Google+ Followers

måndag 20 januari 2014

Liten blir större

Lilla Maisy är nu nästan 1,5 år gammal.
Lilla lilla goa Maisy!
Hon som glatt springer in i badrummen, när man säger att man ska borsta tänderna. Men som sedan gallskriker när vi väl ska borsta. Och till skillnad från de andra barnen, som alla haft perioder då de krånglat med tandborstningen, så går det inte över!

Den lilla som nu når praktiskt taget alla dörrhandtag. Och som således försökte öppna den larmade nödutgången på Lindex i lördags. Om larmet utlöstes? Det vill jag lova!

Som skyfflar in sin mat (hon äter givetvis själv sedan ett halvår tillbaka, och med givetvis menar jag att hon själv krävt att få göra det) tuggar, och sedan spottar ut i hakklappen. Det är inte mycket som slinker ner i magen den senaste tiden.

Hon sjunger med i "Wreckingball" och "Roar" och älskar "What does the fox say".
Hon har lysande koll på de flesta kroppsdelar och många djur plus läten. Älskar att prata i telefon. Och blir helt till sig när signaturen till "Doktor McStuffins" kommer på tv.

Hon vaknar oftast klockan 6 på morgonen och då ska hon sitta i soffan, ombäddad med täcke, och ha surfplattan. Pronto!

Hon märker på en sekund om vi glömt stänga trappgrinden eller toalettdörren, samma om glas står framme, eller fjärrkontrollerna.

När jag hämtar henne på förskolan så kommer hon springande vrålandes "maaaammmaaaa", stannar upp halvvägs och gör en piruett, för att sedan fortsätta att springa mot mig.

Helt plötsligt så kan hon bli till en morrande tiger och jagar oss. Och nu är hon extra mammig, så då ska hon sitta nära nära i soffan, liggandes på mig, eller bara med en hand på mitt ben. Nåde mig om jag går någonstans.

När Lillgrisen frågar om Maisy tycker att hon är söt, så svarar hon alltid NEJ! På nästan allt annat svarar hon ja.

Hon älskar att ha djur på sina kläder. Speciellt rävar. Och hon älskar, älskar, älskar dockor.

Hon har, äntligen (och peppar peppar) börjat sova lite bättre. Det var faktiskt ett bra tag sedan hon vaknade på kvällen. Och oftast blir det bara en gång (men alltid en gång) som hon vaknar på natten. Jag och M turas om att sova med henne.

Denna fantastiska lilla människa som virar oss alla 5 runt sitt lillfinger. Som är svinjobbig då han ska pilla på ALLT, hela tiden, överallt. Men som många gånger slutar om man säger till henne, om man gör det på rätt sätt. Annars kan hon lika väl kasta prylen i golvet. Hon är som en enegizer bunny korsat med en bulldozer.

Men när någon av storasystrarna är ledsna så tröstar hon, med stort allvar, kramar, pratar och klappar.
Och när jag och M skojbråkar (kittlas och så) så blir hon vansinnig och gallskriker. Och som vet att vi avskyr när hon skriker högt högt, och därför gör det mer än gärna, med ett stort leende och glittrande ögon

Hon har det härligaste blonda, rufsiga, lockiga håret. Och hon är så söt så att när jag nu tänker på henne så gör det faktiskt lite ont i mitt hjärta. Älskade, älskade unge!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar