Så här efteråt

Igår var jag något ynklig, men jag fick vara själv hemma typ hela dagen.
Det händer aldrig annars!
Låg nedbäddad på soffan (med cola och mackor med rostbiff och potatissallad) och såg avsnitt av Hart of Dixie, Greys Anatomy och Californication. Äntligen är jag ikapp!

Och idag har jag faktiskt ganska ont, ondast gör det när jag försöker lägga mig ner. Värk i axlar och i mellangärdet, antar att det är som någon skarp träningsvärk. Inte kul. Men men.
Imorgon så borde det vara mycket bättre.

Nu håller jag i alla fall på att koka fruktpuré till Lilla M. Jordgubbar, mango och äpple. Vi får se hur det smakar. Det luktar gudomligt i alla fall!

Sterilisering

Tänkte att jag skulle skriva ett inlägg om hur man ska gå till väga om man vill sterilisera sig som kvinna. Jag vet att jag själv googlade runt för att läsa om det.

I Göteborg och Västra Götaland så kostar det inget att göra detta ingreppet, inget utöver läkarbesöksavgiften. Dvs 200 kronor.

Men först och främst så går man till sin barnmorska, man får skriva på ett papper (som bevittnas av barnmorskan) från socialstyrelsen. Det pappret får du själv ta hand om och ta med till sjukhuset. Barnmorskan skickar en remiss till Östra Sjukhuset (som verkar vara enda stället här som utför steriliseringar på kvinnor, förra året var det även Frölunda Specialistsjukhus).

Sedan får du en kallelse för ett läkarbesök på Östra. Där gör dom en undersökning (för att se så att allt ser bra ut) och ultraljud. Man får även berätta varför man vill sterlisera sig. För mig var det väldigt självklart, hade inte och har inte haft någon som helst tvivel.

Redan en vecka efter det läkarbesöket så ringde dom mig om ett återbud och undrade om jag ville ta det. Det visade sig vara på min sista föräldraledigadag, så jag nekade. Jag fick sedan en tid en månad senare. Det går alltså ganska snabbt.

Kvällen innan så fick jag tvätta håret och kroppen med decutan, gånger två. Ny handduk, rena kläder, rena sängkläder.
Sedan på morgonen så får man inte äta eller dricka något, och sedan göra en likadan dusch som kvällen innan. Mitt hår var som en stor fluffboll efter decutanlösningen, det var INTE roligt att kamma ur...

Först fick jag då gå på ett EKG, men det tror jag inte att alla gör.
Sedan hamnade jag då på avdelning 313. Klockan var då 8:30.
13:15 fick jag förbereda mig för operationen. Så jag fick nästan en hel dag på avdelningen, vilket var väl ok, men det hade ju varit trevligt att veta innan. Personalen var jättetrevlig, det finns tv i dagrummet och tidningar. Jag själv sov en stund, för jag hade ett eget rum.

Sedan upp till op, i nattskjorta och hårnät. Hoppa upp i operationsgynstolen, kopplas upp till alla apparater. På med uppvärmda (och underbara) täckstrumpor på benen.
På med ansiktsmask. Lullig och pang. Borta.

Vaknade upp en timma senare, jag själv kommer inte ihåg när jag vaknade till i operationssalen för att flytta över mig till britsen igen. Fick en TENS uppkopplad på magen för att jag hade lite ont. Min puls låg på 37, så jag fick något för att få upp den till normal.

Sedan gick allt utmärkt!

Jag låg på uppvaket (vaken) i drygt 1 ½ timma, sedan kom jag ner på avdelningen igen. Och efter en knapp halvtimma så fick jag åka hem. Man får åka hem efter att man har kissat egentligen.

Själva operationen är två titthål i buken, ett i naveln, det är där dom blåser upp buken för att kunna arbeta lättare. Och sedan ett vid "troskanten". Sedan bränner dom av äggledarna (hon sa att hon skulle göra det ordentligt). Och that's about it! Blev frågad fyra gånger om det var jag som skrivit under pappret gällande steriliteten.

Jag hade ont i halsen efter narkosen, det får jag jämt. Och min läpp var lite svullen. Annars gör det bara ont i buken om jag rör mig, annars känns det knappt.
Iom att dom rör om i buken och putter upp diafragman så kan man få rejält ont i axlarna. Det var inte så farligt denna gången (har gjort titthålsoperation för utomkvedshavandeskap förut), men man kan lägga varma vetepåsar på, det är skönt!

Jag har en liten blödning, men inte alls mycket, och har två plåster på magen. Är väl inte jättepigg på att bära Lilla M, då hon sprattlar mycket. Vill INTE få en spark på min mage idag, det vill jag lova!

Så nu är jag steril och det känns jättebra! Bye bye hormoner!
Kan tillägga att min man erbjudit sig att sterilisera sig i stället, iom att det är ett mindre ingrepp. Men det var mitt beslut, och jag litar mer på min kropp, jag vill verkligen inte ha fler barn. Och männens operation känns inte lika säker. Så därför tog jag detta beslutet. Och det känns som sagt skönt, nu ska min kropp få vila från graviditeter och tillsatta hormoner resten av mitt liv (eller i alla fall tills klimakteriet). Känns bra!

Avd 313

Här ligger jag nu på eget rum. Infart är satt i armen (heter det så?) och blodprover är tagna, just för att jag är lite blödningsbenägen.

Har blivit så otroligt väl omhändertagen, så det känns lite som semester.

Så nu ska jag passa på att vila en stund innan jag blir hämtad.

Då var det dags

Sitter på avdelningen 'klinisk fysiologi' och väntar på att få göra mitt ekg. Jag är skinande ren efter 2x2 "dubbelduschar" med decutanlösning.
Märkte att jag inte hade några helt rena byxor, ops. Tur att maken hade...

Så nu sitter jag här, vrålhungrig, och väntar.

Ung och p-piller

När jag var runt 18 år så skaffade jag p-piller, "som alla andra".
Det var liksom inte mer med det.
Åkte till England som au-pair när jag var 20, och när jag var hemma över jul så passade jag på att ta mig till ungdomsmottagningen för att få ett nytt recept utskrivet.

Barnmorskan skulle då kolla blodtrycken, på rutin. Hon pumpade upp och kollade, hm'ade för sig själv och tog om det.
Hon frågade mig om jag mådde bra.
?
Ja jag mår alldeles utmärkt, svarade jag.
Hon bad mig lägga mig ned på britsen och sa att hon måste skicka över mig direkt till vårdcentralen bredvid för mitt blodtryck var inte bra.
Jag vet att jag svarade att jag inte visste om jag hann, jag menar, jag mådde ju bra! Varför skulle jag till vårdcentralen då?
Barnmorskan sa att jag SKA gå till vårdcentralen och att hon minsann skulle ringa och kontrollera att jag gått dit.

Mitt blodtryck låg då, helt plötsligt, på 150/130.

Väl på vårdcentralen så blev jag med en gång visad in till en bädd där jag fick ligga ner, och skulle ligga blickstilla i 30 minuter. Jag kommer ihåg att jag en gång under denna stunden skulle klia mig på näsan, varpå en sjuksköterska undrade vad jag höll på med! Jag svarade att jag skulle klia mig, då sa hon att det skulle hon göra i så fall (lite skämtsamt).

Trycket gick ner såpass att dom släppte hem mig. Men utan p-piller, givetvis!

Desolett åt jag. Och jag har fortfarande problem med mitt blodtryck. Inte så att jag behöver medicinera, men alltid för högt för att vara ok. Tack vare p-piller. (I England hamnade jag sedan hos en väldigt skum läkare. Jag var 172 lång och vägde 67 kg. Han ansåg att jag hade 10 kilos övervikt. Que? Så jag skulle banta, enligt honom, så skulle allt med blodtrycket lösa sig...)

Nu är jag snart 38 år gammal. Har 4 barn samt ett utomkvedshavandeskap och två missfall bakom mig. Samt tre förlossningar där min stackars livmoder fått vara med om saker man inte ens vill höra talas om. Man kan säga att jag är färdig med graviditeter, missfall, hormoner, spiraler och gud vet vad.

I övermorgon ska jag sterilisera mig!