tisdag 23 juli 2013

Dag 2 - England

Man vrider ju tillbaka klockan en timma när man åker till England.
Plus att jag är van vid att vakna vid 5 på morgonen, så jag vaknar strax innan 7 (engelsk tid) och känner mig mer än väl utvilad!). 
Resten av huset snarkar så taket nästan lyfter.
Solen skiner och jag bestämmer mig för att ge mig ut på lite upptäcksfärd, mitt dåliga lokalsinne till trots.

Det är så otroligt vackert! Vackra byggnader, grönt och lummigt, mycket blommor.


Efter frukost så kommer Vicky och hennes hund över och tar med oss ut på ännu en promenad, denna gången längs Avon. Vi förundras lite över att nästan alla hundar är lösa, det finns inte samma kopplingsförbud som hemma (förutom vid stranden). Vi ser kanalbåtar och lite allt möjligt och bekantar oss med varandra. Det var 14 år sedan vi träffades, så det är lite att ta igen!

Sedan tar hon med oss till Bath (som finns med på Unescos världsarvslista). Vi äter picknick i parken och har denna vackra utsikten:
Bilden lånad här.

Sedan in för att shoppa lite. Hittar lite roliga grejor, bland annat i "The poundshop" där allt kostar ett pund. Värmen är helt otrolig och min syster (plus barn) bestämmer sig för att kolla upp Jane Austen museet, medans jag och mina barn väljer att shoppa lite till och pausa i skuggan på en parkbänk.

Sedan är det dags för första höjdpunkten; Afternoon tea.
Vi väljer att göra detta på The Jane Austen center. Vilket tyvärr var lite av en besvikelse, det var dyrt, det mesta var slut (!) och det var inte speciellt gott. 
Förutom teet, det var helt ljuvligt! Verkligen! Och Clotted cream var helt klart en liten smaksensation i sig.
                            

Sedan blev vi upphämtade igen och hem till Vicky och hennes familj. 
Där bjöds det på Steak and Kidney pie. Eller ja, nästan. 
Katten hade rynkat på näsan när hon hon hörde om "njurbiten", så det lämnades där hän. Så Steakpie blev det, så otroligt god!
Vi fick maten upplagda och ganska så rejäla portioner, jag tänkte att det där orkar barnen ALDRIG äta upp. Men jojomänsan, inga problem!
Får se om jag vågar mig på det här hemma någon gång.
Sedan fick vi rusa ner till tåget som tog oss tillbaka till Bradford och vårat "hem".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar