lördag 20 april 2013

Operation: Sluta amma, del 4. Sista delen.

Ja då var det helt över, söndagen var sista gången jag ammade Lilla M.
Och inatt, för andra gången, så sov hon hela natten, i sin säng!

Amning, det är märkligt nog en het potatis.
Jag älskar inte att amma, jag tycker inte att det är speciellt mysigt.
Men det är så... naturligt. Så självklart.

Räkan och Katten slutade jag att amma när dom var tre månader. Skälet var att Räkan kräktes upp nästan all bröstmjölk, varje gång. När hon fick tillägg så kräktes hon inte lika mycket.
Sedan kände jag (då) att det skulle vara orättvist om jag bara ammade Katten, så jag lät bli. Jag hade gjort annorlunda nu, men så var det då. Räkan och Katten tog både flaska och natt, så det var liksom inga konstigheter.

Det jag minns var att BVC frågade vid varje besök, eller ja, snarare utgick ifrån, att jag helammade. Så jag svarade bara ja på den frågan till sist.

Lillgrisen helammades tills.. Tja, vi började väl med gröt vid 4 månader. Jag hade missat att man ändrat "reglerna". Hon älskade sin napp, men vägrade flaskan. Tills hon var 7 ½ månad, dvs 2 veckor innan jag började jobba. Behövde aldrig själv bestämma att sluta amma, det blev så helt naturligt.

Lilla M. Ja hade hon fått bestämma så hade hon ammat fortfarande. Heeela nätterna. Hon tar ingen napp, men igår så tog hon faktiskt flaskan, och det ordentligt, och åt en hel 2 deciliterssats med välling.

Amning ja... Om jag har dåligt samvete för att jag slutade? Så otroligt mycket! Hade någon ifrågasatt mig så hade jag tagit fruktansvärt illa vid mig. Det är märkligt det där... Och märkligt att så många har så starka åsikter om amning. Åsikter som dom "måste" vädra till varje pris.

Om jag tycker att det är skönt att ha slutat amma?
Hell yes! Så otroligt skönt! Min kropp är min igen. Mina bröst börjar, sakta men säkert, gå mot sitt vanliga, dvs ganska små och löjligt mjuka. Åh vad jag har saknat dem! Dom som inte gör att jag vrålar om någon kommer emot lite för hårt, eller vill ligga i min knä.

En bonus med amningen har varit att jag har min "drömvikt". Med amningen så väger jag 5-6 kg mindre än innan jag var gravid. Men nu har jag slutat amma och då vet jag att om jag inte "passar mig" så traskar jag iväg viktmässigt, ganska snabbt. Och det vill jag inte. Så nu blir det slut på kvällsmålen, dom där goa ostknäckemackorna och chipsen. Jag önskar mig lycka till med det! För jag har noll karaktär. Verkligen noll.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar