Två av mina finaste!

Fredagskväll

Det är fredagskväll, och det är bara jag och Grisen hemma.
Jag har på fotbollen på tv'. Grymt otippat, M kommer nog inte och tro mig.

2-2, och jag är så trött så ögonen är torra. Kryper nog ner bredvid Lillgrisen istället.
Natti Natti!

Drömmar

Har haft urjobbiga drömmar den senaste tiden.
Förra veckan drömde jag att Katten var full, riktigt full.
Och denna drömde jag att Räkan precis hade fött barn.
Alltså förstå ångesten, för dom var inte äldre i drömmen utan nästan 11 år.

De andra gångerna så har jag drömt mer om misshandel, krig, att jag blir jagad, skadad.
Mer sådant tack, mindre om barnen!

Sommaravslutningar

Igår var jag, Katten och Räkan på Lillgrisens sommaravslutning på förskolan.
Dom tågade ut på gården sjungandes, Lillgrisen hade nappen i.
Men sedan åkte den ut och det vrålades "på min tunga en mygga satt, och solen lyste så sommarglatt".
Papperskransen hasade ner över ögonen och man såg hur spännande hon tyckte det var med publiken, och hon applåderade sig själv ordentligt.
Sedan var det fika på filten, solen sken faktiskt och det var riktigt behagligt. Precis som det ska vara.

Imorgon så är det äntligen Katten och Räkans tur. Dom är verkligen värda sitt sommarlov, speciellt Katten som kämpat på med sin läsning och skrivning. Nu är det lov! Och nu får vi vardagsträna, vilket är roligare och lite mer lustfyllt!

MVC

Var på MVC-besök igår.
Vecka 33 (32+1)
Sf 32 cm
Vikt 8 kg upp totalt (mkt nöjd!)
Hb 104
Blodtryck 120/80 (woop woop!)
Urin +1 (som alltid)
Hjärtljud 130
Och bebisen låg med huvudet ned

Men jag är sjukt nervös.
När Lillgrisen föddes så var hon helt torr, hon hade inget fosterfett kvar.
Ja, det gör ont att föda barn, förjävla ont, men lägg då på att klämma ut en TORR bebis. Det gör så obeskrivligt ont att jag inte finner ord.
Och då har jag ändå fött tvillingar, med en timmas mellanrum, utan bedövning och när jag skulle få ut Räkan (tvilling 2) så hade jag inga krystvärkar plus att ömt ömt klipp som hängde och gjorde ont. Ja och tänk då att jag redan klämt ut en unge precis innan.
Det var INGENTING jämfört med att föda ett torrt barn...

Så jag ska få träffa en läkare i övermorgon och se om det finns någon som helst möjlighet att få bli igångsatt runt BF-datumet.
Jag är inte hoppfull, alls. Men jag ska iaf göra mitt bästa. Att vara på gränsen till hysteriskt rädd är inte min grej, och det är inte direkt något man bör bära med sig in på en förlossning, det kan liksom inte riktigt sluta väl...

Så fingers crossed för mig!

Studenten

Min systerdotter tog studenten i fredags.
Helt ofattbart, min lilla Lillis!
Hon är nu lika gammal nu som jag var när hon föddes, och som jag tog hand om den lilla!
Jag var dagmamma till henne under en period, tog henne till BVC, nattade henne minst 2-3 ggr i veckan.
Det sista behövdes ju inte, men jag ville och älskade det. Och det var nog rätt skönt för min syster och hennes man, då lilla damen var ett ytterst krångligt litet barn!
När hon var 2 år och hade haft en bra natt, så hade hon "bara" vaknat varannan timma t ex.

Men det är nog lite så att ju krångligare som små, desto "lugnare" som stora. För sicken tjej! Hon är helt fantastisk!
Och hon gjorde sin morfar otroligt stolt genom att vara den yngsta i segelflygklubbens historia att ta sitt flygcert (han själv var snabbast...). Och det hade nog hennes gammelfarfar också varit, han som var test/stridspilot under andra världskriget (det blev också hans öde).

Studenten..
Det är stort!

Fortsättningen

Jo det gick bra på Antenetalen.
Det gjordes alla möjliga undersökningar och togs en hel hög prover. Allt såg ganska bra ut.
Och med barnet och moderkakan var det kanon, skönt!
Det magonda försvann sedan 2 dagar senare, det som spekulerades var att det eventuellt kunde varit något med blindtarmen. Skönt att det inte verkade vara det!

Igår (eller idag, beroende på vilka kalendrar man följer) så gick jag in i vecka 33 (32+0) och jag märker ju att jag börjar må "sämre".
Som att vakna på morgonen och känna det som att man inte sovit en blund, trots att man sovit i 8 timmar relativt ostört. Mår illa så jag får springa till toaletten, men det kommer inget. Ont i huvudet, värk i ligament, svimningskänslor om jag råkar ligga på rygg osv.
Man kan väl säga att det "höggravida" börjar närma sig med stormsteg helt enkelt.

Och då finns väl inte jättemycket inspiration direkt.