Att 8 veckor kan gå så fort, och samtidigt så långsamt.
Den här tiden, för 8 veckor sedan, så satt jag uppkopplad för att få en CTG-kurva och mina värkar hade börjat att kännas lite.
Inte visste jag heller att jag skulle bli av med nästan allt mitt blod, och nästan min livmoder. I och för sig petitesser, tycker jag både nu och då. Huvudsaken är att lilla M mådde bra.
Och det gjorde hon! 5310 gram och 54 centimeter pure sunshine!
Större än något barn i våran släkt, och bekantskapskrets. Så stor att kurvan de fyller i efter förlossningen, den kurvan gick inte så högt, så hon kunde inte fylla i. Så stor att hon fick ta blodprov för att se så att hon inte hade diabetes, vilket hon inte hade.
Och nu är min stora tjej 8 veckor gammal. Sedan någon vecka tillbaka så har hon upptäckt sina händer, och öppnar och stänger dem. Hon drar sitt täcke över huvudet och hittar inte ut. Hon trycker in sina händer i munnen så att hon klöks. När hon vaknar på morgonen så är det som om hon cyklar på en osynlig cykel, armarna upp i luften, kramandes ett osynligt styre, och benen går runt runt, som på trampor.
Hon har inga större problem med sin mage, utan hon sover från klockan 19 på kvällen, till runt 6 på morgonen, vanligtvis. Jadå, hon äter kanske två gånger på natten, men det är bara att lägga till henne och somna igen.
Precis som sina systrar så har hon otroligt vackra ögon. Ögonfransarna böjer sig i de yttre ögonvråna. Och när hon skrattar och ler mot oss, så smälter vi allihopa.
Lillgrisen ÄLSKAR lilla M, älskar, älskar, älskar! Hon är den första hon pratar om på morgonen och när hon kommer innanför dörren och har varit iväg. Hon pussar, klappar och kramar.
Och Katten och Räkan leker och myser med henne.
8 veckor! Om några få veckor så kommer hon att kunna sitta i sin Bumbo på köksbordet, och vara med när vi äter, misstänker att de kommer att slå mycket stort.
Fyra Fantastiska Flickor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar