Igår när jag traskade de 100 metrarna från bussen och hem, då målade jag upp (leende) en bild i mitt inre hur glada småtjejerna skulle bli när jag kom hem.
Lillgrisen skulle vråla "MAMMA!!!" och komma springande och vi skulle kramas, och Lilla M skulle börja gråta när hon såg mig och bara vilja vara i min famn.
Så kommer jag hem, ropar "Hallå!".
Då hörs en sur röst från vardagsrummet "Du glömde säga hejdå till mig i morse...".
Och i köket ser jag Lilla M, vinkar till henne. Hon tittar på mig och fortsätter sedan med det hon höll på med.
Nåväl, min man blev glad i alla fall, alltid något!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar