.
Jag börjar smyglipa...
onsdag 16 maj 2012
Halvdag och regnkläder
Idag har vi halvdag, eller ja, knappt det!
Och jag jobbar hemifrån, det kan inte bli så mycket bättre!
För sedan i eftermiddag så har jag tid hos barnmorskan och då ska Lillgrisen få följa med, det tycker hon säkert är spännande. Hon gillar att sätta plåster och så, för stucken lär jag ju bli.
Vi får väl se om hon tycker att dopplern är för högljudd.
I fredags när jag hämtade henne på dagis så fick jag för mig att kolla hennes regnkläder. Det visade sig att dom var i storlek 86, hon har för tillfället storlek 98. Ops...
Så det var ju bara att packa sig iväg och köpa nytt. Hon valde en snygg turkos regnjacka med stjärnor på.
Idag så spatserade hon iväg med pappa med sin nya regnjacka, och sina ursnygga silvriga hunterstövlar (som jag vann inne hos Bambi förra sommaren) som hon precis växt i.
M ringde och rapporterade efter han lämnat på dagis, att den här mamman jag skrev om tog på sig tossor idag! Och hennes son var GRYMT impad av Grisens stövlar, vilket jag förstår. Kolla själv!
Och jag jobbar hemifrån, det kan inte bli så mycket bättre!
För sedan i eftermiddag så har jag tid hos barnmorskan och då ska Lillgrisen få följa med, det tycker hon säkert är spännande. Hon gillar att sätta plåster och så, för stucken lär jag ju bli.
Vi får väl se om hon tycker att dopplern är för högljudd.
I fredags när jag hämtade henne på dagis så fick jag för mig att kolla hennes regnkläder. Det visade sig att dom var i storlek 86, hon har för tillfället storlek 98. Ops...
Så det var ju bara att packa sig iväg och köpa nytt. Hon valde en snygg turkos regnjacka med stjärnor på.
Idag så spatserade hon iväg med pappa med sin nya regnjacka, och sina ursnygga silvriga hunterstövlar (som jag vann inne hos Bambi förra sommaren) som hon precis växt i.
M ringde och rapporterade efter han lämnat på dagis, att den här mamman jag skrev om tog på sig tossor idag! Och hennes son var GRYMT impad av Grisens stövlar, vilket jag förstår. Kolla själv!
tisdag 15 maj 2012
Amma länge, eller inte, ett icke problem
Nu är amningen uppe på tapeten igen. En mamma poserade med sin 3-åriga son, ammandes.
Och hon blir bland annat mordhotad för det. Mordhotad people! För något som är deras business.
Tycker att det är ett sådant "icke-problem" för vem 17 har med att göra hur länge man ammar? Det är upp till varje kvinna att bestämma.
Eller ja, barnen har ju också en hel del att säga till om där, tror folk på fullaste allvar att de som ammar 3-åringar tvingar dem?
Sedan har ju alla rätt till en åsikt, givetvis, men att smutskasta och mordhota? Inte okej!
Med mina tvillingar så ammade jag i 3 månader, den ena kräktest upp nästan all bröstmjölk, och fick behålla mer när hon åt ersättning. Så då blev det så. Kändes fel (för mig, då) att bara amma den ena.
Med Lillgrisen så blev det väl 7 månader lite drygt.
Det är ju grymt praktiskt att amma, du behöver inte komma ihåg att ha med dig rena flaskor, pulver, vatten. Du har allt med dig på studs. Så otroligt bra!
Och hon blir bland annat mordhotad för det. Mordhotad people! För något som är deras business.
Tycker att det är ett sådant "icke-problem" för vem 17 har med att göra hur länge man ammar? Det är upp till varje kvinna att bestämma.
Eller ja, barnen har ju också en hel del att säga till om där, tror folk på fullaste allvar att de som ammar 3-åringar tvingar dem?
Sedan har ju alla rätt till en åsikt, givetvis, men att smutskasta och mordhota? Inte okej!
Med mina tvillingar så ammade jag i 3 månader, den ena kräktest upp nästan all bröstmjölk, och fick behålla mer när hon åt ersättning. Så då blev det så. Kändes fel (för mig, då) att bara amma den ena.
Med Lillgrisen så blev det väl 7 månader lite drygt.
Det är ju grymt praktiskt att amma, du behöver inte komma ihåg att ha med dig rena flaskor, pulver, vatten. Du har allt med dig på studs. Så otroligt bra!
Prickkoll; UA
Prickkollen gick utmärkt.
En "expert" fick komma in och kolla tre stycken, dessa godkändes, och jag (och prickarna) fick åka därifrån.
Skönt!
Fast en sådan där koll borde man nästan ha var 5-år eller så...
En "expert" fick komma in och kolla tre stycken, dessa godkändes, och jag (och prickarna) fick åka därifrån.
Skönt!
Fast en sådan där koll borde man nästan ha var 5-år eller så...
fredag 11 maj 2012
Prickkoll
På måndag så ska jag till Sahlgrenska för att kontrollera mina prickar.
Speciellt en prick då. En sådan där som gör mig lite nervös och ger mig lite dåligt samvete...
Just för att den dök upp efter LillGrisen föddes och satt liksom (en bit av den) på vårtgården, och växte fort och blev ganska stor (allt är ju relativt, men ändå).
Tänkte ju givetvis då att jag ska kolla upp den. Och sedan då, 2 ½ år senare, så gör jag det äntligen...
VC var osäkra, men tror att det är en sk "mjällvårta" (otroligt sexigt namn!) men för säkerhetsskull skickades då remiss till prickmottagningen. Fördelen med det är att dom kontrollerar prickar över hela min kropp.
Jag är en prickig tjej. Så det känns bra att få det gjort. Lite som en hudservice.
Men nu börjar jag givetvis bli lite lite nervös, men det är väl fullt naturligt. Hoppas att det är en trevlig prick (den och alla andra).
Speciellt en prick då. En sådan där som gör mig lite nervös och ger mig lite dåligt samvete...
Just för att den dök upp efter LillGrisen föddes och satt liksom (en bit av den) på vårtgården, och växte fort och blev ganska stor (allt är ju relativt, men ändå).
Tänkte ju givetvis då att jag ska kolla upp den. Och sedan då, 2 ½ år senare, så gör jag det äntligen...
VC var osäkra, men tror att det är en sk "mjällvårta" (otroligt sexigt namn!) men för säkerhetsskull skickades då remiss till prickmottagningen. Fördelen med det är att dom kontrollerar prickar över hela min kropp.
Jag är en prickig tjej. Så det känns bra att få det gjort. Lite som en hudservice.
Men nu börjar jag givetvis bli lite lite nervös, men det är väl fullt naturligt. Hoppas att det är en trevlig prick (den och alla andra).
Komsi komsi vår och sommar!
Ja, nu har det ju blivit lite varmare, äntligen.
Men lite till tack, och aningens mindre regn och storm...
För jag håller på att växa ur mina kläder, och jag har ingen lust att köpa nya brallor direk, eller en nya jacka. Det ska ju vara sommar snart!
Då kan man ju typ, nästan, gå naken! Om jag längtar dit?
OM!
By the way, jag har 32 arbetsdagar (max) kvar tills jag går på min ledighet!
Men lite till tack, och aningens mindre regn och storm...
För jag håller på att växa ur mina kläder, och jag har ingen lust att köpa nya brallor direk, eller en nya jacka. Det ska ju vara sommar snart!
Då kan man ju typ, nästan, gå naken! Om jag längtar dit?
OM!
By the way, jag har 32 arbetsdagar (max) kvar tills jag går på min ledighet!
Ur barnmun
Igår när jag och LillGrisen satt i soffan så såg jag att hon hade något ludd i örat, så jag försökte lite kvickt pilla ur det, varpå hon utbrister barskt:
ICKE PILLE!
Blev så full i skratt, för det är så hennes farfar brukar säga till henne när hon är lite för klåfingrig.
Och imorse när hon skulle gå upp och väcka sina syskon så vände hon sig om till mig och sa:
Jag kommer snart tillbaka, kära du.
Ett annat uttryck hon har för sig är även:
Åh, kära nå'n!
ICKE PILLE!
Blev så full i skratt, för det är så hennes farfar brukar säga till henne när hon är lite för klåfingrig.
Och imorse när hon skulle gå upp och väcka sina syskon så vände hon sig om till mig och sa:
Jag kommer snart tillbaka, kära du.
Ett annat uttryck hon har för sig är även:
Åh, kära nå'n!
Frisk igen!
Nu är Lillgrisen frisk igen!
Och hon dansade, om än lite blygt, in på förskolan idag. Två av hennes kompisar kom framspringande och kramade henne, och hon klappade dem på kinden. Så otroligt gulligt att dom har saknat varandra så!
Hon har varit hemma över en vecka denna gången. Det har inte varit en bra vår, sjukdomsmässigt, för henne direkt.
Jag var hemma med henne fredag, måndag och tisdag (för M lär upp en ny kille på jobbet). Sedan var hon hos mormor och morfar på onsdag och farmor igår torsdag. Först segdragen ögoninflammation, sedan feber och till sist flammiga prickar över rygg och mage.
Och igår fick jag även ett samtal från Räkan precis när jag kommit till jobbet, hon hade så ont i magen så att hon grät (hon har fått en ny medicin). Jag fick nästan panik, för det tar ju minst 30 minuter för mig att komma hem.
Men då ringde jag världens bästa föräldrar, så min pappa åkte och hämtade Räkan. Och hennes mormor hade bäddat iordning för henne och värmt en vetepåse att ha på magen. Så hon blev precis så där bortskämd som man ska bli när man blir dålig.
Sedan på eftermiddagen så hade det onda släppt, så både hon och Katten åkte på fotbollsträningen, i ÖSREGN. Dom hade jätteroligt.
Vi är så otroligt lyckligt lottade som har så bra föräldrar, jag och M. Dom ställer alltid upp, och dom älskar att vara med sina barnbarn.
Och inte bara det, nästa fredag när jag jobbar sent, då blir Lillgrisen hämtad av sin moster. Hon kommer att bli helt överlycklig.
Man säger ju att släkten är värst, och det kan den vara (delar av den). Men när släkten är bra, så är den fanimig bäst!
Och hon dansade, om än lite blygt, in på förskolan idag. Två av hennes kompisar kom framspringande och kramade henne, och hon klappade dem på kinden. Så otroligt gulligt att dom har saknat varandra så!
Hon har varit hemma över en vecka denna gången. Det har inte varit en bra vår, sjukdomsmässigt, för henne direkt.
Jag var hemma med henne fredag, måndag och tisdag (för M lär upp en ny kille på jobbet). Sedan var hon hos mormor och morfar på onsdag och farmor igår torsdag. Först segdragen ögoninflammation, sedan feber och till sist flammiga prickar över rygg och mage.
Och igår fick jag även ett samtal från Räkan precis när jag kommit till jobbet, hon hade så ont i magen så att hon grät (hon har fått en ny medicin). Jag fick nästan panik, för det tar ju minst 30 minuter för mig att komma hem.
Men då ringde jag världens bästa föräldrar, så min pappa åkte och hämtade Räkan. Och hennes mormor hade bäddat iordning för henne och värmt en vetepåse att ha på magen. Så hon blev precis så där bortskämd som man ska bli när man blir dålig.
Sedan på eftermiddagen så hade det onda släppt, så både hon och Katten åkte på fotbollsträningen, i ÖSREGN. Dom hade jätteroligt.
Vi är så otroligt lyckligt lottade som har så bra föräldrar, jag och M. Dom ställer alltid upp, och dom älskar att vara med sina barnbarn.
Och inte bara det, nästa fredag när jag jobbar sent, då blir Lillgrisen hämtad av sin moster. Hon kommer att bli helt överlycklig.
Man säger ju att släkten är värst, och det kan den vara (delar av den). Men när släkten är bra, så är den fanimig bäst!
Vardagsdrama
Ni vet när relativt små saker blir stora, bara för att man inte säger ifrån.
Man blir irriterad för att sedan låta det växa tills att man blir förbannad, och är man förbannad så är det inte direkt lysande att föra en diskussion.
Så vad gäller det då?
Jo, det är i hallen på förskolan. Där ska man ju antingen ta av sig skorna eller ta på sig sådana där blåa "tossor". Det säger ju sig självt egentligen.
Men då är det en mamma som ALDRIG gör detta. Varken när det är slask eller ösregn, och hon har alltid så himla bråttom.
Nu har jag inte stött på henne på ett bra tag, men M har, och han blir så irriterad så han kan inte säga något.
Och idag när jag lämnade Lillgrisen så spöregnade det och jag tänkte för mig själv att bara nu inte hon är där och har klafsat in. Men givetvis hade hon det.
Lite lustigt hur man kan bli så fruktansvärt irriterad för en sådan grej.
Men saken är ju den att barnen (och vuxna som tar av sig skorna) blir blöta om fötterna! Och är det något som denna förskolan har, så är det kalla golv, you do the math.
Jag kan inte fatta hur man kan vara så egoistisk (dum?) att man på daglig basis stressar som en galning för att lämna sitt barn (åk hemifrån 3 minuter tidigare, hur kan man vara sen VARJE morgon?) kliver över "Inga skor efter denna gräns" och bara låtsas som ingenting.
Men nu ÄNTLIGEN så gör jag det, andas djupt för att lugna ned mig och för att låta trevlig.
För jag tror verkligen inte på det där att skälla på någon första gången, hon kanske är såpass dum att hon inte fattar just detta. Vad vet jag! Ibland tänker man inte på saker.
Men i alla fall så sa jag lugnt och stilla att "Du måste ta av dig skorna, eller ta på dig tossor nästa gång, för barnen blir blöta om fötterna annars!".
Hon bara tittade rätt ner i golvet och "mmade".
Händer det igen blir jag dock arg.
Vardagsdrama på hög nivå!
Man blir irriterad för att sedan låta det växa tills att man blir förbannad, och är man förbannad så är det inte direkt lysande att föra en diskussion.
Så vad gäller det då?
Jo, det är i hallen på förskolan. Där ska man ju antingen ta av sig skorna eller ta på sig sådana där blåa "tossor". Det säger ju sig självt egentligen.
Men då är det en mamma som ALDRIG gör detta. Varken när det är slask eller ösregn, och hon har alltid så himla bråttom.
Nu har jag inte stött på henne på ett bra tag, men M har, och han blir så irriterad så han kan inte säga något.
Och idag när jag lämnade Lillgrisen så spöregnade det och jag tänkte för mig själv att bara nu inte hon är där och har klafsat in. Men givetvis hade hon det.
Lite lustigt hur man kan bli så fruktansvärt irriterad för en sådan grej.
Men saken är ju den att barnen (och vuxna som tar av sig skorna) blir blöta om fötterna! Och är det något som denna förskolan har, så är det kalla golv, you do the math.
Jag kan inte fatta hur man kan vara så egoistisk (dum?) att man på daglig basis stressar som en galning för att lämna sitt barn (åk hemifrån 3 minuter tidigare, hur kan man vara sen VARJE morgon?) kliver över "Inga skor efter denna gräns" och bara låtsas som ingenting.
Men nu ÄNTLIGEN så gör jag det, andas djupt för att lugna ned mig och för att låta trevlig.
För jag tror verkligen inte på det där att skälla på någon första gången, hon kanske är såpass dum att hon inte fattar just detta. Vad vet jag! Ibland tänker man inte på saker.
Men i alla fall så sa jag lugnt och stilla att "Du måste ta av dig skorna, eller ta på dig tossor nästa gång, för barnen blir blöta om fötterna annars!".
Hon bara tittade rätt ner i golvet och "mmade".
Händer det igen blir jag dock arg.
Vardagsdrama på hög nivå!
torsdag 10 maj 2012
26 år
Idag så skulle Karin fyllt 26 år.
26 år är vuxen.
26 år var jag när jag fick Katten och Räkan.
Jag var 11 år när Karin föddes, och jag älskade att ta hand om henne.
Den lilla goa ungen som jag älskade så.
Hon hade sin mamma och pappa virade hårt runt lillfingret, och vägrade göra som dom sa. Men när jag bad henne göra det (som dom precis sagt), så gjorde hon det, vad det än var.
Det var hon som fick mig att bada i Vänern, trots att det bara var 10 grader i vattnet. Så jag var lika virad jag.
I tidiga tonåren så började hon må dåligt, hon beskrev det själv som om hon hade en tiger inombords som slet i henne. Och i flera år kämpade hon, med kropp och själ. Och vilken stryk de tog, båda.
30 juli 2004 så satte hon själv punkt för sitt liv.
18 år gammal tvekade hon inte, hon satte punkt.
Jag glömmer aldrig samtalet, var jag var, vilken dag det var, vädret, inget.
Min faster behövde knappt säga något, jag förstod med en gång.
Nu har det gått nästan 8 år.
Och jag kan inte låta bli att undra hur hon skulle varit som vuxen.
26 år är vuxen.
26 år var jag när jag fick Katten och Räkan.
Jag var 11 år när Karin föddes, och jag älskade att ta hand om henne.
Den lilla goa ungen som jag älskade så.
Hon hade sin mamma och pappa virade hårt runt lillfingret, och vägrade göra som dom sa. Men när jag bad henne göra det (som dom precis sagt), så gjorde hon det, vad det än var.
Det var hon som fick mig att bada i Vänern, trots att det bara var 10 grader i vattnet. Så jag var lika virad jag.
I tidiga tonåren så började hon må dåligt, hon beskrev det själv som om hon hade en tiger inombords som slet i henne. Och i flera år kämpade hon, med kropp och själ. Och vilken stryk de tog, båda.
30 juli 2004 så satte hon själv punkt för sitt liv.
18 år gammal tvekade hon inte, hon satte punkt.
Jag glömmer aldrig samtalet, var jag var, vilken dag det var, vädret, inget.
Min faster behövde knappt säga något, jag förstod med en gång.
Nu har det gått nästan 8 år.
Och jag kan inte låta bli att undra hur hon skulle varit som vuxen.
onsdag 9 maj 2012
11 frågor, 11 svar
Katarina, Live
från radhuset, gav mig 11 frågor att svara på.
Vad smickrad jag blir, har läst alla "11 frågor" här runt på nätet, men att nu få "egna" frågor. Kul!
Det kluriga blir att skicka vidare, jag tror nog nämligen att du, Katarina, är min enda trogna läsare!
Vilket inte är illa pinkat!
Vad smickrad jag blir, har läst alla "11 frågor" här runt på nätet, men att nu få "egna" frågor. Kul!
Det kluriga blir att skicka vidare, jag tror nog nämligen att du, Katarina, är min enda trogna läsare!
Vilket inte är illa pinkat!
- Vilken är din favoritmöbel och varför?Måste ju tveklöst vara sängen, vi köpte sådana där riktigt fina sängar då jag haft väldigt mycket problem med ryggen. Och efter en månad (när jag sovit in mig) så är den så otroligt skön för hela kroppen. Love it!
- Din favoritstad i Sverige?Bortsett från Floda, så måste jag nog säga Halmstad. Känner mig alltid hemma när jag är där av någon underlig anledning, ändå är jag inte där speciellt ofta.
- Danskt wienerbröd eller kanelbulle?Är det riktiga hembakta (inte kondisbakta) kanelbullar, så väljer jag det. Annars wienerbröd.
- Vem är ditt frikort? ;)Haha, det är Måns Zelmerlöw. Och det är såpass förankrat (?!) så att när vi var i Allum (köpcentra) och han uppträdde, så tog M tag om mina axlar och ledde mig därifrån. Jag blev otroligt smickrad! Jag kunde väl mer eller mindre vara Måns mamma ;)
- Vilken talang önskar du att du hade?Åh, att kunna sjunga riktigt bra.
- Din käraste ägodel (ingen familjemedlem)?Hm... Jag kan faktiskt inte komma på någon. Jo, det är väl min mobil i så fall.
- Vilken är din paradrätt?Tzaziki är ju ingen rätt, men jag gör en GRYM sådan. Lergrytekyckling är det nog, tror jag.
- Godis - sött eller surt?Surt
- Det bästa jag har gjort i mitt liv (förutom ev. Barn).När jag, 13-14 år gammal, stoppade mobbing av en ny klasskamrat. Hoppas givetvis att jag gjort något bra sedan dess, men det är det som poppar upp.
- På morgonen – kaffe eller te?Dricker varken kaffe eller te.
- Vilken egenskap hos dig själv tycker du mest om?Det står mellan min kvicktänkthet eller min humor, kan inte riktigt bestämma mig där
Nu
ska vi se, nu ska man ju skicka vidare detta!
Men
du Katarina har
ju redan svarat på frågor, du får göra som du vill, men här
kommer dem.
Så
läser du frågorna här och har en blogg, SVARA!
Sojka?
- Vilken årstid föredrar du och varför?
- Vilken var din första egeninköpta musikskiva?
- Vad är du rädd för?
- Har du någon last? Vad?
- Bästa semestern?
- Ditt första minne?
- Vad föll du för hos din partner? (om du har någon)
- Bästa tv-serien, ever?
- Om du vore ett djur, vilket djur skulle du då vara?
- Om du skulle ge ditt tonårsjag ett gott råd, vad skulle du då ha sagt?
- Vad gör du om 10 år?
Stolt som en tupp!
Räkans (och Kattens) lärare ringde för en liten stund sedan.
Tydligen har klassen varit med i en musikfrågetävling (antar att det är här kommunen) som heter "Bästa fyran".
Och representant (och bästa resultat) för klassen är; Räkan!
Alltså, jag är så stolt så jag spricker!
Min lilla smarta Räka!
Tydligen har klassen varit med i en musikfrågetävling (antar att det är här kommunen) som heter "Bästa fyran".
Och representant (och bästa resultat) för klassen är; Räkan!
Alltså, jag är så stolt så jag spricker!
Min lilla smarta Räka!
måndag 7 maj 2012
Dataspel för småbarn
Häromdagen hittade jag äntligen dataspelet jag letat efter ett bra tag; Kalle Kunskaps Lekstugan!
Det är det bästa barndataspelet ever!
Räkan spelade det som en tok när hon var knappt 2 år gammal.
Och igår installerade jag spelet för Lillgrisen, och efter 5 minuter så kunde hon spela själv.
Fördelen är att det enda dom behöver kunna är att flytta markören, man behöver inte kunna klicka.
Suveränt!
Och älskar hon det? Det kan man lugnt säga att hon gör! Hon sitter och sjunger med, räknar och gud vet vad. Så ungen som inte kan lägga mer än 10 minuter i taget på tv'n, satt en halvtimma helt klistrad. Så mamma fick städat undan och till och med dammsugit lite granna. Perfekt!
Köpte detta på Rusta för 75 spänn (dom har halva priset på alla dataspel). Perfekt dataspel för barn från 1½ år och uppåt.
Jodå, jag vet att många är emot att barn sitter vid datorn. Men vid den åldern så finns det så otroligt många bra datorspel, som dom faktiskt lär sig något av. Ett alternativ till tv'n i alla fall.
Och datatekniker som jag är, why not liksom...
Det är det bästa barndataspelet ever!
Räkan spelade det som en tok när hon var knappt 2 år gammal.
Och igår installerade jag spelet för Lillgrisen, och efter 5 minuter så kunde hon spela själv.
Fördelen är att det enda dom behöver kunna är att flytta markören, man behöver inte kunna klicka.
Suveränt!
Och älskar hon det? Det kan man lugnt säga att hon gör! Hon sitter och sjunger med, räknar och gud vet vad. Så ungen som inte kan lägga mer än 10 minuter i taget på tv'n, satt en halvtimma helt klistrad. Så mamma fick städat undan och till och med dammsugit lite granna. Perfekt!
Köpte detta på Rusta för 75 spänn (dom har halva priset på alla dataspel). Perfekt dataspel för barn från 1½ år och uppåt.
Jodå, jag vet att många är emot att barn sitter vid datorn. Men vid den åldern så finns det så otroligt många bra datorspel, som dom faktiskt lär sig något av. Ett alternativ till tv'n i alla fall.
Och datatekniker som jag är, why not liksom...
söndag 6 maj 2012
Tacksamhet
Sojka skriver varje söndag en lista över saker hon är tacksam över, för att få en trevlig start på veckan.
Denna veckan känner jag att jag vill hoppa på det tåget.
Jag är otroligt tacksam över min lilla familj, och över att vi alla är hyfsat "friska" (måste ändå sättas inom situationstecken, vissa sjukdomar har vi allt).
Jag är också otroligt tacksam för min stora familj, dvs mina föräldrar, mina svärföräldrar, syster med familj. Man kan alltid räkna med dem.
Jag är tacksam över att jag har fått tre välskapta barn, och jag hoppas att den lyckan håller i sig till barn nummer fyra.
Och till sist är jag tacksam för att det är vår, och att vi har sommaren framför oss.
Egentligen saker som jag tar för givet, men så otroligt viktiga!
Denna veckan känner jag att jag vill hoppa på det tåget.
Jag är otroligt tacksam över min lilla familj, och över att vi alla är hyfsat "friska" (måste ändå sättas inom situationstecken, vissa sjukdomar har vi allt).
Jag är också otroligt tacksam för min stora familj, dvs mina föräldrar, mina svärföräldrar, syster med familj. Man kan alltid räkna med dem.
Jag är tacksam över att jag har fått tre välskapta barn, och jag hoppas att den lyckan håller i sig till barn nummer fyra.
Och till sist är jag tacksam för att det är vår, och att vi har sommaren framför oss.
Egentligen saker som jag tar för givet, men så otroligt viktiga!
Vilken natt!
Helt plötsligt så hade Lillgrisen 39.6. Hon har varit sjuk många gånger denna våren, stackarna.
Men i natt yrade hon. Det var lite otäckt. Helt plötsligt, mitt i natten, så började hon prata om fjärilar. Och sedan var hon helt säker på att det var myror i sängen=panik.
Hon somnade om efter någon timma, och verkar bättre nu på morgonen. Men fy för feberyra!
Men i natt yrade hon. Det var lite otäckt. Helt plötsligt, mitt i natten, så började hon prata om fjärilar. Och sedan var hon helt säker på att det var myror i sängen=panik.
Hon somnade om efter någon timma, och verkar bättre nu på morgonen. Men fy för feberyra!
fredag 4 maj 2012
Fredag igen
Grisens öga var lite kladdigt i morse, men jag tänkte att det var nog bara "vanlig sömn".
Men när jag skulle plocka ur henne ur bilen vid dagis så hade ögat runnit och varat sig igen.
Så det var bara till att åka hem igen.
Fast det det finns fördelar med ögoninflammation, dvs man kan åka och handla och så i alla fall. Himla skönt att få handlat all mat i lugn och ro, samt med urtrevligt sällskap.
Sedan har dagen flutit på rätt bra, när Grisen sov så slumrade jag en stund och sedan tittade jag på ett avsnitt Greys och Private Practice. Mycket bra!
Sedan var vi på promenad med hunden. Tittade på kottar, stubbar och träd och så där.
När vi kom in så målade vi (eller hon) med vattenfärger, vilket hon älskar.
Efter det så ville hon titta på Drömmarnas trädgård... "Kom å sitt på jumpan mamma!", så då passade jag på att Wordfeuda och Drawa ikapp mig, sittandes i soffan.
Mycket härlig fredag måste jag säga! Snart kommer M hem, och då ska vi grilla lite. Sedan blir det säkert lite studsmatta och ett bad för den lilla. Och sedan ska vi börja och se på säsong två av "The Killing".
Very good fredag indeed!
Men när jag skulle plocka ur henne ur bilen vid dagis så hade ögat runnit och varat sig igen.
Så det var bara till att åka hem igen.
Fast det det finns fördelar med ögoninflammation, dvs man kan åka och handla och så i alla fall. Himla skönt att få handlat all mat i lugn och ro, samt med urtrevligt sällskap.
Sedan har dagen flutit på rätt bra, när Grisen sov så slumrade jag en stund och sedan tittade jag på ett avsnitt Greys och Private Practice. Mycket bra!
Sedan var vi på promenad med hunden. Tittade på kottar, stubbar och träd och så där.
När vi kom in så målade vi (eller hon) med vattenfärger, vilket hon älskar.
Efter det så ville hon titta på Drömmarnas trädgård... "Kom å sitt på jumpan mamma!", så då passade jag på att Wordfeuda och Drawa ikapp mig, sittandes i soffan.
Mycket härlig fredag måste jag säga! Snart kommer M hem, och då ska vi grilla lite. Sedan blir det säkert lite studsmatta och ett bad för den lilla. Och sedan ska vi börja och se på säsong två av "The Killing".
Very good fredag indeed!
onsdag 2 maj 2012
söndag 29 april 2012
The Avengers
Filmen var mycket bra!
Men jag tror att min hemska huvudvärk uppkom genom att vi såg den i 3D.
Så nu måste tant sova...
5 år
Igår kom vi på, jag och M, att vi faktiskt firade 5-år tillsammans.
5 år är både mycket och lite, för oj vad vi har hunnit med på de fem åren. Bland annat 5 graviditeter (om än inte fullgångna då).
Idag ska vi fira genom att gå på bio och se "The Avengers", som vi både ser fram emot, väldigt mycket!
Solen verkar skina idag och idag så åker studsmattan fram. Äntligen, som Katten säger. Vi har dragit lite på det, först och främst är det ju en del jobb med det, men sedan så har ju inte vädret direkt varit lockande, kallt, blåsigt och regnigt. Men nu jäklars ska det bli av, Katten var tveksam när jag igår sa att imorgon, då kommer den fram. Så jag lade till att: Kommer den inte upp imorgon så är jag skyldig dig 1000 kr, då såg hon väldans nöjd ut.
5 år är både mycket och lite, för oj vad vi har hunnit med på de fem åren. Bland annat 5 graviditeter (om än inte fullgångna då).
Idag ska vi fira genom att gå på bio och se "The Avengers", som vi både ser fram emot, väldigt mycket!
Solen verkar skina idag och idag så åker studsmattan fram. Äntligen, som Katten säger. Vi har dragit lite på det, först och främst är det ju en del jobb med det, men sedan så har ju inte vädret direkt varit lockande, kallt, blåsigt och regnigt. Men nu jäklars ska det bli av, Katten var tveksam när jag igår sa att imorgon, då kommer den fram. Så jag lade till att: Kommer den inte upp imorgon så är jag skyldig dig 1000 kr, då såg hon väldans nöjd ut.
lördag 28 april 2012
Att förvåna sig själv
Katten och Räkan sprang då idag 3,3 kilometer.
Vädret var perfekt, typ 10 grader och sol.
Vi stod vid mållinjen och väntade och efter lite drygt 17 minuter så dyker Räkan upp.
Jag tänker innan att jag ska ropa "Heja Räkan!!!". Och försöker göra detta. Men det går inte.
Varför?
Jo, jag börjar böla. På riktigt, så att jag inte kan ropa. Jag blir så överväldigat stolt att jag inte kan.
Så där står jag, med tårarna rinnande längs kinderna och M småskrattar lite åt mig och säger "Men gumman!".
Hinner samla mig såpass att jag i alla fall kan ropa "Heja Katten!!!" när hon seglar förbi en dryg minut senare.
Det finns inga som kan väcka känslor hos en, som ens barn!
Vädret var perfekt, typ 10 grader och sol.
Vi stod vid mållinjen och väntade och efter lite drygt 17 minuter så dyker Räkan upp.
Jag tänker innan att jag ska ropa "Heja Räkan!!!". Och försöker göra detta. Men det går inte.
Varför?
Jo, jag börjar böla. På riktigt, så att jag inte kan ropa. Jag blir så överväldigat stolt att jag inte kan.
Så där står jag, med tårarna rinnande längs kinderna och M småskrattar lite åt mig och säger "Men gumman!".
Hinner samla mig såpass att jag i alla fall kan ropa "Heja Katten!!!" när hon seglar förbi en dryg minut senare.
Det finns inga som kan väcka känslor hos en, som ens barn!
fredag 27 april 2012
En fredag i solens tecken
Så var det då fredag igen, och M är hemma och vabbar med Lillgrisen som blivit förkyld.
Vaknade mitt i natten av att hon frös som en galning, skakade okontrollerat och var iskall och gåshud över hela kroppen. Hon som aldrig annars fryser.
Men nu på morgonen var det ganska bra, lite feber, lite hosta och snorig. Så det blir en skön fredag där.
Katten och Räkan vaknade pigga och på gott humör, åt ordentlig frukost och mådde bra. Det har varit en vecka av oro och magont för dem båda, men nu verkar vi fått lite rätsida på det hela. Skönt!
Var även på utvecklingssamtal i skolan igår och det var bara positivt. Så till och med Katten var nöjd!
Sedan hade de sin fotbollsträning och då skulle dom springa för att träna inför stadsloppet imorgon, och det hade gått jättebra, så dom är grymt taggade. Imorgon skall dom alltså springa 3,3 km, det ska bli roligt! (Speciellt eftersom jag slipper att springa).
Och efter jobbet ska jag fiska upp Räkan för att åka och hämta ut hennes nya glasögon. Hennes första "vuxenpar". Och det första paret som hon faktiskt, i alla fall på ena ögat, ser 1.0 med. Ska bli spännande att se om hon märker någon skillnad. Innan har hon alltid, som bäst, sett 0.7 på tavlorna hos optikern (till 7'de raden), men nu alltså alla rader (med ena ögat).
Och om jag har tur idag så dyker det upp ett litet paket på posten med en sådan här till mig:
En Samsung Galaxy S2. Nu slipper jag min HTC Desire som jag dragits med i 2 år. Underbart. Så jag håller tummarna, måtte posten leverera...
Och nästa vecka så är det kort vecka. Halvdag på måndag, ledig på tisdag, och varmt ska det bli. Kan man bli annat än glad?
Vaknade mitt i natten av att hon frös som en galning, skakade okontrollerat och var iskall och gåshud över hela kroppen. Hon som aldrig annars fryser.
Men nu på morgonen var det ganska bra, lite feber, lite hosta och snorig. Så det blir en skön fredag där.
Katten och Räkan vaknade pigga och på gott humör, åt ordentlig frukost och mådde bra. Det har varit en vecka av oro och magont för dem båda, men nu verkar vi fått lite rätsida på det hela. Skönt!
Var även på utvecklingssamtal i skolan igår och det var bara positivt. Så till och med Katten var nöjd!
Sedan hade de sin fotbollsträning och då skulle dom springa för att träna inför stadsloppet imorgon, och det hade gått jättebra, så dom är grymt taggade. Imorgon skall dom alltså springa 3,3 km, det ska bli roligt! (Speciellt eftersom jag slipper att springa).
Och efter jobbet ska jag fiska upp Räkan för att åka och hämta ut hennes nya glasögon. Hennes första "vuxenpar". Och det första paret som hon faktiskt, i alla fall på ena ögat, ser 1.0 med. Ska bli spännande att se om hon märker någon skillnad. Innan har hon alltid, som bäst, sett 0.7 på tavlorna hos optikern (till 7'de raden), men nu alltså alla rader (med ena ögat).
Och om jag har tur idag så dyker det upp ett litet paket på posten med en sådan här till mig:
Och nästa vecka så är det kort vecka. Halvdag på måndag, ledig på tisdag, och varmt ska det bli. Kan man bli annat än glad?
torsdag 26 april 2012
Katchiiiiing!
Igår kom utbetalningen från Försäkringskassan.
De utbetalningar som jag skulle ha fått för nästan exakt 3 år sedan.
Tror ni att jag fick någon ränta på pengarna?
Men detta betyder alltså att dom ger sig, jag fick rätt. Helt rätt.
MOT FÖRSÄKRINGSKASSAN!
Nog för att jag visste själv hela tiden att jag hade rätt (och främst att mina läkare hade rätt), men att ha det svart på vitt. Och att höra ett "KATCHING" på sitt konto.
Pengar som vi då fick ta av sparpengarna . Så ny fyllde vi det lilla hålet, precis lagom till föräldraledigheten.
De utbetalningar som jag skulle ha fått för nästan exakt 3 år sedan.
Tror ni att jag fick någon ränta på pengarna?
Men detta betyder alltså att dom ger sig, jag fick rätt. Helt rätt.
MOT FÖRSÄKRINGSKASSAN!
Nog för att jag visste själv hela tiden att jag hade rätt (och främst att mina läkare hade rätt), men att ha det svart på vitt. Och att höra ett "KATCHING" på sitt konto.
Pengar som vi då fick ta av sparpengarna . Så ny fyllde vi det lilla hålet, precis lagom till föräldraledigheten.
Liseberg
Vi var alltså på Liseberg i förrgår, och det var helt underbart!
Inga människor nästan, allt (utom spel så klart) var gratis. Ungarna var i himmelriket!
Det är alltså Lillgrisens farbror som jobbar på Liseberg, och som är så snäll att han (och hans familj) bjuder med oss.
Lillgrisen var i extas. Hon kunde inte äta, inte vila, bara åka!
Och stackarn var så uppspelt så när vi spelade på leksakshjulet, så stod hon och småhoppade lite samtidigt som hon höll i bordskanten.
Pang! sa det, så hade hon spräckt sin läpp och blodet flödade.
Samtidigtså vann hon.
Så mellan blodet och tårarna så valde hon ut hockeyklubbor med puck.
Sedan så var det ganska bra igen.
Katten och Räkan kunde ju springa runt själva och åka. Men stora favoriten för dem är Jukebox, vet inte ens hur många gånger dom åkte den. Den var nyrenoverad för i år med.
Vädret var kanon, maten var jättegod (av någon anledning så ÄLSKAR lillgrisen Järnvägsrestaurangens spagetti med köttfärssås, hon som är grymt petig med maten), och sällskapet bäst.
Vi hoppas att vi får följa med nästa år med!
Inga människor nästan, allt (utom spel så klart) var gratis. Ungarna var i himmelriket!
Det är alltså Lillgrisens farbror som jobbar på Liseberg, och som är så snäll att han (och hans familj) bjuder med oss.
Lillgrisen var i extas. Hon kunde inte äta, inte vila, bara åka!
Och stackarn var så uppspelt så när vi spelade på leksakshjulet, så stod hon och småhoppade lite samtidigt som hon höll i bordskanten.
Pang! sa det, så hade hon spräckt sin läpp och blodet flödade.
Samtidigtså vann hon.
Så mellan blodet och tårarna så valde hon ut hockeyklubbor med puck.
Sedan så var det ganska bra igen.
Katten och Räkan kunde ju springa runt själva och åka. Men stora favoriten för dem är Jukebox, vet inte ens hur många gånger dom åkte den. Den var nyrenoverad för i år med.
Vädret var kanon, maten var jättegod (av någon anledning så ÄLSKAR lillgrisen Järnvägsrestaurangens spagetti med köttfärssås, hon som är grymt petig med maten), och sällskapet bäst.
Vi hoppas att vi får följa med nästa år med!
tisdag 24 april 2012
måndag 23 april 2012
Det där med tvillingar
Mina första barn är alltså tvillingtjejer.
Och det var verkligen helt fantastiskt att få. Perfekt som första barn.
Och ännu mer perfekt är att dom är tvåäggstvillingar, en är brunhårig och en är blond.
En är sportig och teknisk, en är estet.
Vilket gör att dom praktiskt taget aldrig klumpas samman, utan tas (av omgivningen) som individer.
Men det som ofta slår mig, nu efter jag fått Lillgrisen, är hur lyckligt lottade dom är.
Jag vet att dom tar varandra för givet, och att dom bråkar som få. Och dom skulle själva aldrig säga att dom var goda vänner. Knappt vänner för den delen.
Men sedan på natten, när det känns lite läskigt, så har dom sin syster där. Som ibland själv blir rädd, som ställer upp (men oftast med en suck).
Den ena vill bara vara själv hemma, om den andra är det också (och tvärtom så klart).
Men sedan när dom t ex går till mormor och morfar, så går alltid Katten först och Räkan kommer några minuter efter. För gå tillsammans? Vad är det?
Det ska bli väldigt spännande att se hur deras vänskap/syskonskap utvecklas under tonåren och när dom blir vuxna.
Och det var verkligen helt fantastiskt att få. Perfekt som första barn.
Och ännu mer perfekt är att dom är tvåäggstvillingar, en är brunhårig och en är blond.
En är sportig och teknisk, en är estet.
Vilket gör att dom praktiskt taget aldrig klumpas samman, utan tas (av omgivningen) som individer.
Men det som ofta slår mig, nu efter jag fått Lillgrisen, är hur lyckligt lottade dom är.
Jag vet att dom tar varandra för givet, och att dom bråkar som få. Och dom skulle själva aldrig säga att dom var goda vänner. Knappt vänner för den delen.
Men sedan på natten, när det känns lite läskigt, så har dom sin syster där. Som ibland själv blir rädd, som ställer upp (men oftast med en suck).
Den ena vill bara vara själv hemma, om den andra är det också (och tvärtom så klart).
Men sedan när dom t ex går till mormor och morfar, så går alltid Katten först och Räkan kommer några minuter efter. För gå tillsammans? Vad är det?
Det ska bli väldigt spännande att se hur deras vänskap/syskonskap utvecklas under tonåren och när dom blir vuxna.
Drömmar
När jag var 10 år så fick jag mitt första husdjur.
En undulat som jag döpte till Pelle (så klart).
Han var turkos och hett efterlängtad.
Jag hade låtat varendaste bok på biblioteket om undulater och var fullt påläst.
Och jag tog hand om honom som bara en 10-åring kan, dvs helhjärtat.
Han blev helt otroligt tam. Pratade, kom när man ropade, kröp in under täcket för att väcka mig på morgonen osv. Familjens kelgris.
Som sedan dog i min halsgrop, 8 år senare. Och den dagen är fortfarande en av de värsta dagarna i mitt liv.
I 16 år hade jag undulater. Pelle fick kompisen Myran, som fick kompisen Täppas. Sedan samlade jag några fina som döptes till Vippan, Knyttet och Pysslan.
Men när tvillingarna föddes så kändes det som om dom gjort sitt i mitt liv, just då. Och jag tänkte att vem tusan vill ha några halvtama, halvgamla (dock väldigt vackra) undulater.
Vi satte upp en lapp i affären, och några dagar senare så ringde en tjej och ville komma och titta.
Hon var 10 år och blev helt förtjust.
Cirkeln blev på något sätt sluten där. Vad mer kan man önska, än att få lämna bort sina fåglar till en 10-åring?
Men nu då till det lite lustiga. Jag har alltså inte haft fåglar på lite drygt 10 år.
Ändå drömmer jag ibland att jag har det, och i drömmen så inser jag att jag har glömt bort dem. Dvs dom har en snuskig bur, fullt med fröskal, bajs och smutsigt vatten. Och jag får så otroligt dåligt samvete så ni anar inte.
En sådan dröm hade jag i natt, undra vad det vill säga?
En undulat som jag döpte till Pelle (så klart).
Han var turkos och hett efterlängtad.
Jag hade låtat varendaste bok på biblioteket om undulater och var fullt påläst.
Och jag tog hand om honom som bara en 10-åring kan, dvs helhjärtat.
Han blev helt otroligt tam. Pratade, kom när man ropade, kröp in under täcket för att väcka mig på morgonen osv. Familjens kelgris.
Som sedan dog i min halsgrop, 8 år senare. Och den dagen är fortfarande en av de värsta dagarna i mitt liv.
I 16 år hade jag undulater. Pelle fick kompisen Myran, som fick kompisen Täppas. Sedan samlade jag några fina som döptes till Vippan, Knyttet och Pysslan.
Men när tvillingarna föddes så kändes det som om dom gjort sitt i mitt liv, just då. Och jag tänkte att vem tusan vill ha några halvtama, halvgamla (dock väldigt vackra) undulater.
Vi satte upp en lapp i affären, och några dagar senare så ringde en tjej och ville komma och titta.
Hon var 10 år och blev helt förtjust.
Cirkeln blev på något sätt sluten där. Vad mer kan man önska, än att få lämna bort sina fåglar till en 10-åring?
Men nu då till det lite lustiga. Jag har alltså inte haft fåglar på lite drygt 10 år.
Ändå drömmer jag ibland att jag har det, och i drömmen så inser jag att jag har glömt bort dem. Dvs dom har en snuskig bur, fullt med fröskal, bajs och smutsigt vatten. Och jag får så otroligt dåligt samvete så ni anar inte.
En sådan dröm hade jag i natt, undra vad det vill säga?
fredag 20 april 2012
Vecka 26
Då var man i vecka 26 och igår var jag hos barnmorskan för en standardkoll, plus att jag fick mitt moderskapsintyg.
Blodtrycket var jättebra (för att vara jag) 120/80, men hade +1 i urinen, märkligt nog... Odlingen sist visade inget, så vi lät det vara. Och jag skall höra av mig för koll så fort som jag inte känner mig bra.
Sf måttet uppmättes till 26 cm, och hjärtljuden var starka och fina.
Börjar bli dags att ta kort på magen, har inte tagit ett enda denna graviditeten, det har bara inte blivit av. Slarvigt.. För det är alltid roligt att ha sedan.
När jag väntade Katten och Räkan så tog vi två kort. Jag ville inte ta fler. Vad skulle jag med dem till? Det ångrar jag nu kan jag säga. Typiskt!
Blodtrycket var jättebra (för att vara jag) 120/80, men hade +1 i urinen, märkligt nog... Odlingen sist visade inget, så vi lät det vara. Och jag skall höra av mig för koll så fort som jag inte känner mig bra.
Sf måttet uppmättes till 26 cm, och hjärtljuden var starka och fina.
Börjar bli dags att ta kort på magen, har inte tagit ett enda denna graviditeten, det har bara inte blivit av. Slarvigt.. För det är alltid roligt att ha sedan.
När jag väntade Katten och Räkan så tog vi två kort. Jag ville inte ta fler. Vad skulle jag med dem till? Det ångrar jag nu kan jag säga. Typiskt!
Den här bloggposten vaccinerar 95 barn
Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.
Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.
Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial påunicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj
Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.
Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial påunicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj
© UNICEF/Asselin
onsdag 18 april 2012
Budapest- tur o retur
Nu är vi hemma igen, från en helt fantastisk liten tripp.
Det var jag, M och Lillgrisen som tog oss en liten semester så här på vårkanten.
Det var ganska kallt och rått, men vilket ställe, och gud vad härligt med semester!
Lillgrisen skulle nog rangordna det roligaste enligt följande:
1. Åka buss
2. Flyga
3. Åka rulltrappa
4. Åka tunnelbana
5. Budapest Zoo
6. Åka spårvagn
Jag själv kommer att återkomma med mina "roligaste".
Vi tog ju då alltså med oss Lillgrisen (2 ½ år), då vi inte ville lämna bort henne i 4 dagar, och vad vi inte ångrar det valet! Åh vad roligt det är att resa med småbarn!
Största minuset (efter vädret) var nog i så fall lilla bebisen i magen, för att turista storstad med stor mage, foglossningar och ömma ÖMMA fötter, var väl inte jätteskoj. Men when there's a will, there's a way.
Sammanfattat; Budapest, vi kommer igen!
Men då utan graviditet, och kanske i majmånad, eller möjligtvis oktober.
måndag 16 april 2012
Semester
Vi är på semester. Och vi har en stor fördel med oss.
En liten dam som ser till att man inte sover bort tiden. Klockan 6 var det god morgon, som vanligt *gäsp*.
Men vi har mycket att göra!
lördag 14 april 2012
Lördag
Här sitter jag i soffan med en go liten tjej. Helt plötsligt säger hon: Mysa? Och så gosar hon in sig med ett mmm.
Och så tittar vi på Mamma Mu får ett sår, om och om igen.
Grisens favoritord för stunden är Åkeej!
Hur gulligt som helst.
torsdag 12 april 2012
Förlossningar (a trip down memorylane)
Inom 4 månader är det dags för mig att föda barn igen.
Och helt ärligt så skrämmer det skiten ur mig.
Första gången är ju första gången, du har inga värderingar, inga jämförelser och även om du nu läser på, så vet du fanimig inte ett skit.
Barnmorskorna får betyget "sådär...", men om man ser det till at det var min första förlossning, och att det var tvillingar och addera på det att jag hade havandeskapsförgiftning och blev igångsatt så var den rätt ok.
Rätt ok.
Andra gången kände jag "Revansch!" för nu vet jag.
Haha, tillåt mig småskratta lite.
Det blev inte alls samma.
Första gången så blev jag då igångsatt med någon sorts gelé som smetades på livmodertappen, efter tredje försöket så kom det igång.
Med besked.
Jag låg och sov och bokstavligen hoppade ur sängen och trodde jag hade blivit förstoppad (hur kan man tro det när man LIGGER på förlossningen?!). Då var kl 13, och jag hade väl gått från 0 cm öppen till 6.
Testade lustgasen, men fick inga instruktioner, så jag kräktes bara och fick sluta.
Bad om akupunktur, men det var det ingen som kunde.
-Jag vill ha ryggmärgsbedövning, hojtade jag.
BM tittade på mig med ett leende och sa "Lilla gumman, det är alldeles för sent!"
15.15 så föddes Katten (3600 g).
Då vände man Räkan rätt och sa "krysta, du har en krystvärk".
Det dom så himla käckt glömde att berätta var att min livmoder eventuellt inte dragit ihop sig såpass att jag skulle känna värkarna.
Man kan säga att det är som om någon skulle komma till mig idag, just nu, och säga "Krysta! Du har en värk!".
Inte jätteeffektivt...
Samtidigt så såg jag ju att hon låg mitt i magen, inte nedsjunken i bäckenet.
Men i vilket fall, jag blev peppad med "Ju längre du väntar, desto ondare kommer det att göra!" (blev klippt innan Katten föddes, så det hängde och dinglade).
Det jag fått höra och läst var att tvilling nummer två brukar komma inom iaf 15 minuter.
En timma senare hade det inte hänt någonting.
Då ställde jag mig upp, på eget initiativ, och Räkan ramlade ner i rätt kanal, så att säga. Och på ren jävla vilja så kom då äntligen Räkan ut, 16.26 ( 3400g tung och 71 minuter efter Katten). Och jävlars vad förbannad hon var (jag kan förstå henne).
Sedan lossade den gigantiska 1,7 kilos moderkakan och sedan blödde jag så det stod härliga till.
Efteråt var jag som ett vandrande lik.
Plus att dom tråcklade ihop mig stenhårt=jag kunde inte sitta tills dom tog bort stygnen.
Men själva förlossningen varade alltså 3,5 timma. Mycket bra!
Själva upplevelsen lämnade ju dock mer att önska...
Jag kunde inte stå på benen på några dagar och fick inte åka hem på nästan en vecka, undersköterskorna skulle hjälpa mig med barnen (var det sagt) men när jag väl ringde så var det stånk och stön och dom körde in barnen till mig igen så fort dom blev ledsna.
Och sedan massa koller för min havandeskapsförgiftning, blodtransfusion osv
När det var Lillgrisens tur kände jag att nu jävlar!
Hade en liten lista med 5 punkter som vi lämnade till barnmorskan.
Och vilken barnmorska! 5+ av 5 möjliga!
Vaknade av värkar vid 6 tiden, kom jag på efter ett tag ja. Först trodde jag ännu en gång att jag hade problem med magen och behövde gå på toaletten.
Skickade iväg barn till skolan och var inne på förlossningen 8:30. Typ 3-4 cm öppen.
Från 9:30 så är allt en dimma. Värkarna kom med 2 min mellanrum och jag gick verkligen in i mig själv. Knappt kontaktbar och när värken var över som domnade jag bort och hamnade i någon sorts dvala.
M såg till att jag började med lustgasen någonstans där vid 12 snåret tror jag, och han skötte allt utom att andas själva gasen. Vilket gjorde att den denna gången hade effekt, jippie! (var en av punkterna på min lista). Det var nog vid 12 som jag var typ 6 cm öppen och jag kände att jag höll på att gå under av besvikelse. Men sedan gick det undan.
Kl 13 kom krystvärkarna.
Och då fick jag panik, herregud vad ont, jag sprattlade som en skalbagge på rygg, skrek och gjorde allt annat än det man sett på förlossningsprogrammen. Ren och skär panik. Det gjorde så fruktansvärt ont att jag inte kan beskriva det med ord.
Har hört om att krystvärkarna kom som en befrielse. Befrielse? Jag kände det som om jag blev mördad inifrån.
Nu hade jag som sagt en mycket bra barnmorska, eller vänta nu, det skulle bli skiftbyte, så jag hade två läkare och två barnmorskor (det var väldigt lite att göra på avdelningen, tur för mig).
En av dem knyter en knut på ett lakan och ger mig och säger "DRA!" allt medans hon håller emot.
Just detta gör att allt kommer naturligt, hakan mot bröstet, kraften, armarna, och framför allt krystandet.
Jag känner att jag håller på att dö, men nu händer det något. Och efter ett antal krystvärkar så kommer Lillgrisen äntligen ut 13:40.
Det visar sig att hon inte har något fosterfett kvar på sin kropp. Och barnmorskan säger att det förklarar varför det tog så många fler krystvärkar att få ut henne.
Tänk själv att krysta ut ett TORRT barn. Fattar ni hur ont det gör? Förstår ni hur många sprickor det blev?
Men där var hon, våran stora fina dotter (4375g) med torrsprickor runt handlederna. Och dom gör en sen avnavling, som vi önskat på listan, trots att det är emot sjukhusets policy.
Då var det ju bara moderkakan kvar.
Och den vill inte lossa.
Ungefär en kvart efter hon fötts så rullas jag in på operation. Får en spinalbedövning (jag som inte velat ha ryggmärgsbedövning innan där, just för att en nål i ryggraden skrämmer mig så). Och moderkakan avlägsnas, efter en del besvär.
Efter det blöder jag ordentligt, igen. Totala blodförlusten hamnar, även denna gång, på 2,2 liter.
Sedan börjar dom att sy. Efter 40 minuter så fråga jag hur det står till där nere egentligen. "Det är iiingen fara, vi vill bara göra det ordentligt". Efter en timma säger jag "Jamen SÅ himla noga är det faktiskt inte!" (otålig nybliven mamma som faktiskt vill träffa sitt barn!). "Du ska faktiskt ha ditt underliv i hela ditt liv, så nog är det viktigt!" Nåja, okej dådå... Måste även tillägga att jag hade den trevligaste narkossköterskan ever, han underhöll mig och peppade o berömde mig hela tiden. Precis vad jag behövde.
Ungefär 1 timma och 40 minuter senare så rullas jag äntligen tillbaka till förlossningsrummet. Och där står M med vår lilla gris. Som skriker. Och mina tårar rinner okontrollerat, ÄNTLIGEN!
Dom har sparat vägningen tills jag kommer tillbaka. Bara det!
Så bortser man ifrån den otroliga smärtan vid krystvärkarna (dvs en torr bebis...) och att jag fick åka på operation. Så kunde det inte bli bättre.
Men den där smärtan skrämmer mig något så kopiöst!
Ja, jag har funderat på snitt. Men det är ju en operation, och det vill jag inte egentligen. Så det blir till att bemöta rädslan.
Kan man klämma in en tub glidmedel innan krystvärkarna sätter igång, just in case? Kanske ska skriva det på min förlossningslista denna gången?
Min dröm är faktiskt att kunna GÅ från förlossningen till BB. Och att kunna åka hem samma dag.
Samt att slippa att förlora över 2 liter blod. Ja fasen, när jag ändå önskar, säg MAX 3 stygn.
Känns egentligen inte som några orimliga önskningar. Men vi får väl se!
Och helt ärligt så skrämmer det skiten ur mig.
Första gången är ju första gången, du har inga värderingar, inga jämförelser och även om du nu läser på, så vet du fanimig inte ett skit.
Barnmorskorna får betyget "sådär...", men om man ser det till at det var min första förlossning, och att det var tvillingar och addera på det att jag hade havandeskapsförgiftning och blev igångsatt så var den rätt ok.
Rätt ok.
Andra gången kände jag "Revansch!" för nu vet jag.
Haha, tillåt mig småskratta lite.
Det blev inte alls samma.
Första gången så blev jag då igångsatt med någon sorts gelé som smetades på livmodertappen, efter tredje försöket så kom det igång.
Med besked.
Jag låg och sov och bokstavligen hoppade ur sängen och trodde jag hade blivit förstoppad (hur kan man tro det när man LIGGER på förlossningen?!). Då var kl 13, och jag hade väl gått från 0 cm öppen till 6.
Testade lustgasen, men fick inga instruktioner, så jag kräktes bara och fick sluta.
Bad om akupunktur, men det var det ingen som kunde.
-Jag vill ha ryggmärgsbedövning, hojtade jag.
BM tittade på mig med ett leende och sa "Lilla gumman, det är alldeles för sent!"
15.15 så föddes Katten (3600 g).
Då vände man Räkan rätt och sa "krysta, du har en krystvärk".
Det dom så himla käckt glömde att berätta var att min livmoder eventuellt inte dragit ihop sig såpass att jag skulle känna värkarna.
Man kan säga att det är som om någon skulle komma till mig idag, just nu, och säga "Krysta! Du har en värk!".
Inte jätteeffektivt...
Samtidigt så såg jag ju att hon låg mitt i magen, inte nedsjunken i bäckenet.
Men i vilket fall, jag blev peppad med "Ju längre du väntar, desto ondare kommer det att göra!" (blev klippt innan Katten föddes, så det hängde och dinglade).
Det jag fått höra och läst var att tvilling nummer två brukar komma inom iaf 15 minuter.
En timma senare hade det inte hänt någonting.
Då ställde jag mig upp, på eget initiativ, och Räkan ramlade ner i rätt kanal, så att säga. Och på ren jävla vilja så kom då äntligen Räkan ut, 16.26 ( 3400g tung och 71 minuter efter Katten). Och jävlars vad förbannad hon var (jag kan förstå henne).
Sedan lossade den gigantiska 1,7 kilos moderkakan och sedan blödde jag så det stod härliga till.
Efteråt var jag som ett vandrande lik.
Plus att dom tråcklade ihop mig stenhårt=jag kunde inte sitta tills dom tog bort stygnen.
Men själva förlossningen varade alltså 3,5 timma. Mycket bra!
Själva upplevelsen lämnade ju dock mer att önska...
Jag kunde inte stå på benen på några dagar och fick inte åka hem på nästan en vecka, undersköterskorna skulle hjälpa mig med barnen (var det sagt) men när jag väl ringde så var det stånk och stön och dom körde in barnen till mig igen så fort dom blev ledsna.
Och sedan massa koller för min havandeskapsförgiftning, blodtransfusion osv
När det var Lillgrisens tur kände jag att nu jävlar!
Hade en liten lista med 5 punkter som vi lämnade till barnmorskan.
Och vilken barnmorska! 5+ av 5 möjliga!
Vaknade av värkar vid 6 tiden, kom jag på efter ett tag ja. Först trodde jag ännu en gång att jag hade problem med magen och behövde gå på toaletten.
Skickade iväg barn till skolan och var inne på förlossningen 8:30. Typ 3-4 cm öppen.
Från 9:30 så är allt en dimma. Värkarna kom med 2 min mellanrum och jag gick verkligen in i mig själv. Knappt kontaktbar och när värken var över som domnade jag bort och hamnade i någon sorts dvala.
M såg till att jag började med lustgasen någonstans där vid 12 snåret tror jag, och han skötte allt utom att andas själva gasen. Vilket gjorde att den denna gången hade effekt, jippie! (var en av punkterna på min lista). Det var nog vid 12 som jag var typ 6 cm öppen och jag kände att jag höll på att gå under av besvikelse. Men sedan gick det undan.
Kl 13 kom krystvärkarna.
Och då fick jag panik, herregud vad ont, jag sprattlade som en skalbagge på rygg, skrek och gjorde allt annat än det man sett på förlossningsprogrammen. Ren och skär panik. Det gjorde så fruktansvärt ont att jag inte kan beskriva det med ord.
Har hört om att krystvärkarna kom som en befrielse. Befrielse? Jag kände det som om jag blev mördad inifrån.
Nu hade jag som sagt en mycket bra barnmorska, eller vänta nu, det skulle bli skiftbyte, så jag hade två läkare och två barnmorskor (det var väldigt lite att göra på avdelningen, tur för mig).
En av dem knyter en knut på ett lakan och ger mig och säger "DRA!" allt medans hon håller emot.
Just detta gör att allt kommer naturligt, hakan mot bröstet, kraften, armarna, och framför allt krystandet.
Jag känner att jag håller på att dö, men nu händer det något. Och efter ett antal krystvärkar så kommer Lillgrisen äntligen ut 13:40.
Det visar sig att hon inte har något fosterfett kvar på sin kropp. Och barnmorskan säger att det förklarar varför det tog så många fler krystvärkar att få ut henne.
Tänk själv att krysta ut ett TORRT barn. Fattar ni hur ont det gör? Förstår ni hur många sprickor det blev?
Men där var hon, våran stora fina dotter (4375g) med torrsprickor runt handlederna. Och dom gör en sen avnavling, som vi önskat på listan, trots att det är emot sjukhusets policy.
Då var det ju bara moderkakan kvar.
Och den vill inte lossa.
Ungefär en kvart efter hon fötts så rullas jag in på operation. Får en spinalbedövning (jag som inte velat ha ryggmärgsbedövning innan där, just för att en nål i ryggraden skrämmer mig så). Och moderkakan avlägsnas, efter en del besvär.
Efter det blöder jag ordentligt, igen. Totala blodförlusten hamnar, även denna gång, på 2,2 liter.
Sedan börjar dom att sy. Efter 40 minuter så fråga jag hur det står till där nere egentligen. "Det är iiingen fara, vi vill bara göra det ordentligt". Efter en timma säger jag "Jamen SÅ himla noga är det faktiskt inte!" (otålig nybliven mamma som faktiskt vill träffa sitt barn!). "Du ska faktiskt ha ditt underliv i hela ditt liv, så nog är det viktigt!" Nåja, okej dådå... Måste även tillägga att jag hade den trevligaste narkossköterskan ever, han underhöll mig och peppade o berömde mig hela tiden. Precis vad jag behövde.
Ungefär 1 timma och 40 minuter senare så rullas jag äntligen tillbaka till förlossningsrummet. Och där står M med vår lilla gris. Som skriker. Och mina tårar rinner okontrollerat, ÄNTLIGEN!
Dom har sparat vägningen tills jag kommer tillbaka. Bara det!
Så bortser man ifrån den otroliga smärtan vid krystvärkarna (dvs en torr bebis...) och att jag fick åka på operation. Så kunde det inte bli bättre.
Men den där smärtan skrämmer mig något så kopiöst!
Ja, jag har funderat på snitt. Men det är ju en operation, och det vill jag inte egentligen. Så det blir till att bemöta rädslan.
Kan man klämma in en tub glidmedel innan krystvärkarna sätter igång, just in case? Kanske ska skriva det på min förlossningslista denna gången?
Min dröm är faktiskt att kunna GÅ från förlossningen till BB. Och att kunna åka hem samma dag.
Samt att slippa att förlora över 2 liter blod. Ja fasen, när jag ändå önskar, säg MAX 3 stygn.
Känns egentligen inte som några orimliga önskningar. Men vi får väl se!
onsdag 11 april 2012
Alltså...
.. med risk för att låta otacksam och så...
Jag tycker verkligen VERKLIGEN inte om att vara gravid!
Speciellt inte nu när jag blivit så gammal (!). Jag känner mig som en gammal tant, och en jävligt gnällig sådan.
Krämpor:
- Högt blodtryck (känner jag ju inte av, men bra är det inte)
- Tjock
- Tät i näsan, jämt! Missbrukar nässprej
- Ont i ligament
- Får ont i magen när jag går i vanlig takt= måste strosa
- Har ont i fogarna = svårt att gå
- Ont i ryggen
- Har svårt att resa mig när jag suttit ner (fogarna)
- Växtvärk i magen
- Illamående som kommer och går
- Huvudvärk, förbannad j-a huvudvärk nästan varje dag
- Trött, trött, trött, trött och åter trött
- Gråtmild och arg (kanske inte krämpor, men grymt störande)
- Halsbränna och rapar typ hela tiden
I'm not a happy camper om man säger så.
Så läser man om de som kvittrar och dansar sig genom hela sin graviditet, jag är inte bitter...
Cirkus 15 veckor kvar, bara att bita ihop!
Jag tycker verkligen VERKLIGEN inte om att vara gravid!
Speciellt inte nu när jag blivit så gammal (!). Jag känner mig som en gammal tant, och en jävligt gnällig sådan.
Krämpor:
- Högt blodtryck (känner jag ju inte av, men bra är det inte)
- Tjock
- Tät i näsan, jämt! Missbrukar nässprej
- Ont i ligament
- Får ont i magen när jag går i vanlig takt= måste strosa
- Har ont i fogarna = svårt att gå
- Ont i ryggen
- Har svårt att resa mig när jag suttit ner (fogarna)
- Växtvärk i magen
- Illamående som kommer och går
- Huvudvärk, förbannad j-a huvudvärk nästan varje dag
- Trött, trött, trött, trött och åter trött
- Gråtmild och arg (kanske inte krämpor, men grymt störande)
- Halsbränna och rapar typ hela tiden
I'm not a happy camper om man säger så.
Så läser man om de som kvittrar och dansar sig genom hela sin graviditet, jag är inte bitter...
Cirkus 15 veckor kvar, bara att bita ihop!
torsdag 5 april 2012
Nu börjar fotbollssäsongen
Allsvenskan kunde jag inte bry mig mindre om!
Men Katten och Räkans seriespel börjar inom kort!
Och dom skall spela i två serier, spännande.
Laget hade behövt ännu en kvinnlig tränare, och hade jag inte varit gravid så hade jag anmält mig på direkten! (vilket tyvärr ingen annan mamma verkar ha gjort). Jag kommer inte att orka, det vet jag, så så är det med det, men det kommer andra säsonger.
På tal om tränare, deras tränare är fantastiska.
Speciellt en av dom, han är engagerande, och han ser alltid det positiva i det som barnen gör. Även om dom förlorar (vilket har hört till vanligheterna) med 8-0 så plockar han fram positivt och personligt som var och en gjort. Dom går alltid glada och stolta därifrån.
Jag spelade aldrig fotboll, eller någon lagsport alls för den delen, så jag har missat hur mycket positivt det innebär.
Och jag bara älskar att se deras matcher. Jag som annars avskyr fotboll! Men det är verkligen något helt annat när man ser sina egna ungar spela. Och då har dom hittills aldrig gjort något mål, så jag vågar inte ens tänka på hur det känns när det händer! Något spännande att se fram emot!
Men Katten och Räkans seriespel börjar inom kort!
Och dom skall spela i två serier, spännande.
Laget hade behövt ännu en kvinnlig tränare, och hade jag inte varit gravid så hade jag anmält mig på direkten! (vilket tyvärr ingen annan mamma verkar ha gjort). Jag kommer inte att orka, det vet jag, så så är det med det, men det kommer andra säsonger.
På tal om tränare, deras tränare är fantastiska.
Speciellt en av dom, han är engagerande, och han ser alltid det positiva i det som barnen gör. Även om dom förlorar (vilket har hört till vanligheterna) med 8-0 så plockar han fram positivt och personligt som var och en gjort. Dom går alltid glada och stolta därifrån.
Jag spelade aldrig fotboll, eller någon lagsport alls för den delen, så jag har missat hur mycket positivt det innebär.
Och jag bara älskar att se deras matcher. Jag som annars avskyr fotboll! Men det är verkligen något helt annat när man ser sina egna ungar spela. Och då har dom hittills aldrig gjort något mål, så jag vågar inte ens tänka på hur det känns när det händer! Något spännande att se fram emot!
Glad Påsk
Nu står påsken för dörren, och idag så ska en hel drös med påskkärringar/gubbar dra till Blåkulla.
Påsken är nog en av mina favorithögtider, helt klart före midsommar och nyår i alla fall.
Men jag blir mätt redan nu när jag tänker på allt godis som jag kommer att äta.
Och ledigheten, fi fan vad härligt!
Det må bli kallt, men man är ledig!
Vem vet, kanske lyckas få fixat lite där hemma. Kanske.
Ikväll blir det i alla fall svärfarsfiskade kräftor (från i höstas) och det ska bli riktigt riktigt gott!
Viva la ledighet!
Glad påsk mina vänner!
Påsken är nog en av mina favorithögtider, helt klart före midsommar och nyår i alla fall.
Men jag blir mätt redan nu när jag tänker på allt godis som jag kommer att äta.
Och ledigheten, fi fan vad härligt!
Det må bli kallt, men man är ledig!
Vem vet, kanske lyckas få fixat lite där hemma. Kanske.
Ikväll blir det i alla fall svärfarsfiskade kräftor (från i höstas) och det ska bli riktigt riktigt gott!
Viva la ledighet!
Glad påsk mina vänner!
tisdag 3 april 2012
I min Reader
Har importerat större delen av bloggarna från min Google Reader som nu finns där nere till höger *pekar*.
Alla mina tips på "nya" bloggar, har jag fått just från länklistor (eller kommentarer) i andra bloggar. Love it!
Kanske hittar du något du inte hittat till innan!
Resultat
Mamma var allt fel ute (nämen!) 115 hade jag i hb, vilket ändå är rätt ok.
Blodtrycket 120/90, vilket är "njae", och sedan hade jag också +1 i urinen. Inte jättebra det heller. Men det sista kan vara en slump, det åkte in på odling i alla fall, så får vi se.
BM frågade hur det var, om jag behövde vara hemma (sjukskriven) för i så fall var det bara att säga till. Jodå, det vet vi nog vad Försäkringskassan tycker om det! Men nä, det positiva (för mig) är att vi har besparingar på jobbet, vilket betyder att resor dras in. Vilket i sin tur betyder att det inte blir några resor för min del, och i detta läget så är det mycket bra. Även om jag tycker att resorna är roliga.
Blodtrycket 120/90, vilket är "njae", och sedan hade jag också +1 i urinen. Inte jättebra det heller. Men det sista kan vara en slump, det åkte in på odling i alla fall, så får vi se.
BM frågade hur det var, om jag behövde vara hemma (sjukskriven) för i så fall var det bara att säga till. Jodå, det vet vi nog vad Försäkringskassan tycker om det! Men nä, det positiva (för mig) är att vi har besparingar på jobbet, vilket betyder att resor dras in. Vilket i sin tur betyder att det inte blir några resor för min del, och i detta läget så är det mycket bra. Även om jag tycker att resorna är roliga.
söndag 1 april 2012
Ibland får man allt lyssna på sin mamma
Min mamma är pensionerad sjuksköterska.
Man kanske kan tro att hon pjåskade lite extra med oss när vi (jag och min syster) var små.
Det kan man, men man har då väldigt fel.
För hon hade alltid sett något värre, så våra åkommor och sjukdomar var ju petitesser (vilket hon givetvis, och tack och lov, hade rätt i).
Idag ringer mamma och säger att när vi träffades tidigare idag så glömde hon att säga jag nu såg alldeles för blek ut. "Jag gissar på att ditt hb ligger på 80". Se till att ta järntabletter!
Om mamma ringer och säger så, då har hon oftast rätt.
Nu ska jag till min barnmorska imorgon ändå, ska be henne kolla hb, så får vi se hur rätt hon har.
Spänningen är olidlig! ;) Fast 80 låter väldigt lågt... 100 kanske.
PS Ja, jag tog direkt mina järntabletter...
Man kanske kan tro att hon pjåskade lite extra med oss när vi (jag och min syster) var små.
Det kan man, men man har då väldigt fel.
För hon hade alltid sett något värre, så våra åkommor och sjukdomar var ju petitesser (vilket hon givetvis, och tack och lov, hade rätt i).
Idag ringer mamma och säger att när vi träffades tidigare idag så glömde hon att säga jag nu såg alldeles för blek ut. "Jag gissar på att ditt hb ligger på 80". Se till att ta järntabletter!
Om mamma ringer och säger så, då har hon oftast rätt.
Nu ska jag till min barnmorska imorgon ändå, ska be henne kolla hb, så får vi se hur rätt hon har.
Spänningen är olidlig! ;) Fast 80 låter väldigt lågt... 100 kanske.
PS Ja, jag tog direkt mina järntabletter...
fredag 30 mars 2012
Shopping avklarad!
Igår så drog vi då iväg, och jag var helt färdig redan när vi åkte. Jag förvarnade de stora tjejerna att jag var trött och grinig, och om jag var lite otrevlig så bad jag om ursäkt redan då.
Lillgrisen avskydde shoppingen, så klart. "Inte gå in där! Skrika då!"
Men men, det vart mutor denna gången, så hon satt och åt klubba och frågade vilken dag det var (om det var fredag eller lördag).
Men i vilket fall, vi fick handlat upp alla barnens presentkort, och använt alla tänkbara rabatter. Och så mycket grejor det blev! Och i många lägen, som detta, så är det helt fantastiskt bra att ha hjälp av sina stora tjejer när det gäller den lilla vildingen. Det är mycket mer spännande att rida på en av syrrornas ryggar än på mammas t ex.
Katten köpte mest kläder från "killavdelningen", hon är precis som jag var när jag var i hennes ålder. Det ska vara riktigt bekvämt!
Och Räkan köpte allt från prickig klänning med tyll, till munkjacka i wct-material. Här är ett urval. Sedan blev det snygga cykelhjälmar också, de tidigare har de haft sedan dom var 4 år. Så det var liksom dags för nytt.
Och förra veckan så blev det bl a detta till Lillgrisen och Bebisen.
Så nu blir det inte mycket shopping framöver, mer än från Tradera då. Det visar ju sig som sagt att jag verkligen gett bort nästintill alla bebiskläder...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)