Google+ Followers

torsdag 10 maj 2012

26 år

Idag så skulle Karin fyllt 26 år.
26 år är vuxen.
26 år var jag när jag fick Katten och Räkan.

Jag var 11 år när Karin föddes, och jag älskade att ta hand om henne.
Den lilla goa ungen som jag älskade så.
Hon hade sin mamma och pappa virade hårt runt lillfingret, och vägrade göra som dom sa. Men när jag bad henne göra det (som dom precis sagt), så gjorde hon det, vad det än var.

Det var hon som fick mig att bada i Vänern, trots att det bara var 10 grader i vattnet. Så jag var lika virad jag.

I tidiga tonåren så började hon må dåligt, hon beskrev det själv som om hon hade en tiger inombords som slet i henne. Och i flera år kämpade hon, med kropp och själ. Och vilken stryk de tog, båda.

30 juli 2004 så satte hon själv punkt för sitt liv.
18 år gammal tvekade hon inte, hon satte punkt.
Jag glömmer aldrig samtalet, var jag var, vilken dag det var, vädret, inget.
Min faster behövde knappt säga något, jag förstod med en gång.

Nu har det gått nästan 8 år.
Och jag kan inte låta bli att undra hur hon skulle varit som vuxen.


3 kommentarer:

  1. Usch vad ont det gör att höra om något sådant. När det går så pass långt att man inte ser någon utväg. Det är så fruktansvärt.
    Kram till dig.

    SvaraRadera
  2. Tyvärr vet jag allt för många som begått självmord, och jag tycker det är en fruktansvärd handling! Men i detta fallet så kan jag faktiskt, hemskt nog, förstå varför... :(
    Tack för kramen!

    SvaraRadera
  3. Tårarna rinner längs kinderna just nu när jag läser detta. Även som du skriver att du hemskt nog kan förstå varför så är ju jobbigt för dom som är kvar. Hua skickar kramar till dig!

    SvaraRadera