Lillgrisen träffade jultomten i helgen (på närliggande köpcentrat). På väg dit så pratade hon inte om annat, och om att tomten skulle säga "He-hej Ellen!".
När hon väl såg honom så blev hon livrädd, men det gick över förvånansvärt fort och hon tog emot sin present från honom och sa "Tack tomten!".
Mycket nöjd tjej! Sedan på förskolan så sa hon till fröken att hon hade kramat honom. Jomeneller hur...
Det skall börjas i tid med att polera sanningen.
Kommer aldrig glömma hur förtjust (förälskad?) Räkan var i tomten när hon var i samma ålder.
Vi hade julavslutning med barnens dagbarnvårdare och då kom ju så klart tomten.
Hon stod och bara tittade på honom med något drömskt i blicken. Helt stilla, och med ett leende som inte var av denna värld. Till sist så fick hon ett paket och hon sprang till oss och ropade att hon hade fått paket från "Totten". Slet upp det och rusade sedan tillbaka till tomten och sa "TACK Totten! Tack!". Det kan jag säga att hon var det enda barnet som gjorde. Hon var SÅ söt.
Sedan på julaftonen så ville hon ha hans uppmärksamhet HELA tiden. "Totten, HÄR Totten, HÄR är jag!". För han var ju bara hos oss för hennes skull, så klart...
2-åringar är bland det bästa som finns, och värsta.
Dom börjar tänka, testa, drömma, prova, argumentera, skoja, allt!
Dom säger så mycket roliga saker, och dom är SÅ otroligt busiga! I alla fall alla 2-åringar som jag har haft.
Åh vad lyckligt lottad man är att få vara med om sådana här saker.
Men visst, det glömmer man snabbt när man skall försöka få på en förbannad och tvärvägrande 2-åring hennes overall...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar